Doften av örter kan göra vem som helst lycklig, smaken likaså. Därför är en egen örtagård, stor som liten, fylld med egna favoriter, ett kreativt sätt att må bra.

Ordet ”örtagård” sätter igång en massa känslor inom många. Det vilar något poetiskt, asketiskt och fridfullt över det och man kan nästan se sig själv i stråhatt och kaftan, strövandes bland örterna bara man vågar tänka tanken att skapa en egen örtaoas.

Och det är egentligen inte så konstigt eftersom det var i klosterträdgården som örtagården tog form och har sedan dess format hur övriga trädgårdar har sett ut. Ännu idag så frodas klosterträdgårdarna och i Valamo och Lintula är det självhushållning som gäller.

På Strömsö formar vi vår örtagård med hjälp av vide och flätning och låter de mest vildsinta örterna ha egna odlingsytor. Dessutom så reder vi ut vad de äldre klassiska kryddorna användes till egentligen.

Och när man själv har fått uppleva glädjen av att skörda egna örter, då är nästa steg att ge bort några frön ur den egna trädgården och ge åt en vän som också kanske behöver en stråhatt och en dröm…

Egen örtagård är mödan värd

Trädgården på Strömsö söndagen den 8.3 kl 17.25

Om man vill ta till vara frön från trädgården och dessutom göra det med lite finess, då är egna fröpåsar ett ypperligt alternativ.

Det är klart att man kan samla i vilket hopvikt papper som helst, men med några enkla klipp och lite lim har du en vacker modell som du med stolthet kan ge bort. Eller varför inte spara till dig själv?

Du behöver:

• vackert återvinningspapper
• sax
• linjal
• blyertspenna
• stiftlim
• stämplar eller tuschpennor

Ritning för fröpåsen

Klipp ut enligt mallen. Vik enligt beskrivningen. Dra med nageln så vikningen blir så vass som möjligt. Stryk lim i under båda flikarna.

Stämpla eller rita dekoration med svart tusch på framsidan. Fyll påsen med valda frön och skriv vilka frön det är. Försegla påsen.

Tips: Beroende på vem som ska få påsen kanske ett och annat skötselråd bör finnas med?

Fröpåsar

Många örter smakar bittert när man biter i dem. Det bittra kanske inte är så gott, men det är väldigt nyttigt. En kopp bittert te kan lösa en förstoppning eller lätta på väderspänning.

Om man tittar på vilka örter som traditionellt sett varit vanligast i våra nordliga örtagårdar tycker jag att man kan se ett tydligt mönster: det är örter som hjälper mot hosta och örter som stödjer matsmältningen. Matsmältningen är en komplicerad process och allt fler får problem med vad vi kan sammanfatta som ”magen”, vilket egentligen är hela matspjälkningssystemet från mun till ända.

Nyttiga bitterämnen

Biter man i ett malörtsblad får man en smak i munnen som är så bitter att tungan nästan krullar ihop sig. I vår kultur föredrar vi oftast smakerna sött och salt, men faktum är att vi borde äta mer bitter mat eftersom bitterämnet är väldigt välgörande för hela vår matsmältning.

Matsmältningssystemet förbereds

Det börjar med att bitterämnet stimulerar salivproduktionen. Saliven innehåller en massa enzymer som vi tuggar in i maten och som påbörjar matspjälkningen redan i munnen. Sedan sätter produktionen av alla andra matsmältningssekret igång, magsäcken börjar producera magsaft, bukspottkörteln bukspott och gallblåsan galla. Hela systemet är förberett för maten när den väl kommer. Många av matsmältningsörterna innehåller också eteriska oljor och flavonoider som tillsammans med bitterämnet är kramplösande eller stödjer matsmältningen på andra sätt.

Bittert te hjälper mot mensvärk

Bitterörter kan hjälpa om man har problem med förstoppning, trög mage, väderspänning, dåligt smält mat, kramper i gallgångarna eller mensvärk. Det bästa är att dricka te av örterna genast när man känner att det är problem på gång. Man kan också bara ta en tesked tinktur i ett halvt glas vatten. Har man inte möjlighet att dricka te just då kan man också tugga på en bit färsk eller torkad bitterört.

De flesta behöver bara dricka bittert örtte någon gång ibland, men har man problem med kronisk förstoppning eller annan kronisk magvärk kan man testa att dricka bitterte som en kur - tre koppar om dagen i två veckor. Sedan gör man uppehåll i en vecka och så gör men en tvåveckorskur till. På det här viset kan man göra fyra kurperioder, men sedan måste man låta kroppen vila. Tänk på att läkeörter har medicinska egenskaper och kan överdoseras precis som vanlig medicin.

Bittra örter är en smaksak

Bland bitterörterna hittar vi malört, gråbo, mattram, rölleka, åbrådd, pepparmynta och gåsört. Andra örter som har liknande effekt men inte är lika bittra är fänkål, anis, kummin och kamomill. Det går bra att blanda ihop ett bitterte helt efter egen smak. Förvänta dig bara ingen större entusiasm om du bjuder vännerna på det.

En örtagård är ett praktiskt sätt att ha alla sina läkeväxter och kryddörter till hands just när man behöver dem. Dessutom är örtagården en nästan magisk plats med sina dofter, sina milda färger och surret från pollinerande insekter.

De flesta av våra traditionella örtagårdsörter härstammar från Medelhavsområdet och Mellanöstern. Där växer de vilda på torr och stenig mark och fyller luften med den varma doften av kryddor.

År 529 grundades det första katolska klostret av den helige Benedictus i Monte Cassino i Italien. Munkarna i klostret ägnade sig åt att skriva av antika skrifter och översätta texter från arabiska, och så tog de hand om sjuka. För att lättare ha tillgång till alla örter de behövde anlade de en örtagård i klostret. Där skördade de örter, beredde dem till mediciner och gav också bort plantor till de sjuka som kom till klostret för att få hjälp.

Munkar tog med örterna till Norden

På 700-talet öppnade Europas första läkarskola i Salerno i Italien. I takt med att läkarna blev fler ökade efterfrågan på läkeväxter. De stora godsen anlade örtagårdar där de odlade örter i större skala för försäljning och klostren öppnade de första riktiga apoteken. När missionerande munkar och nunnor sökte sig norrut och etablerade nya kloster följde örterna och örtagårdarna med. På så sätt fick vi här i Norden tillgång till en helt ny uppsättning läkeörter under medeltiden.

Andra smaker förr

Idag använder vi fortfarande många av örtagårdskryddorna i matlagningen, men våra smakpreferenser har ändrats en del. De vanligaste örterna nu är timjan, basilika, oregano, persilja, dill, rosmarin och koriander – örter med ganska mild smak som passar till grönsaksrätter och fint kött. Förr, när vi åt mycket mer inälvsmat och baljväxter, kryddade vi med starkare örter som mejram, kyndel, salvia och libbsticka.

Jag använder gärna mejram och kyndel som smaksättare i en böngryta och libbsticka till örtsalt och soppor.

Kyrkkvasten höll kvinnorna vakna

Förr i tiden när det var kyrkplikt och många reste långt, långt för att komma till kyrkan, hade kvinnorna med sig ett knippe torkade örter med stark doft som de nosade på med jämna mellanrum för att hålla sig vakna under gudstjänsten. Knippet kallades kyrkkvast. Örterna i kvasten kunde variera beroende på vad man hade att tillgå, men vanligtvis hade man sju olika sorter, där talet sju representerar jungfru Maria. Vanliga örter var isop, åbrådd, krusmynta, citronmeliss, salvia, lavendel, munkrenfana, malört, timjan och rosmarin.

Praktiskt med egen örtagård

Naturen i hela Norden är full av vilda läkande örter, så det går ingen nöd på oss även om vi inte odlar själva. Men det som är så praktiskt med att ha en egen örtagård är att man kan välja ut några örter som man använder mycket av och ha dem nära till hands hemma i trädgården. På så vis behöver man inte gå ut och leta varje gång man har hosta, mensvärk eller kramp i benen. Och trots att örterna är anspråkslösa när det gäller färg och form har de underbar doft och lockar till sig många pollinerare.

I örtagården råder alltid ett nästan magiskt lugn och den är en fin plats för eftertanke och meditation.

I min örtagård växer alltid:

Mina bästa örtpåsar:
Jag gör speciella örtpåsar till badrummet, till resväskorna och till att ha i bilen för att hålla mig vaken och skärpt. Påsar med torkade örter doftar gott och hjälper också till att t ex. hålla insekter borta ur linneskåpet.

Om du vill göra en egen örtpåse blandar du dina torkade örter i en bunke och klipper dem fint. Sedan petar du ner dem i en påse och syr ihop. Till linneskåpet passar lavendel, åbrodd och isop. Till bilen passar isop, pepparmynta, rosmarin och mejram och till badrummet och resväskan - lavendel.

Torka hellre än frys

Torkning är det bästa sättet att spara örterna över vintern. Om man fryser dem blir det oftast bara sorgligt blöta och smaklösa trasor kvar, men torkar man får man kvar väldigt mycket av de aktiva ämnena.

Det är lätt att torka örter. Det viktiga är att se till att rummet är torrt och varmt och har god luftcirkulation. En del binder örterna i knippen, men jag gör aldrig det eftersom de där knippena riskerar att bli hängande hela sommaren, och så blir de dammiga och tappar smak och doft. Breder man istället ut växterna till tork måste man flytta över dem i burkar när de är torra för att få plats med nya örter. På så sätt blir de aldrig liggande för länge.

Man vet att örterna är torra när de går att smula mellan fingrarna eller om man lägger dem mot läppen och de inte känns kalla. Sen när de är torra ska de så snabbt som möjligt ner i en lufttät burk, helst i glas eller plåt. Lägg gärna örterna så hela som möjligt i burkarna och förvara dem i ett mörkt skåp så håller de längre. Torkade örter håller ungefär ett år - sedan får man plocka nya.

Det är viktigt att skriva en fin etikett så man vet vad man har i burken. Vet man inte det är innehållet i stort sett värdelöst.

"Bra-att-ha-i-ett-huspotek" örter

Malört är väldigt bitter och därför bra för matsmältningen, men den smakar riktigt illa. Står du ut med smaken är te på malört bra mot förstoppning, gaser i magen och svårigheter med att smälta fett och kolhydrater. Örten är också kramplösande på glatt muskulatur och kan lösa kramper i gallgångarna. Tänk på att inte överdosera malört, eftersom den innehåller thujon som är lite giftigt och hallucinogent (det var thujon som var det verksamma ämnet i Absinten). Men eftersom malört smakar så pass bittert som den gör är det ingen större risk att man tar i för mycket.

Libbsticka är godare, den är också kramplösande och bra mot gaser i magen. Förr gav man libbsticka till korna när de hade kolik. Den är jättegod i örtsalt, och som smaksättare i soppor och grytor, smaken påminner om selleri, men är mustigare. En magisk räddare i nöden, tycker jag, när maten råkat bli helt smaklös. Tänk på att torkad libbsticka är väldigt dryg, det räcker med en knivsudd för att krydda en hel soppa, tar man för mycket kan den helt ta över smaken.

Te på libbsticka är bra mot hosta, och enligt folktron driver libbstickebusken i örtagården bort råttor, vägglöss och huggormar.

Citronmeliss hette på gammalsvenska ”hjärtansfröjd”, och det är den man sjunger om i den gotländska visan ”Uti vår hage”. Den goda citrondoften kommer från den eteriska oljan som är lugnande vid oro, migrän och nervös hjärtklappning. Örten innehåller också bitterämne som stimulerar aptiten och hjälper vid dålig matsmältning. Citronmeliss är väderfördelande och löser magkramper. Förr sade man att citronmeliss även hjälper vid hjärtesorger, det kanske har att göra med växtens lugnande egenskaper.

Åbrådd är bra mot gallbesvär, som när man har svårt att smälta fett eller har gallsten. Den används nästan inte alls som medicin numera utan gör främst nytta som brännvinskrydda. Under medeltiden ansåg man att åbrådden var en universalmedicin som mot hjälpte mot allt från magvärk och ormbett till skallighet. Man lär också ha använt åbrådd vid djävulsutdrivning. Lite torkad åbrådd i linneskåpet ger väldoftande linne och håller insekter borta. Doften är kryddig och citrusaktig.

Pepparmynta innehåller bitterämnen, men de är maskerade bakom mentolsmaken, så den är en riktigt god matsmältningsört. En kopp myntate efter maten brukar de flesta uppskatta. I Mellanöstern använder man riktigt skarpa myntasorter och serverar myntateet med mycket socker. Gott som iste en varm dag.

Kyndel, både sommar- och vinterkyndel, stödjer matsmältningen och motverkar gasbildning. Den är också en traditionellt använd krydda i bön- och kålrätter, som ju är gasbildande. Sommarkyndel är ettårig och har bättre smak än den fleråriga vinterkyndeln.

På latin heter kyndel Satureja som kommer från ordet satyr. Satyrerna var grekiska fruktbarhetsväsen som ägnade hela dagarna åt sex och oftast avbildades med enorma könsorgan. Därför fick inte kyndeln vara med i klostrens örtagårdar. Man tänkte sig att växten skulle utgöra en alltför stor prövning för munkarna som levde i celibat.

Mejram är bra för matsmältningen och därför vanlig i svårsmälta rätter som ärtsoppa och korv. Den är också antiseptisk och bra att tvätta sår med. Jag gillar att ha den i örtsalt för att få en friskare smak på saltet.

Isop är bra mot väderspänning och dålig aptit, och hjälper också mot hosta. Isop är en av örterna i den traditionella kyrkkvasten.

Timjan är bra mot hosta och svamp, både fotsvamp och underlivssvamp.

Hjärtstilla är ett bra komplement till vanlig hjärtmedicin. Den är lugnande, sänker blodtrycket och är ett milt medel mot nervös hjärtklappning.

Salvia är gott till fläskkött, bönor och ost (den ingår till exempel i pastarätten cinque formaggi). Namnet kommer från latinets salvare, som betyder att bota. Under medeltiden tillskrevs salvian alla möjliga fantastiska egenskaper. På läkarskolan i Salerno frågade man sig varför människor alls måste dö så länge det växer salvia i örtagården.

Salvia är antiseptisk och bra som insektsmedel, men den dricks mest som te. Salviate hämmar saliv-, svett- och mjölksekretion och är bra vid avvänjning av spädbarn. Teet stimulerar gallflödet. Tänk på att salvia innehåller thujon som är farligt i stora mängder, men vid normal användning, alltså några koppar om dagen vid behov är växten inte alls farlig.

Rosmarin skärper koncentrationen, en kvist i bilen, fickan eller bh:n är bra när man behöver hålla sig skärpt. Som te eller olja stimulerar den cirkulationen. Rosmarinte är ett bra te för den som har lågt blodtryck eller den som har svårt att komma igång på morgonen och inte vill dricka kaffe.

Läkevänderot hjälper mot sömnsvårigheter, stress och nervös oro. Det är roten man använder, till te eller tinktur.

Kamomill är en väldigt användbar läkeört. Den är lugnande, rogivande och sårläkande. Kamomillte är bra vid magkatarr och magsår, eftersom örten både läker och lugnar. Man kan tvätta sår med kamomillte, badda eksem och utslag och göra våtvarma omslag mot värk.

Johannesört kan användas både invärtes och utvärtes. Invärtes, som te eller tinktur, är den lugnande och hjälper vid lätt nedstämdhet och stress. Utvärtes kan man använda johannesörtsolja mot muskelvärk, muskelinflammationer, brännskador och torra och sköra slemhinnor. Johannesörtstinktur är bra till sårvård, den drar ihop sår och stoppar blod.

Arnica, eller slåttergubbe är fenomenal till vrickningar, stukningar, muskelsträckningar och värk, blåmärken och åderbråck. Den är en ängsväxt som börjar bli ovanlig eftersom den trivs på slåtterängar och vi slår ju inte ängarna på samma sätt längre som vi gjorde förr. Av den anledningen tycker jag att det är en kulturgärning att odla arnica i sin örtagård. Man använder örten utvärtes som olja eller tinktur.

Så här gör du örtolja, tinktur, örtte.

Redan under medeltiden anlades trädgårdar i Norden. Det var främst klostren som var kända för sina odlingar. På 1300-hundratalet var kålgården, eller köksträdgården, den vanligaste men det fanns också örtagårdar, fruktträdgårdar och humlegårdar. På den tiden var örter en viktig del av läkekonsten och nunnorna och munkarna odlade örter i medicinskt syfte.

I Finland finns det ett ortodoxt munkkloster, Valamo och ett nunnekloster, Lintula i närheten av Heinävesi. I nunneklostret Lintula odlas trädgården för att nunnorna ska kunna vara självförsörjande under största delen av året. Kosten är främst vegetarisk, men under högtider bjuds det även på fisk.

Traditionellt odlas också örter som säljs som örtte i den lilla klosterbutiken. En ört som moder Nektaria tycker om att lyfta fram är kvanne. Den anses ofta vara ett ogräs, men nunnorna tar den gärna tillvara eftersom den är mycket näringsrik och har höga halter av C-vitamin. Förövrigt är mynta hennes favorit. Den är uppiggande och renande för kroppen.

Moder Nektaria i Lintula kloster. Moder Nektaria i Lintula kloster. Bild: Svenska Yle

Både nunneklostret Lintula och munkklostret Valamo evakuerades under kriget från Ladogatrakten till sina nuvarande platser. Det var fattiga tider och båda klostren odlade sin egen mat i självförsörjningssyfte. Under 2000-talet har Valamo kloster blivit ett populärt besöksmål och det är inte längre hållbart att vara självförsörjande. Som kuriositet kan nämnas att Valamo har Finlands största vinbärsodling och gör sitt eget klostervin.

Lintula klosterträdgård

Entrén till en trädgård är en speciell plats, den gör att besökare omedveten dras till ingången. Och den kan se ut på många sätt, markerad med en grind, en port eller en entré inramad av en mångfald av krukor. Vi har satsat på det sistnämnda.

Krukor kan bli en kostsam historia och vill man ha många, och det vill man, då gäller det att vara kreativ och använda sig av alternativt material. Tomma konservburkar och tunnor bildar ett fint komplement till köpta krukor av plåt. Och eftersom vi har varit lite efterhållsamma med färg i den övriga trädgården, öser vi här på med färg och roliga detaljer som gamla duschar som får agera klätterställningar.

Och så har vi den återkommande frågan, hur mycket måste man vattna och hur ofta? Vilka blommor ska man mixa ihop? Owe har förstås svaren.

Vi får också svar på hur det är uppe i Finlands nordligaste plantskola, belägen i Ivalo, där både aromen och ljuset är bländande starkt.

Det känns märkligt, men det är faktiskt okej att äta blommor, åtminstone vissa sorter, så nu är det läge att plantera lite ätliga blommor bredvid salladen.

Vår krukodling - en salig blandning

Trädgården på Strömsö söndagen den 15.3 kl 17.25

Det första intrycket är alltid det viktigaste, det gäller både då man träffar nya människor men också då man besöker en trädgård första gången. En inbjudande entré som speglar trädgården och väcker lusten att upptäcka resten är något att sträva efter.

Jag har ofta beundrat olika krukodlingar jag sett under mina Greklandsresor - inbjudande trappor fulla med krukor och byttor, pelargoner och kryddor i en färgsprakande, salig blandning och tänkt tanken - tänk om det kunde lyckas hemma hos oss!

Vi ser mera och mera krukodlingar också på våra breddgrader, vilket säkert beror på alla terrasser och balkonger vi bygger, men också på influenser vi får från andra länder.

Krukodling på våra breddgrader

Krukodling på våra breddgrader har sina utmaningar. Ettåriga växter är lätta att odla i krukor. Vi behöver inte tänka på övervintring, det enda som behövs är att se till att växterna får tillräckligt mycket vatten och näring. En krukodling kräver också mera bevattning än när du odlar i markbädd. Ju större växter desto mera vatten behövs och mindre krukor kräver tätare bevattning än större krukor med större jordvolym.

Vill vi odla fleråriga buskar, träd och perenner i krukor får vi ta en funderare på övervintringen, det är den största utmaningen med tanke på våra kalla vintrar. Ge inte upp – med lite planering och en god portion nybyggaranda så skall du se att det finns möjligheter!

Vår saliga blandning

Vi valde att odla i oljefat, plåtkrukor och i konservburkar. Våra gamla fyrkantiga plåtkrukor fick ny färg för att passa in bland oljefaten och konservburkarna. Genom att kombinera runda och kantiga former i olika storlekar och mönster, skapade vi en dynamisk och intressant helhet.

Vi preparerade oljefaten på samma sätt som vi gjorde då vi fixade vår bärodling. Oljefatshalvorna har en stor volym, vilket är till fördel när man odlar fleråriga växter som skall övervintra utomhus. Dräneringen är viktig. Förutom tillräckligt stora hål, lade vi bark i botten på oljefaten, som vi i huvudsak planterade fleråriga växter i. De ettåriga växterna satt vi i de mindre krukorna.

Sommarblommor är tacksamma. De ger en stor blomster- och färgprakt på en gång. Perennerna och de uppstammade buskarna vi planterade gav höjd, volym och kontrast till sommarblommorna.

Genom att placera krukorna i en mjuk s-form skapade vi en perfekt entré till vår trädgård.

Att tänka på:

Owes växtval

Sommarblommor:

• Hängpelargon, Geranium
• Ampellobelia, Lobelia erinus pendula
• Marguerit, Chrysanthemum frutsecens
• Jätteverbena, Verbena bonariensis (perenn men klarar inte våra vintrar!)
• Luktärter, Lathyrus odoratus
• Krasse, Trophaeolum majus nanum `Black Velvet`
• Plam-/svartkål, Brassica oleracea var. Sabellica `Nero di Toscana`

Fleråriga växter:

• Rödvinbär, Ribes rubrum `Jonkheer van Tets`
• Japansk dvärgpil, Salix integra `Hakuro-Nishki`
• Funkia, Hosta undulata
• Klippstånds, Ligualria dentata `Desdemona`
• Prydnadsgräs, Blåtåtel, Molinia caerulea
• Klöver, Trifoluim repens `Purpurascens Quadrifolium´
• Näva, Geranium
• Daggkåpa, Alchemilla mollis
• Krypmalört, Artemisia schmiditana `Nana`
• Sköldpaddeört, Chelone obliqua

En krukodling är speciellt känslig för kyla vintertid. Owe visar hur man bereder sina krukor inför vintern.

En jordsäck är en ypperlig present om man besöker en trädgårdsodlare i Lappland. Normalt växer nästan ingenting i norra Lappland av det som finns söderut, men med några knep och ett lass med mylla kan en frodig trädgård bli till även i det kargaste landskap.

Traditionellt har det odlats potatis, rotfrukter och korn i Lappland. Norra Lappland klassas som växtzon 8, men en växtzon är inte ett enhetligt område; uppe på kalfjället är det kargt, men älvdalarna kan vara bördiga.

Irma har både bärbuskar och blommor

När Irma Majander kom till Enare för trettio år sedan kände hon sig som en nybyggare då hon skulle anlägga sin trädgård. Platsen är en sandmo med mest tallar och renlav och istiden hade bearbetat marken så att man just på hennes gård stod med 120 meter sand under fötterna. "Det var som att odla i en öken", säger hon. Men hon har lyckats med det nästan omöjliga; att odla en trädgård med både blommor och nyttoväxter i Enare. I växthuset på gården odlar hon tomater, jordgubbar, sallader och örter.

Irma Majander anlade sin trädgård för 30 år sedan på en sandmo i Enare. Irma Majander Bild: Svenska Yle

Fördelar med sand

Det finns en klar fördel att ha så mycket sand. Eftersom regionen är kall på vintrarna och sval på somrarna behövs det något som höjer värmesumman och då fungerar en tjock sandbädd som en ypperlig värmelagrare. Det som inte finns naturligt är mull och den köper Irma från Finlands nordligaste plantskola i Ivalo.

Den nyttiga stressen

Även en regnig dag är färgerna och dofterna i plantskolan intensiv. Det beror på det ständiga ljuset. Norr om polcirkel går solen inte ner under horisonten på sommaren och ju längre norrut man kommer desto ljusare är det. Ljuset gör att växtprocessen pågår dygnet runt och det gör att blommorna har starkare färger och intensivare doft än sina syskon längre söderut. Ljusa sommarnätter och temperaturväxling gör att bär i Lappland blir sötare, mera aromatiska och får ett högre näringsinnehåll. De hälsosamma ämnena är växternas egen skyddsmekanism för att klara av stressen att ständigt växa och aldrig vila.

Det gäller att vara beredd

Speciellt bra är att odla örter långt i norr. De blir både aromatiska och näringsrika. Den intensiva växtperioden gör dock att man måste skörda inom loppet av några dagar, ibland inom loppet av några timmar, för att inte blomningen ska bryta ut och dränera örten på näring. ”Det gäller att stå med saxen i handen och vara beredd när skördeperioden är igång”, skrattar trädgårdsmästare Marja Peltola Oikarainen i Ivalo.

Norr om polcirkeln

En liten trasslig tuss med späda groddar kan pigga upp vilken maträtt som helst. De är vackra att se på, härligt krispiga och smakrika och dessutom den allra nyttigaste formen av en grönsak.

Ett frö är verkligen något förunderligt. Trots att det är så litet har det förutsättningar att bli en stor planta som ger massor av frukt, eller ett helt träd. Varje frö innehåller precis så mycket näring att det räcker för att producera en rot och ett par hjärtblad, sedan måste växten få näring utifrån. När man groddar ett frö får man fram det allra mest näringsrika stadiet av en växt, en riktig näringskick.

Jag gillar också smaken på groddar, särskilt om man törs testa lite andra varianter än alfalfa och mungbönor. Broccoligroddar är jättegoda, bockhornsklöver smakar curry, lökgroddar är skarpa och friska i smaken, precis som rädisa. Och de snyggaste groddarna är helt klart rödbetsgroddar – de är vackert djupröda och piffar upp vilken maträtt som helst. Groddar är mat både för ögat och magen, och det trevligaste är att varva eller kombinera olika sorter. Jag brukar ha två-tre sorter på groddning samtidigt, gärna i lite olika stadier, så att jag alltid har tillgång till dagsfärska groddar.

Oftast blir groddarna fräschast om man använder en groddlåda, men det går bra att använda en stor, ren glasburk också. Läs här om att grodda frön.

Frön som är goda att grodda:
Alfalfa
Bockhornsklöver
Broccoli
Gröna linser
Kikärter
Lök
Mungbönor
Rädisa
Rödbeta
Solros

En måltid smyckad med ätliga blommor är något av det underbaraste man kan äta. Ibland räcker det med en enda blomma som flyter omkring i måltidsdrycken och ibland kan man fylla en sallad med indiankrasse, ringblommor och gurkört. Till sommarens tårtor är det nästan ett måste med rosenblad, violer och kaprifol. Jag tycker att man ska äta blommor så ofta som möjligt när de är i säsong.

Jag älskar texturen på blommor - känslan av att hålla en blomma mellan fingrarna. Kronbladen är lena som sidentyg, färgerna starka och doften underbar. Det bästa av allt är att det finns massor av ätliga blommor.

Blommor är något som värdesätts i alla världens kulturer – vi smyckar våra hus, våra trädgårdar och oss själva med blommor. Vi ger bort dem i present och använder dem vid alla högtider. Att äta blommor ger en stark signal till kroppen: ”Nu bjuder jag dig på något av det värdefullaste som finns i matväg”.

Piggar upp en tråkig maträtt

Blommor i maten får oss också att stanna upp och njuta mer av maten, och det är väldigt användbart om man har svårt att äta för att man är stressad, sjuk eller har sorg. Mina matlådor är alltid utsmyckade med ätliga blommor under sommaren. De får mig att äta långsammare, tugga ordentligare och uppmärksamma maten på ett annat sätt. Dessutom reagerar alla andra runt bordet med nyfikenhet och vi börjar ofta prata om mat och ätande och om hur vi förhåller oss till mat. Ibland blir folk inspirerade, och efter ett tag är det fler och fler som kommer med vackra matlådor. En blomma kan verkligen pigga upp en tråkig maträtt och det kräver ingen ansträngning.

Se recept för blomstersmör och snabbsorbet av frysta bär med blomdekoration.

Välj dina blommor noggrant

Jag äter blommor som jag har odlat själv eller plockat i det vilda. Det är viktigt att försäkra sig om att blommorna inte har blivit besprutade med något insektsgift. Då du köper växter från en plantskola kan det vara bra att låta bli de första blommorna som kommer och vänta på de du säkert vet att inte är besprutade. Tänk också på att bara äta blommor du känner till väl. Vi har en del riktigt giftiga växter i rabatterna, som fingerborgsblomma och stormhatt, och många ganska giftiga växter som klematis, sippor, alla vårlökar och pioner.

Ätliga blommor:
Begonia
Broccoliblom
Dillblommor
Doftgeranium
Fläderblom
Fuchsia
Fänkålsblom
Gurkört
Indiankrasse
Kamomill
Kaprifol
Korianderblommor
Lavendel
Lökblommor – underbart söta och samtidigt lökiga
Myntablommor
Myskmadra
Pelargon
Penséer
Ringblomma
Rosor
Rödklöver
Solrosor
Squashblomma
Styvmorsviol
Syren
Temyntablommor
Tusensköna
Viol

Tänk på våra livsviktiga små vänner – insekterna! Bygg din trädgård så att de känner sig välkomna. Var inte så noga med städningen. Skapa oaser med lite ovårdad växtlighet, nässlor, ris och gamla stubbar. Anlägg en äng som drar till sig pollinerare. Bygg bon åt fjärilar och humlor och framförallt – glöm alla kemikalier!

Humlor, bin och fjärilar, maskar, skalbaggar, mossor, lavar och mikrober – alla de här småkrypen och organismerna är viktiga för hela vårt ekosystem. Utan pollinerare blir det inga bär och frukter. Så enkelt är det! Men det som vi sällan tänker på är att de här viktiga småkrypen inte mår bra av att vi använder kemiska bekämpningsmedel och genmanipulerat utsäde. En alltför ren och steril trädgård är heller inte ett ställe där småkryp och svampar och lavar trivs. Vi måste börja tänka på de minsta!

Blomsteräng i stället för gräsmatta

En blomsteräng är en oas för alla småkryp och pollinerare och en fröjd för ögat. En blomsteräng behöver inte vara stor. Gräv upp en bit av din gräsmatta, så in den med en ängsfröblandning och njut av färgprakten och alla ivriga insekter som den drar till sig!

På marknaden finns flera olika färdiga ängsfröblandningar att välja mellan. Det finns fröblandningar som lockar speciellt mycket insekter och andra blandningar med tonvikt på t ex färgprakt. Vi valde att göra två egna ängsfröblandningar. En med växter som drar till sig humlor och en med tanke på fjärilar. Vi blandade också in lite sommarblomsfrön, honungsfacelia och klöver - allt för att få en så häftig cocktail som möjligt.

Owes växtval, blomsteräng.

Fröblandning för fjärilar: backnejlika, bergssyra, brunört, flockfibbla, fältvädd, gullris, käringtand, gökblomster, nysört, prästkrage, rotfibbla, rödklint, rödkämpar, rölleka, solvända, styvmorsviol, svartkämpar, tjärblomster, väddklint, åkerklint, ängssyra, blålkint, kornvallmo, rågvallmo, åkerklätt.

Gräs: fårsvingel, rödsvingel, vårbrodd, ängsgröe, ängssvingel.

Fröblandning för humlor: blåeld, färgkulla, gullviva, gulmåra, humleblomster, käringtand, kungsmynta, myskmalva, mörkt kungsljus, prästkrage, rödblära, rödklint, stor blåklocka, väddklint, åkervädd, äkta johannesört, ängsvädd.

Sommarblomsfröblandning: honungsfacelia, vitklöver och blodklöver.

Såhär anlägger du en blomsteräng:

• Ängsblommorna är vilda växter och trivs bäst i mycket karga jordar. Om du har en fin trädgårdsmylla, byt gärna ut den till en magrare jord eller blanda in ”skräpjord” eller morän, sand eller liknande, gödsla absolut inte!
• Vänd jorden, kratta bort stenar och annat skräp och förbered en vanlig såbädd. Så ängen. Du kan blanda lite vetekli eller sågspån för att få fröna bättre spridda. Första året blommar endast de ettåriga blommorna, men om du blandar i lite extra sommarblomsfrön får du en fin äng redan det första året!
• Mylla in fröna lätt med hjälp av en kratta eller såvält. Var försiktig så att fröna inte hamnar för djup ner i myllan.
• Så gärna din blomsteräng på hösten i augusti, september. Det går även att så på våren, men då behövs troligen bevattning för att fröna skall gro och växtligheten komma igång.
• Många ängsfrön gror långsamt och blomsterängen kan därför se gles och eländig ut och vara full med ogräs det första året. Ogräsen minskar däremot i takt med att ängsblommorna etablerar sig.
• Det tar två till tre år innan blomsterängen är helt etablerad.
• Blomsterängen behöver ingen annan skötsel än att man slår eller klipper ner växtligheten en gång i slutet av sommaren (augusti) när de flesta blommorna blommat ut och gått i frö. Slå med lie eller klipp ner växtligheten. Använd inte trimmer! Trimmern sliter av växtligheten och ängsblommorna har känsliga rötter som inte tål en sådan behandling.
• Låt höet ligga och torka och fröa av sig innan det samlas ihop och t. ex komposteras.
• Gödsla ALDRIG en blomsteräng!

Solrosberså för folk och flygfän

För att bjuda på ännu mera mat åt bin och småkryp och skapa en oas där också vi själva kan sitta, planterade vi en berså av solrosor i norra ändan av vår blomsteräng. Bersån fungerar då också som vindskydd både för växter och insekter. Solrosornas frökakor är dessutom ypperlig mat för övervintrande fåglar. Solrosor finns i en mängd olika storlekar och färger. Välj färg och storlek enligt egen smak. Förkultivera gärna solrosorna för att snabbare få en berså att sitta och njuta i.

Lite skräp är bra för mångfalden

Vår urbana miljö idag är rätt steril, vi städar våra trädgårdar som vi städar våra hus - allt skräp skall bort! I trädgården sker vår städiver på bekostnad av mångfalden, för på samma sätt som våra pollinerare är beroende av vissa växter så är vissa fjärilsarter, skalbaggar, svampar och lavar beroende av förmultnande grenar, trädstammar och stubbar.

Ett sätt att skapa livsmiljöer för småkryp och organismer är att bygga ett förmultnande staket. Staketet blir en bostad för småkrypen och löser samtidigt vårt problem med ris och kvistar i trädgården. En trädstam eller en stubbe kan bli ett blickfång i trädgården och på samma gång ett hem för en utrotningshotad art. Se inte på stubbar och stockar som bara skräp och problem utan gör dem till en del av din trädgård - se skönheten i dem och trygga mångfalden i naturen!

Så här bygger du ett förmultnande staket:

• Slå ner en dubbelrad med pålar för staketet så långt du vill ha det. Vi använde slanor av al och hägg.
• Bredden på staketet bör vara ca 1 m. Avståndet mellan pålparen kan variera beroende på vilket sorts ris du kommer att sätta i staketet.
• Fyll på med ris. Blanda gärna in lite grövre material som tar längre tid att förmultna.
• Fyll på mera ris varje år, det understa riset kommer småningom att förmultna och staketet sjunker ihop.

Ett hem på "Manhattan"

Vi byggde vidare på vårt förmultnande staket och gjorde det till ”skråttarnas Manhattan”. Vi stack in rörstumpar fyllda med vass och träull och tegelstenar med hål i, i staketet så att ännu fler insekter skulle hitta ett hem på ”Manhattan”.
För att göra din trädgård till ett paradis för allsköns nyttiga skråttar och småkryp behöver du inte köpa färdiga ”insekthus” - du har allt byggnadsmaterial i din egen trädgård!

Allt för insekterna!

.

För att din trädgård ska må bra behövs det insekter. Flygande, krypande, pollinerande och i varierande form och färg. Och knepet för att få dem att komma till dig är detsamma som för de flesta andra gäster, ett fint välkomnande, bra boende och härlig buffé!

Och när vi börjar fundera på vad insekterna behöver, kan vi bara konstatera att det går hand i hand med det vi själva vill ha. Vem säger nu nej till en underbar blomsteräng och en solrosberså? Och ett staket som består av allt sånt som ändå behöver städas bort från gården?

Vi får hjälp av inflyttare från Malax, en bikupa på besök, som ger både skörd och ivriga pollinerare. Och honungen kan användas till mycket, både till att ätas och till vård av den egna kroppen.

Eftersom de efterlängtade inflyttarna är väldigt små till storleken, kan det vara bra att leta fram förstoringsglaset redan nu och stretcha ryggen lite extra, för att i sommar ta sig tid att huka ner bland blommorna och betrakta småkrypen på nära håll.

Vi måste börja tänka på de minsta!

Trädgården på Strömsö söndagen den 22.3 kl 17.25

I Träskända i Esbo ligger en av landets främsta herrgårdsparker, där Aurora Karamzin festat med tsar Alexander II och träden fått växa till sig i hundratals år.

Esbo stad äger Träskända gård och letar efter en ny hyresgäst till huvudbyggnaden som tidigare fungerat som åldringshem. Parken är öppen för allmänheten och en populär plats för att rasta hundar för dem som bor i närheten.

Kejsarens avträde ligger alldeles bakom huvudbyggnaden. träskända gård, tsarens latrin 20.3.2015 Bild: Yle/Helena von Alfthan

Tryggve Gestrin är intendent på Esbo stadsmuseum och med i skötselgruppen för Träskända park Tryggve Gestrin är intendent på Esbo stadsmuseum Bild: Yle/Helena von Alfthan

Aurora Karamzin ägde Träskända gård från 1840-talet framåt och var den mest kända av gårdens ägare. Hon står också bakom en av de mest särpräglade byggnaderna i parken. Kejsarens avträde byggdes 1863 när Alexander II besökte gården. Aurora Karamzin ordnade en stor baluns med jakt och bal.

Arkitekt för kejsarens avträde var G.T. Chiewitz. träskända gård, tsarens latrin Bild: Yle/Helena von Alfthan

- Den är sexkantig och har fem olika rum. I mitten samlas allting och där finns en hög ventiltrumma som går genom hela byggnaden från botten ända upp. Så det har varit välventilerat. En dörr går in till mittrummet och när man behövde tömma den så gick man dit och tömde den, säger Tryggve Gestrin.

Sari Heinilä bor i närheten. Målar av träden 20.3.2015 Bild: Yle/Helena von Alfthan

I Aurorahemmet finns ett kafé som är öppet för allmänheten. sjukhuset vid träskända gård har ett kafe Bild: Yle/Helena von Alfthan

- Parken är underbar och viktig, den är också stor och här finns vackra platser och gamla träd, säger Sari Heinilä.

Sedan undrar hon var kaféet kan finnas. Det finns ett kafé i vårdhemmet som ligger i parken, där går det att köpa bulla och en kopp kaffe.

Träskända gård, trädgamling Bild: Yle/Helena von Alfthan

Träskända gård, träskända i esbo 20.3.2015 Bild: Yle/Helena von Alfthan

Här såg man mot huvudbyggnaden på Aurora Karamzins tid, idag har parken vuxit igen. träskända gård, parken Bild: YLE/Helena von Alfthan

- Hon satte ner tiotusentals silverrubel per år på att pryda den här parken med blommor av olika slag, det är den största skillnaden. Parken har också delvis vuxit igen. Ån var ett centralt element i parken, man såg rakt ner till ån från huvudbyggnaden, säger Tryggve Gestrin från Esbo stadsmuseum.

rundtempel Bild: Yle/Helena von Alfthan

tempel planerat av Engel Bild: Yle/Helena von Alfthan

- Engels rundtempel har markerat ändan på en siktlinje från huvudbyggnaden mot den högsta punkten i sydost. Från templet har man sett både till huvudbyggnaden och över landskapsparken, och ut över Långträsk, säger Tryggve Gestrin.

Engels tempel är ordentligt nedklottrat, alla pelarna har fått sin beskärda del av graffiti.

Träskända gård, träskända i esbo 20.3.2015 Bild: Yle/Helena von Alfthan

"Då vädret tillåter far man och fiskar, oberoende av om det är lördag eller söndag eller vilken dag som helst."
– Ulf Granqvist har arbetat som yrkesfiskare hela livet. Han bor i Molpe i Korsnäs kommun.

Överfiskning hotar världens fiskbestånd – och fiskare

Fakta om krisen för fiske

• Största delen av världens fiskbestånd är allvarligt hotade på grund av överfiske, som beror på befolkningstillväxten och de allt effektivare fiskemetoderna.
• EU har gått in för en ny, gemensam fiskeripolitik, som har som mål att få ett slut på överfisket senast år 2020.
• Yrkesfiskarnas antal har sjunkit drastiskt i Finland under de senaste åren. För tillfället finns det drygt 500 yrkesfiskare kvar.

Fiskare tar loss fisk från nät Bild: Yle/Marcus Rosenlund

Fiskförbrukningen växer kraftigt i världen, både den totala mängden fisk vi äter och proportionellt i förhållande till befolkningsmängden. Då en människa på 1960-talet åt ca 10 kilo fisk per år, äter hon nu över 19 kilo.

Under samma tid har befolkningsmängden mer än fördubblats. År 1960 fanns det ca tre miljarder människor, nu finns det över sju miljarder. Följden är att haven håller på att tömmas. Vissa fiskbestånd har kollapsat, medan andra har tunnats ut så småningom.

Allt som allt drog vi upp 158 miljoner ton fisk under 2012. Allra mest fiskas anjovis, Alaska pollock och bonit, som är släkt med tonfisk.

För tillfället är ungefär 40 procent av all konsumerad fisk odlad. Men pressen på de naturliga fiskbestånden är hård och den växer för var dag som går.

Det finns åtminstone tre orsaker till överfisket

För det första ökar efterfrågan på det hälsosamma livsmedlet fisk, då medelklassen i de länder som utvecklas snabbt nu börjar ha råd att köpa fisk.

För det andra utvecklas fiskemetoderna konstant och de mest effektiva fiskefartygen fungerar redan nu som flytande fabriker. Bestämmelserna om hur stora fiskefartygen får vara härstammar eventuellt från en tid då fångstmetoderna inte var så effektiva som nu. Fiskekapaciteten är för tillfället två till tre gånger större än nödvändigt. 3,2 miljoner större och mindre fiskefartyg opererar på världshaven.

Staterna stöder fiskeflottan med miljarder, varav största delen går till de stora fartygen. Enligt Global Ocean Commission fångar de stora fartygen 65 procent av all fisk, medan de endast sysselsätter 4 procent av yrkesfiskarna.

Den tredje centrala orsaken till det stora överfisket är att förvaltningen av fisket är ineffektiv och övervakningen obefintlig, vilket gör att ungefär en femtedel av världens fiskfångster är illegala.

Fiskaren Ulf Granqvist ute på isen 2015 Bild: Yle/Marcus Rosenlund

"Inte har jag några manicker som ekolod eller radar för att hitta fiskstimmen."
– Ulf Granqvist fiskar främst sik och abborre. På sommaren är också vandringslaxen ett viktigt byte. Fiskarens arbetsvecka är ofta sju dagar lång.

De senaste åren har man insett hur dåligt haven mår och hur snabbt fiskbestånden minskar. Enligt Petri Suuronen, som är fiskexpert vid FAO, finns det nu skäl till optimism, trots den dystra helhetsbilden.

– Många stora fiskestater, såsom USA, Australien och Norge, har de senaste åren gått in för hållbart fiske och Europa kommer efter.

Ett problem är att trycket på u-länderna har ökat, då de rika ländernas vattenområden är nästan utfiskade.

Suuronen säger att läget är värst i vattnen i Sydostasien och Västafrika, där det också finns många kinesiska fiskefartyg, utöver de europeiska.

Åsikterna om hur fiskbestånden mår varierar bland forskarna. Den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Science publicerade 2006 en artikel, som förutspår att världens fiskbestånd kommer att kollapsa efter år 2050. En del vetenskapsmän anser att den synen är för pessimistisk, medan andra håller med.

Värdskarta över hållbart fiskade och överfiskade områden. Bild: Yle.fi

Hannu Lehtonen är professor i fiskerivetenskap vid Helsingfors universitet och han anser att situationen är mycket dyster.

– Man kan säga att en stor del av fiskbestånden har kollapsat. Man kan inte fiska dem, för de finns inte mera. Man lyssnar helt enkelt inte på forskarna.

Enligt hans tolkning av FAO:s information om överfisket är 90 procent av de fiskbestånd man följer med överfiskade, och endast den underfiskade tiondelen är på en hållbar grund. Petri Suuronen från FAO anser å sin sida att man kan räkna både den underfiskade tiondelen och den 60 procent som fiskas till maxkvoterna till hållbart fiske. Enligt hans beräkningar är alltså 30 procent av fiskbestånden överfiskade och 70 procent på hållbar grund.

Förutom överfisket är klimatförändringen ett allvarligt hot mot fiskbestånden. Klimatforskarna har nämligen upptäckt att haven försuras, då mera koldioxid släpps ut i atmosfären. Under hundratals miljoner år har oceanernas pH varit 8,2, men de senaste årtiondena har det sjunkit till 8,1.

Forskningen kring hur försurningen påverkar livet i haven är bara i startgroparna.

Den kloka konsumentens fiskefångst

Finländarna äter allt mindre inhemsk strömming och allt mer norsk lax. Årligen äter vi ungefär 15 kilo fisk per person i Finland, och största delen av den fisken importeras. Vad borde man föredra, handla med eftertanke och undvika vid fiskdisken?

	Fiskart	Fakta	Ätrekommendation
	Strömming	Köp oftare! Strömmingsbeståndet i Bottenhavet är rekordstort. Nu blir största delen av fångsten djurfoder, fastän det skulle vara klokare att använda den som livsmedel.
	Siklöja	En delikat kvalitetsfisk, vars rom också är uppskattad. Nuförtiden är fångsten huvudsakligen hållbar, fastän olika laxfiskar kan fastna som bifångst i trålarna.
	Gös	En fin matfisk. I de finska insjöarna får man stora gösfångster, men vid kusten har de minskat. Köp helst stora fiskar. Estnisk gös är för det mesta överfiskad.
	Abborre	Fritt fram! Den finska abborrstammen är livskraftig och hotas inte av fisket.
	Gädda	Ät mera gädda. För yrkesfiskarna är gäddan en bifångst och fisket är inte ett hot mot beståndet.
	Sik	Det finns både vild och odlad sik. Köp insjösik, eftersom vandringssiken i havsområdena är klassificerad som ytterst hotad. Sik som odlats i recirkulationssystemär miljövänligare än fisk som odlats i bassäng.
	Regnbågsforell	I butikerna finns det regnbågsforell som är odlad både i Finland och utomlands. Den inhemska kan man köpa utan problem, liksom europeisk från recirkulationsodlingar. Undvik chilensk och turkisk regnbåge.
	Lax	Tänk efter innan du handlar odlad norsk lax, på grund av miljökonsekvenserna. Ekologisk lax är det bästa alternativet. Det lönar sig att undvika vildlax från Östersjön på grund av överfiske och odlad lax från Chile på grund av miljöproblem.
	Sej	Är en av de populäraste matfiskarna, som i Finland främst finns i frysdisken. I de flesta fall är överfiske inte ett problem. Föredra MSC-märkta produkter och fisk som är fångad i de isländska vattnen.
	Tonfisk	I burkarna finns oftast bonit, som är en släkting till tonfisk, och vars bestånd mår bra. Men det finns också flera andra överfiskade arter. Det lönar sig att kontrollera fångstmetoden och fångstplatsen. MSC-märket är också ett bra kriterium.

Vi äter årligen fyra kilo norsk odlad lax per person, vilket är över fjärdedel av all fisk vi äter. Laxkonsumtionen har fyrdubblats på 2000-talet. På andra och tredje plats kommer odlad regnbågsforell och tonfisk.

Vi låter oss också väl smaka av inhemsk abborre och gös, medan vi väljer bort strömmingen. Ännu i början av 2000-talet åt finländarna över ett kilo strömming per person och år, medan vi nu är nere i 300 gram.

Med tanke på miljön skulle det ändå vara klokare att äta mera strömming än lax. Miljöskyddsorganisationen WWF rekommenderar små fiskar, såsom strömming och siklöja, från lokala vatten. Också inhemsk abborre, gös och gädda skulle vi gärna få köpa mera än idag.

Enligt WWF borde man tveka inför att handla norsk lax, eftersom fiskodlingen kan vara miljöskadlig. Fiskodlingarna kan sprida sjukdomar och parasiter till de vilda fiskstammarna, och fiskar som rymmer från odlingarna kan försvaga de lokala fiskstammarnas arvsmassa.

Regnbågsforell som odlats i Finland kan man däremot äta med gott samvete. Enligt WWF har Finlands strikta lagstiftning minskat på de skadliga effekterna av fiskodlingar. Man har inte heller märkt att sjukdomar eller parasiter har spridits till vildfisken. Därtill regleras också faktorer som gäller fiskarnas välmående noggrant.

Ett av de stora problemen med fiskodlingar är att det behövs så stora mängder foderfisk. De senaste åren har man lyckats minska andelen fiskbaserat foder och ökat på de vegetabiliska råvarorna. Trots detta, krävs det över fem kilo vild fisk, för att odla ett kilo lax.

Mera information finns i WWF:s fiskguide

Det är antagligen inte tonfisk i tonfiskburken

Många har en tonfiskburk hemma i skafferiet, ifall man någon gång skulle behöva mat snabbt och enkelt. Varje finländare äter över en och en halv kilo tonfisk per år och tonfisk kallas ofta ”havets broiler”.

Ofta är det däremot inte alls tonfisk i burken, utan bonit, som är en liten fisk som är släkt med tonfisken. Den är inte en utrotningshotad art, och den finns i produkter som är märkta med MSC-certifikatet, som står för hållbart fiske.

Ibland finns det dock äkta tonfisk i burkarna. Till exempel i de burkar som säljs av Ruokakesko (Matkesko) kan det finnas både bonit och tonggol. Hela världens tonfiskfångst består av totalt 23 olika fiskarter. En del av dem hör till de arter man ska vara uppmärksam på, såsom vit tonfisk eller gulfenad tonfisk. Båda kan förses med MSC-certifikat.

Illustration över trålfiske Bild: Yle.fi

Däremot är blåfenad tonfisk klassificerad som ytterst hotad och man bör låta bli att köpa den. Enligt tullens statistik har blåfenad tonfisk inte heller importerats till Finland sedan 2012. Ett av dess tre bestånd – Medelhavsbeståndet – har börjat växa igen under de senaste åren, tack vare stränga fiskekvoter.

Den blåfenade tonfisken anses vara en delikatess inom det japanska sushi-köket och kostar astronomiska summor. 2013 såldes en utrotningshotad blåfenad tonfisk för över en miljon euro, med ett kilopris på 5 800 euro.

Om du vill köpa endast etiskt hållbara tonfiskprodukter, är det skäl att vara uppmärksam både på fiskarten och på fångstmetoden. Ofta fastnar också andra, oönskade bifångster i näten, såsom fåglar, havssköldpaddor och delfiner. Mest bifångster får man med trålar, nät och långrev. I certifieringen försöker man också ta fångstmetoderna i beaktande.

Totalt sett ökar jakten på tonfisk. År 2012 fångades svindlande sju miljoner ton, om man räknar med boniten.

Fiskare Ulf Granqvist ser ut över den frusna fjärden innan han åker ut på fisketur Bild: Yle/Marcus Rosenlund

EU:s fiskeripolitik har varit förödande

EU:s gemensamma fiskeripolitik baserar sig på att varje land får en fångstkvot för de viktigaste fiskarterna. Medlemsländernas fiskeriministrar fattar beslut om kvoterna utgående från vetenskapliga rekommendationer, som görs av det internationella havsforskningsrådet ICES.

Problemet har varit att de delade kvoterna har överskridit den vetenskapliga bedömningen av hur stort fiske fiskbestånden klarar av. Kvotpolitiken har också lett till att en stor del av fiskfångsterna slängs tillbaka i havet. Enligt olika uppskattningar dumpas till och med en femtedel av fångsten överbord.

Slutresultatet är sorgligt. Av fiskbestånden i Medelhavet är 90 procent överfiskade, medan situationen är lite bättre i Nordostatlanten och i Östersjön. Enligt EU-kommissionens egna rapporter har 40 procent av fiskbestånden där kollapsat på grund av överfiske. Ännu för några år sedan var situationen betydligt värre: till exempel var 94 procent av fiskbestånden i Nordostatlanten överfiskade år 2005.

EU har fått hård kritik för sin fiskeripolitik och har därför omvärderat sin syn på hur politiken borde utvecklas. En ny gemensam fiskeripolitik trädde i kraft i början av januari 2014.

Dess viktigaste punkter är:

• Överfisket ska upphöra på alla områden senast år 2020.
• Ett förbud mot att dumpa fisk trädde i kraft i början av 2015. Efter det måste hela fångsten tas i land och räknas med i kvoten.
• Man måste ta i beaktande lokala samhällens intressen och mänskliga rättigheter då man gör avtal med andra länder.

Mera om temat kan du läsa här, på finska: Espanja yrittää päästä eroon ryöstökalastajan maineestaan.

EU:s fiskeripolitik ser nu bra ut, det tycker till och med kritikerna.

– Den ser bra ut på papper, säger fiskeriexperten Markus Knigge från medborgarorganisationen Pew Charitable Trust, som följer med fiskeripolitiken. Men tyvärr följde EU inte forskarnas rekommendationer gällande hållbara fiskekvoter då de första kvoterna delades ut efter att den nya fiskeripolitiken antagits, fortsätter han.

Då de egna vattnen töms, styr man åt ett annat håll

Det är ännu för tidigt att bedöma om EU faktiskt kommer att hålla sitt löfte om hållbart fiske. För stora kvoter antyder något annat.

Enligt kommissionen svar på Yles frågor har EU:s fiskeflotta minskat en aning under den nya fiskeripolitiken. Fartygens antal har minskat med knappt 2 procent. Sedan 2004 har flottan däremot minskat med nästan en femtedel.

EU:s fiskeflotta är ändå fortfarande alldeles för stor i förhållande till fångstkvoterna.

EU-flottan fiskar inte bara i egna vatten, utan unionen gör också fiskeavtal med andra länder. De viktigaste fiskeavtalen (länk på engelska) ger EU rätt att fiska utanför den västafrikanska kusten.

Den brittiska medborgarorganisationen NEF har räknat (länk på engelska) ut att EU i fjol var självförsörjande gällande fisk till 11 juli, om man räknar med att man först fyller kvoterna med fisk från de egna vatten och först sedan fiskar i andra vatten. På det här sättet kommer knappt hälften av den fisk EU-flottan drar upp från vatten utanför EU. Enligt samma tankemodell var Finland självförsörjande gällande fisk ända till oktober.

Av de fiskeavtal som EU har gjort är det största och mest problematiska avtalet med Marocko, där man kommer in på frågan om mänskliga rättigheter.

Fiskeavtalen har kritiserats för att de försvagar de lokala fiskarnas inkomstmöjligheter. Man kan till och med se en länk mellan fiskeavtalen och de illegala flyktingströmmarna från Afrika till Europa, säger Beatrice Gorez, expert vid medborgarorganisationen CFFA, som följer med fisket.

– Speciellt de supertrålare som fiskar vid kusten fångar de sardiner, som den lokala befolkningen är beroende av som föda.

Beatrice Gorez försvarar däremot också EU:s fiskeavtal med afrikanska länder.

– Tack vare avtalen kan man i varje fall följa med fisket. Man skulle nämligen fiska där i varje fall, med utflaggade fartyg eller sedan helt illegalt, säger hon.

Fiskare Ulf Granqvist går över isen med en isborr i handen Bild: Yle/Marcus Rosenlund

”Inget fiske kan vara mer ekologiskt än nätfiske vid kusten.”
EU har inga kvoter för havslekande sik eller abborre. Bara då han fiskar vandringslax, begränsas Granqvist av EU:s kvoter.

EU satte bocken till trädgårdsmästare

Av EU:s alla fiskeavtal är avtalet med Marocko både det mest ekonomiskt lönsamma och det mest kontroversiella.

Orsaken är att avtalet också gäller de rika fiskevattnen utanför Västsahara, som Marocko har ockuperat sedan år 1975. Sedan dess har tiotusentals invånare från Västsahara bott i flyktingläger i den algeriska öknen.

Befolkningen i Västsahara berättar att deras mänskliga rättigheter hela tiden kränks på det ockuperade området. De har fråntagits rätten att samlas och demonstrera, aktivister grips av politiska skäl och i fängelserna finns tiotals politiska fångar från Västsahara. Tortyr förekommer allmänt i fängelserna.

Enligt internationell rätt är det förbjudet för ett ockuperande land att utvinna naturresurser på det ockuperade området, utan att samarbeta med lokalbefolkningen. I det här fallet har EU gjort ett avtal endast med den ockuperande staten, dvs. Marocko.

Trots den högljudda kritiken slöt EU ett nytt fiskeavtal med Marocko i december 2013. Det förra avtalet hade avbrutits för två år på grund av oklarheterna med Västsahara. I det nya avtalet, som trädde i kraft förra sommaren, ökar EU:s fiskerätt med nästan en tredjedel jämfört med det förra avtalet.

Maximalt 120 fiskefartyg från 11 EU-länder får fiska i vattnen utanför Marocko och Västsahara. Största delen av fiskeloven har getts till spanska fiskare. Avtalet kostar EU 30 miljoner euro om året. På det här viset stöds alltså fiske i afrikanska vatten med europeiska skattemedel på upp till tiotals miljoner euro.

För första gången finns det nu en klausul i avtalet, som stipulerar att EU har rätt att ensidigt säga upp avtalet, ifall Marocko bryter mot de mänskliga rättigheterna i Västsahara. Kommissionen uppger att EU följer med människorättssituationen genom de rapporter som Marocko ger. Bocken som trädgårdsmästare alltså.

Befrielserörelsen Polisario, som kämpar för ett självständigt Västsahara, uppger att det nya avtalet inte har förbättrat människorättssituationen eller det ekonomiska läget i Västsahara.

”Jag är lycklig varje gång jag kommer i land – oberoende av hur stor fångsten är.”
Fyra timmars fiske en förmiddag i februari resulterade i 25 kilo sik och abborre.

Text: Jaana Kanninen, Johanna Numminen. Foton och video: Marcus Rosenlund. Grafik: Stina Tuominen. Teknik: Ville Juutilainen. Översättning: Jenny Stenberg-Sirén. Teknisk versionering: Mikael Hindsberg. Källor: WWF, Ari Leskelä, Kalavale (Emma Kari & Kukka Ranta), Luonnonvarakeskus, FAO, Ruokakesko, Tullens statistik, EU-komissionen, Polisario. Publicerad på finska: 27.2.2015.

Bina har varit i människans tjänst i tusentals år, både som pollinerare och som leverantörer av sötningsmedel, läkande bivax och propolis. Fortfarande gör forskarna häpnadsväckande upptäckter när det gäller bin och deras produkter.

Honung har använts som sötningsmedel, naturmedicin och skönhetsmedel i många tusen år. Det finns 10 000 år gamla grottmålningar som visar hur honungsjägare skattar vilda bisamhällen. I mer än 4000 år har det funnits biodlingar. En egyptisk papyrus, som är mer än 2000 år gammal beskriver hur man använde honung som läkemedel. Man behandlade bland annat sår och tarmproblem med honung. Inom den hinduiska medicinen säger man att ett liv baserat på mjölk och honung kan förlängas med 500 år, men det får vi nog ta med en nypa salt.

Honung i vården

Honung är bakteriedödande och biter också på en del svampar. Numera använder man honungsomslag inom vården vid svårläkta sår, liggsår och brännskador. Den bakteriedödande effekten beror dels på att honungen innehåller så mycket socker att bakterier och svampar inte kan överleva i en honungsmiljö och dels på att honungens surhetsgrad gör att bakterier inte trivs. Honungens enzymer gynnar också läkningsprocessen genom att bidra till nybildning av vävnad.

Honung dödar multiresistenta bakterier

År 2014 publicerades resultatet av en studie gjord av mikrobiologerna Tobias Olofsson och Alejandra Vasquez vid Lunds universitet där man visade att färsk honung kan döda multiresistenta bakterier och bli ett alternativ till antibiotika. Det är mjölksyrabakterier i honungen som har visat sig ha den här effekten. Den färska honungen innehåller 13 olika sorters mjölksyrabakterier – nio laktobaciller och fyra bifidobakterier. Mikrobiologerna säger att de hittade världens största flora av mjölksyrabakterier i binas honungsmage. Det finns inget livsmedel eller någon organism som innehåller så många olika typer av mjölksyrabakterier. Det var helt nya arter som ingen hade hittat tidigare. Nu genomför man en studie på 20 patienter med kroniska sår på Sårcentrum i Blekinge för att se om honungen kan läka såren.

Honungsplåster hemma

Honungsomslag används inom vården på allvarliga hudskador, men du kan bra göra dina egna honungsplåster för små sår hemma. Det är bara att smeta ut lite honung på en bit linne- eller bomullstyg och lägga på såret. Man kan fästa "plåstret" med en gasbinda och gärna göra om proceduren ett par gånger per dygn.

Men det gäller att honungen är helt färsk, bara en månad efter att den slungats är de goda mjölksyrabakterierna borta. Som tur är finns det ett väldigt enkelt sätt att lösa det problemet: då du får tag på nyslungad, färsk honung fryser du helt enkelt ner den. Nedfrysningen påverkar inte mjölksyrabakterierna och eftersom honungen krymper i frysen går det hur bra som helst att frysa ner den i glasburkar och ta fram lite åt gången.

Pollen kan öka lusten

Pollen som man samlar in från bikupor är värdefullt som kosttillskott. Det är rikt på flavonoider som är antioxidanter, karotenoider, vitaminer, mineraler och spårämnen. Pollen har dokumenterad verkan på prostatabesvär. Andra effekter, dock inte fullt belagda, är att det förbättrar idrottsprestationer, ökar kroppens näringsupptag, ger allmän vitalitet, bättre hy, aptit och blodvärde och förbättrar den sexuella förmågan.

Pollenallergiker också kan ha stor glädje av bipollenet, om man börjar äta det redan under vintern. Man börjar med några små, små smulor pollen om dagen och ökar successivt dosen till någon tesked per dag. Bipollen kan man köpa från biodlare eller i hälsokostaffären.

Propolis skyddar mot sjukdomar

Propolis betyder ”före staden” och används av bina att täta dragiga springor i bikupan och för att skydda bikupan mot sjukdomar och angrepp från bakterier, svampar och virus. Propolis är ett klibbigt ämne som bina samlar in från knoppfjäll på träd. Vi kan använda propolis i sår, eller tugga det mot halsont. Det går också att göra en kraftfullt läkande salva med propolis. Fråga din lokala biodlare efter propolis, eller köp propolistinktur i hälsokostaffären.

Bivax läker sår

Bivax är ett fantastiskt material, som bina producerar i körtlar på bakkroppen och använder till byggnadsmaterial. Bivax används mycket i kosmetika, som konsistensgivare i krämer, salvor och i läpp-produkter som läppomada och läppstift. Det har också fina terapeutiska egenskaper. Det skyddar och läker och håller huden mjuk och smidig. Den som lider av torr hud, hudsprickor och förhårdnader kan gärna använda en bivaxsalva. Den är jättebra till att läka sår och eksem, eller bara till att skydda huden när man är ute och fiskar eller åker skidor på vintern.

Recept på salva med bivax, honung och propolis.

Recept på timjansirap mot hosta.

Jag tycker att vi ska våga mera med våra trädgårdar. Kan vi sätta in små betongstatyer bland buskarna, borde vi kunna hänga upp tavlor också! Och en tavla med trädgårdens små invånare är både informativ och snygg.

Här kan man välja mellan två olika upplägg. Välja de insekter som man hoppas skulle finnas i ens trädgård eller de som man vet kommer att dyka upp.

Du behöver:

• skisspapper
• blyertspenna
• träskiva
• svart färg
• vit hobbyfärg
• penslar

Börja med att titta i insektböcker och studera formerna på fjärilar, bin, humlor, skalbaggar... Fundera på vilka blommor du har i din trädgård, vilka insekter du brukar se? Vem bor i just din trädgård? Fotografera egna bilder!

Skissa med blyerts tills du har bra linjer i siluetterna.

Måla en träskiva svart. Låt torka. Måla ett varv till vid behov.

Tips: En smidig upphängning får du genom att att borra två hål i övre delen av skivan och knyta ett snöre som upphängningsögla. Sandpappra hålen och fyll i med färg.

Välj antalet insekter du vill ha med på tavlan. Gör en grovskiss på papper hur de placeras i förhållande till varandra.

Skissa lätt med blyerts på trätavlan. Måla med vit färg och tunn pensel.

Skriv gärna namn på insekterna. På svenska, latin, finska... du bestämmer själv.

Upp med tavlan på väggen. Låt den hänga där i ur och skur och låt den bli en del av trädgården. Om det blir en väldigt blåsig sommar kan det dock vara bra att plocka ner den som säkerhetsåtgärd!

Lycka till med krypen!

Insekttavla

Utan bin skulle världen stanna. Alla växter som bär frukt ska pollineras och utan bin blir det inga bär, inga frukter och inga blommor och världen skulle få problem med matproduktionen.

Redan mayaindianerna i Mesoamerika sysslade med biodling. I Skandinavien behövde vikingarna honung för sitt mjöd och när kristendomen kom behövdes bivax till ljus i kyrkorna. Men det oaktat har bina alltid varit livsviktiga. Utan pollinering sker ingen blomning. Utan blommor blir det ingen skörd. Utan bin skulle utrotningshotade växter dö ut. Honungen är en biprodukt i dubbel bemärkelse.

Monokulturer är illa för bin

I Nordamerika har man problem med massdöd av bin. En orsak är de stora monokulturerna, dvs att man bara odlar en gröda på ett område. Ett bi flyger ungefär tre kilometer för att hämta hem honung, men i USA är odlingarna mycket större än så. När huvudgrödans blomning är över finns det ingen näring kvar för bina, så de dör. Därför används långtradare som flyttar hela bisamhällen från Florida i söder upp till gränsen mot Canada i norr an efter odlingarna blommar. Ett bisamhälle kan flyttas, men bina mår inte bra av att ständigt vara i rörelse. En annan orsak till binas massdöd kan vara bekämpningsmedel och gifter som används inom storjordbruken.

Bina trivs i Österbotten

Christian Storm är biodlare i Malax, Österbotten. Det är ett bra ställe att ha biodling på för åkerplättarna är små och det finns alltid något som blommar. Det är viktigt att bina har något att äta under hela sommaren annars klarar sig inte bisamhället.

När vi flyttar en bikupa från Malax till trädgården på Strömsö väntar vi till skymningen så att alla bin har hunnit hem från sina flygturer. För att bina ska hålla sig lugna sprutar vi lite rök på dem.

Det kan finnas 20.000 bin i en kupa. Under sommaren bygger man på höjden an efter bisamhället blir större. Mot hösten kan det finnas upp till 70.000 bin i en kupa och en bra honungsskörd kan vara 50-100 kg. Det är hon-bina som flyger hem honungen. Han-binas uppgift är att para sig med drottningen. När man startar en biodling ska man tänka på att sätta den på en varm och solig plats som ligger i lä.

Malaxbin flyttar till Strömsö

Vi vill ju ha så mycket sol och ljus som möjligt in i våra odlingsutrymmen men det kan också bli för mycket av den varan. Stark sol kan ge brännskador på växterna och så höjs naturligtvis temperaturen med ökad avdunstning som följd. Skuggningen kan lösas på olika sätt, du kan antingen spruta en kalkblandning på glasytorna eller sätta upp skuggande gardiner.

Vi löste "solproblemet" genom att tillverka en skugg-gardin av vass och fisknät. Tekniken är enkel; du trär in vass-strån ett och ett i ett fiskenät. Det är lite pillrigt och tar sin tid men slutresultatet är funktionellt och vackert. Vi monterade skugg-gardinen på två metalltrådar, som en veckgardin, med en hissmekanism för att kunna justera mängden solljus.

Gör din egen skugg-gardin:

• Samla in torr fjolårsvass och putsa bort eventuella blad.
• Mät hur lång gardin du vill ha och klipp en lämplig bit av fiskenätet.
• Trä en videpinne genom nätets ena sida och häng upp det på lagom arbetshöjd på en vägg.
• Trä vassen igenom maskorna på nätet. Ändvänd vassen så att gardinen blir jämn.
• Avsluta med en t. ex videpinne och klipp sidorna jämna.
• Trä upp gardinen på metalltrådarna (i bägge ändor)
• Montera hissmekanismen.

Vår skugg-gardin

Läs om vår mobila odling bakom vassgardinen i Udda gurkor och andra mobila växter.

Vårt trädgårdshus på Strömsö har flera olika funktioner. Dels vill vi odla både nytto- och prydnadsväxter men också skapa en plats för arbete och avkoppling. Trädgårdshusets arkitektur med vägg mot norr och glas mot söder ger ypperliga förutsättningar för olika funktioner i ett och samma utrymme.

För att få vårt trädgårdshus mer praktiskt var det viktigt med mobilitet. För att inredningen skulle bli mer lättflyttad satte vi hjul under alla våra krukor, som ju är de tyngsta elementen i vår inredning.

Mobila växter

Stora krukor och växtlådor är tunga och svårflyttade om vi inte sätter dem på hjul. Vissa underbevattningskrukor har färdigt inbyggda hjul men om du vill odla i vanliga krukor, byttor eller lådor får du själv förse dem med hjul. Om du köper färdigt hjulförsedda krukunderlag måste du kolla konstruktionen och stabiliteten. Stora krukor väger mycket och därför bör underlaget vara tillräckligt stabilt och framförallt bör hjulen tåla tyngden. Det finns många olika sorters hjul på marknaden och själva underlaget kan du enkelt snickra ihop.

Lättodlade miniväxter

Ampel- och minitomater är rätt kända för de flesta men idag hittar du även andra vanliga växthusgrönsaker i miniformat. Terrassväxterna, de så kallade patioväxterna, blir bara fler och fler till antalet. Vi odlade miniauberginer, minipaprikor och förstås mini- och ampeltomater. Fördelen med att odla miniväxter är att de naturligtvis tar mindre utrymme men de ger också ofta snabbare skörd. Miniväxterna kan odlas både i växthus och på varma ställen utomhus t. ex på terrasser, vid varma sydväggar och på inglasade balkonger. Förutom våra minigrönsaker testade vi på några mera udda växter - djungelgurka, sikkimgurka och gyllenbär.

Udda och tacksamma gurkor

Djungelgurkan är en intressant och tacksam klängväxt. De små minigurkorna kan användas t. ex i sallader och hela växten med sina långa rankor och randiga minigurkor är dekorativ i sig själv. Den betydligt större sikkimgurkan växer på ungefär samma sätt som vanlig växthusgurka (slanggurka) med stora blad och kraftig tillväxt. Den mogna frukten har en vacker brun färg med ett nätmönster. Gurkan kan användas rå eller inlagd. Gyllenbär eller physalis, som den också kallas är även den en tacksam växt med stor växtkraft. Plantan blir buskformig och bildar hundratals små ”lyktfukter”, som när de mognar och faller till marken, är ätmogna - mums!

Owes växtval:

• Ampeltomat, Lyopersicon lycopersicum `Tumbling tom yellow`.
• Ampeltomat, Lyopersicon lycopersicum `Maskotka`.
• Kruktomat, Lyopersicon lycopersicum `Minibel`.
• Minipaprika, Capsucum annuum `Minimix`.
• Minipaprika, Capsicum annuum `Patio Red`.
• Mini Aubergin, Solanum melongena `Pinstripe`.
• Djungelgurka, (Cucamelon /Mexikansk vattenmelon), Melothria scabra.
• Sikkimgurka, Cucumis sativus v. sikkimensis.
• Gyllenbär, Physalis pruinosa `Goldie`.
• Uppstammad marguerit, Chrysanthemum.
• Uppstammad klockmalva, Abutilon.

I Strömsös växthus

Solljuset kan ställa till det. Det kan helt enkelt bli för varmt, t.ex. på en inglasad balkong. Vi konstruerade en vassgardin som solskydd - läs mer om den i Sol och skuggande vassgardin.

Läs också om hur du själv kan konstruera underbevattningskrukor i Odla tomater och chili och om knep för hur du fixar bevattningen i semestertider i Bevattning.

Det är inte bara ute på landet som det odlas och skördas, stadsfolket har äntligen tagit sin plats i odlargemenskapen. Och inne i stan gäller det att använda det utrymme man har att tillgå och göra det mesta möjliga av det.

Då gäller det att tänka kompakt, kreativt och mobilt. Räcker det med att få sin första tomat på smörgåsen eller vill man ha större skörd? Vi pratar sorter som passar dessa miniodlingar men också ventilation och hur skapa skugga mot solen.

Och för dem som bor på landet, som har större trädgårdar, kan det ibland uppstå ett angenämt problem med för mycket skörd. Räcker kylskåpet till? Kanske är det en jordkällare som behövs eller ett rejält hederligt skafferi?

Det är inte endast det ätbara som skall skördas och förvaras, sommarens pressade växter bör också få sin rättmätiga plats i ett herbarium. Minnen med smak av sommarens härligt gröna sköna dagar.

Udda gurkor och andra mobila växter

Trädgården på Strömsö den 29.3 kl 17.25