Att odla enligt mönster, i en sk. potager, har anor långt tillbaka i tiden. Ludvig XIV, Solkungen, anlade en fantastisk trädgård vid sitt slott i Versailles. En trädgård som inte liknande någonting annat.

Nu är inte vår trädgård så stor, men lite kunglig glans ska den få och då ska man tänka volym, mönster och höjd! Och höjden, det får man genom spaljéer i hörnen, perfekt inramning till köksträdgården tillsammans med grönkålshäcken.

Du tillverkar dem mycket enkelt :

• Du behöver 12 st. armeringsjärn, järntråd och snöre.
• Börja med ett knippe på 3 st. armeringsjärn.
• Tvinna ihop dem i ena änden med järntråd. Snurra mera varv än vad det behövs för själva konstruktionen, varven blir som en fin materialkontrast till de rostiga armeringsjärnen.
• Placera ut dem i vardera hörnet av planteringen.
• Dra isär armeringsjärnen så det bildar en triangel och tryck ner dem i jorden.
• Fäst ett snöre uppe i toppen på spaljén och snurra neråt längs konstruktionen, med jämna mellanrum gör du en extra snurr med snöret runt armeringsjärnen så snöret inte rasar ner.

Rosenbönor har mycket växtkraft så fega inte ur med höjden på spaljén!

Huka dig ner, gå riktigt nära och fotografera ditt trädgårdsland - du möter en värld av mönster, färgnyanser och former. Och har du planterat enligt den franska modellen potager, så kommer du att få en snygg grafisk bild på köpet.

I vår klassiska franska köksträdgård planteras och sås grönsakerna och rotsakerna enligt mönster. För att stöda minnet och komma ihåg planteringarna från år till år är det smart att göra skisser över hur planteringen ser ut.

Passa också på att ta riktigt täta närbilder av växternas bladverk så att bladens struktur framträder i bild. Printa ut och sen är det dags att ta fram saxen!

Du behöver:

• kamera
• akvarellpapper
• sax
• skalpell
• limstift
• blyertspenna

Utgående från Owes skiss på krittavlan och hur vår köksträdgård slutligen såg ut, skissade jag upp formerna på ett akvarellpapper - den omringande grönkålshäcken, snedlinjerna med persilja och mittcirkeln med palmkål.

Sortera de utprintade fotografierna så att rätt sort kommer på rätt plats. Skär sedan till dina mönster, trianglar, rektanglar och cirklar.

Mät och justera så att formerna passar ihop. När måtten sitter är det bara att börja limma, del för del.

Slutresultatet blir en avskalad grafisk bild i gröna nyanser, perfekt för vilken vägg som helst!

Mönster, färg och form

Den avlånga mjöliga mandelpotatisen är en delikatess. Men den är svår att koka. Om man inte passar på noga har man bara potatisvälling i kastrullen efter några minuter.

Mandelpotatis i Lappland är gulare, sötare och fastare än mandelpotatis som växer på andra ställen i Finland. På grund av de här egenskaperna har den fått patent inom EU, som Finlands första patenterade livsmedel.

Hur kommer det sig att mandelpotatisen trivs så bra i Lappland?

Det är en paradox att mandelpotatisen trivs i Lappland. Egentligen borde den inte växa så långt norrut eftersom den behöver en lång växttid och mörka nätter för att växa. I Lappland är det ljusa sommarnätter och en intensiv växtperiod.

De goda egenskaperna kommer sig av att potatisen skördas tidigt innan sockret har hunnit bli till stärkelse. En hög halt av stärkelse betyder att potatisen är mjölig och lättare går sönder då man kokar den. Men då man skördar potatisen tidigt betyder det att den är fastare och sötare. Att den dessutom har en starkare gul färg beror på de ljusa sommarnätterna.

Mandelpotatisen hör till de potatissorter som är mest känsliga för potatisbladmögel. Men på grund av det kalla klimatet i Lappland kan potatisbladmögel inte sprida sig så lätt. Dessutom är mandelpotatisen lätt att förvara i Lappland eftersom den inte groddar under vintern.

Mandelpotatisen trivs med klimatförhållandena i norr. Mandelpotatis sätts i jorden Bild: Yle

Det visade sig att klimatförhållanden i Lappland var gynnsamma för just den här mjöliga potatissorten. Den kan odlas så långt norrut som vid Ishavets kust. Det finns upptecknat i böcker vid Petsamo kloster att det odlats potatis där på 1890-talet. Bosättningen i Lappland har koncentrerats till älvdalar och sjöar där det har funnits ett mikroklimat och således gynnsamma växtförhållanden.

En som vet hur man odlar potatis är Antti Hannukkala, forskare vid Naturresurscentralen i Rovaniemi. Han har inte bara odlat potatis utan även forskat i potatis i 30 år.

Potatisforskare Antti Hannukkala. Forskare Antti Hannukkala Bild: Yle

Man ska inte sätta potatisen före tjälen har gått ur marken. Det översta mullagret borde vara åtminstone tio grader varmt innan man sätter potatisen för att den inte ska angripas av skorv.

Under vinterförvaring trivs potatisen bäst i en jordkällare med bra ventilation, temperatur på 4-5 grader och med en luftfuktighet runt 95%.

Rätt temperatur och luftfuktighet är a och o för lagring av all potatis. Forskare Antti Hannukkala i kyrummet där mandelpotatisen uppbevaras med rätt temperatur och fuktighet Bild: Yle

Anttis tips för tillagning av mandelpotatis

Kokt potatis
Sätt de sköljda, oskalade potatisarna i en kastrull med kallt vatten. Koka upp vattnet. Vrid av plattan genast vattnet kokat upp. Låt stå i 15 min men vakta potatisen de sista minuterna så att den inte spricker.

Ugnsbakad potatis
Skär den tvättade mandelpotatisen i halvor på längden. Marinera med timjan, rosmarin, vitlök och matolja. Låt stå över natten. Lägg potatishalvorna på en plåt och salta. Baka i ugnen 200 grader ca. 30 minuter tills potatisen är mjuk.

Färgstarka, smakrika och mättande – våra rotsaker bjuder på upplevelser för alla sinnen. Men rotsakerna är inte bara goda och lättodlade. Det är i de här vardagliga knölarna vi hittar de riktigt höga halterna av näringsämnen och antioxidanter.

Det finns en anledning till att rotsakerna är våra mest traditionella grönsaker här i norr. De är lättodlade, de hinner mogna även i vårt kärva klimat och de går att lagra hela vintern i jordkällaren.

Innan vi hade potatis levde vi på rovor och kålrötter. Under medeltiden kom morot, palsternacka och rödbetor till Norden från Centraleuropa med klosterträdgårdarna och blev snabbt populära.

Hamnar ofta i råsaftcentrifugen

Jag gillar att rotsakerna har så distinkta smaker, dofter och färger och så mycket egen karaktär. Mitt kylskåp är alltid välförsett när det gäller rotfrukter, och ofta hamnar de i råsaftcentrifugen.

Råsaft är ett väldigt bra sätt att få ut så mycket näring som möjligt ur rotfrukter. De har nämligen så hårda cellväggar att kroppen kan ha svårt att ta upp näringen om man äter grönsakerna som råkost, och tillagar man dem förstörs en del vitaminer.

Med råsaft får man ut allt det goda ut rotsakerna, utom fibrerna, och saften blir härligt färgstark, smakrik, mild och söt.

Rödbeta

Det finns både rödbetor, gulbetor och vackert randiga polkabetor. Av dem är rödbetan den nyttigaste eftersom den innehåller stora mängder av antioxidanten betacyanin.

Rödbetan renar cellerna genom att öka leverns produktion av avgiftningsenzymer. Rödbetsjuice, gärna tillsammans med lingon, ökar produktionen av mitokondrier som är cellernas kraftverk.

Rödbets- och lingonjuice rekommenderas av läkare som jobbar med utmattning och utbrändhet.

Både råsaft av rödbetor och mjölksyrade rödbetor har bättre näringsvärde än kokta och inlagda betor. Rårivna rödbetor smakar sött och fräscht, men kroppen har svårare att ta upp näring ur dem än ur tillagade eller råsaftade betor.

Morot

Morötternas vackra orange färg kommer från betakaroten, som är ett förstadium till A-vitamin och en kraftfull antioxidant som skyddar och stärker cellerna och ger ett bättre immunförsvar.

Mest känd är moroten för att stärka ögonen, synen och mörkerseendet, men det är faktiskt delvis en myt.

Om du redan har normal syn blir den inte bättre av att äta morötter. Däremot kan A-vitaminbrist leda till nedsatt syn, och eftersom morötter innehåller mycket A-vitamin kan en morotsrik diet återställa synförmågan.

Under andra världskriget spred brittiska flygvapnet ett rykte om att den plötsliga ökningen av nedskjutna tyska bombplan berodde på att de brittiska piloterna åt massor av morötter och hade fått ett mycket bättre mörkerseende. Ryktet hade till syfte att dölja den riktiga orsaken till framgångarna, nämligen radarn.

Betakarotenet motverkar solskador och ger friskare hud och slemhinnor. Genom att äta mycket morot, eller ännu hellre dricka mycket morotsjuice, kan man göra sin hud mer soltålig. Morot har hårda cellväggar och har därför svårt att släppa ifrån sig näringen.

Bästa sättet att få i sig betakarotenet är att göra råsaft av rötterna eller att ångkoka dem. Tuggar man i sig en rå morot tar kroppen upp ca. 3 % av betakarotenet. Kokar man moroten tar kroppen upp 40 %, och juicar man den tar kroppen upp 90 % av betakarotenet.

Eftersom betakaroten är fettlösligt tas det lättare upp om man äter morötterna med en skvätt olja.

Palsternacka

Palsternackan är nära släkt med moroten, men tyvärr utan betakarotenet. Den är söt och krämig och god som smaksättare, eller att ugnsrosta. Palsternacka innehåller saponiner som renar blodet och ökar näringsupptaget, så den är bra att ha i en utrensande råsaft.

Kålrot och majrova

Kålrot och majrova tillhör kålarterna och innehåller som all kål antioxidanter och enzymer som är antiinflammatoriska och motverkar sjukdomar.

Att man blir lite pruttig av kål beror på att den också innehåller svavelföreningar. Men svavlet är välgörande eftersom det binder sig till slaggämnen i kroppen och gör dem vattenlösliga så att de kan transporteras ut lättare.

Lök

Lök är antiinflammatorisk och hjälper mot luftvägsbesvär, nästäppa, bronkit, astma, infektionssjukdomar och vid matsmältningsproblem. Det bästa är att äta löken rå eller andas in lökdoften.

Lägg en halv lök på nattduksbordet vid luftvägsbesvär, eller gör ett lökomslag runt halsen eller över bihålorna. Lökskalen stärker kärlväggarna och har en starkt antiinflammatorisk verkan. Man kan spara dem i en burk och koka te av dem mot tarminflammationer, Chrons sjukdom, IBS, ulcerös kolit, förstoppning och låg gallproduktion.

Mat i regnbågens alla färger

Man brukar prata om regnbågsmat, att man ska försöka se till att äta grönsaker i alla regnbågens färger varje dag. Anledningen till det är att de starka färgerna innebär höga halter av antioxidanter och fytonutrienter (växtnäringsämnen).

Gult, rött och orange kommer från betakaroten och bioflavonoider, rödrosa är lykopen som finns i tomater och vattenmelon, grönt är klorofyll, och blålila är cyanin som finns i rödbetor, blåbär, björnbär, svarta vinbär, rödlök och aubergine.

Färgen skyddar mot inflammationer

Antioxidanterna motverkar den oxidativa stressen i kroppen. Enkelt förklarat kan man säga att de hindrar kroppen från att rosta. På så sätt skyddar antioxidanterna mot inflammationer och olika sjukdomar.

De starka färgerna gör förstås också maten vackrare och hjälper oss att äta med ögonen, så att kroppen verkligen förstår att den får mat och kan ta upp så mycket näring som möjligt.

Näringsinnehåll

Rödbeta - C-vitamin, folat, koppar, järn, magnesium, mangan, kalium, fosfor, fibrer, betacyanin

Morot - C-vitamin, K-vitmain, betakaroten, kalium, fibrer

Palsternacka - C-vitamin, K-vitamin, folat, mangan, kalium, saponiner

Kålrot och majrova - vitamin A, B1, B2, B6, C, K, folat, kalcium, magnesium, mangan, kalium, fibrer, omega 3, protein

Lök - B6, C, folat, krom, koppar, mangan, molybden, fosfor, kalium, kalcium, fibrer, eterisk olja med allicin, svavelhaltiga ämnen (propolysulfid), flavonglykosider, enzymer.

Smakrik och färgstark råsaft av morot, rödbeta och palsternacka Två glas röd rotsakssmoothie Bild: Yle

Prova på saft, te och sallad

Råsaft av morot, palsternacka och rödbeta, ca ½ liter
4 morötter
2 rödbetor
1 palsternacka

Skala rödbetorna, ansa och skölj morötterna och palsternackan (men låt skalet vara kvar). Kör alltihop i råsaftcentrifugen. Drick genast!

Lökskalste mot tarmbesvär
60 g lökskal
1 l vatten

Koka sakta i 20 minuter, sila. Drick 3 koppar per dag mellan måltiderna.

Morotssallad, 2 portioner
2 rårivna morötter
1 msk rostade solroskärnor
1 msk rostade sesamfrön

Ringla över lite olivolja och strö på flingsalt.

Läs också om mjölksyrade grönsaker här.

Att mjölksyra grönsaker är en bra konserveringsmetod som samtidigt gör det betydligt lättare för kroppen att ta upp näringen i grönsakerna. Och mjölksyrebakterierna är i sig väldigt nyttiga för många av kroppens organ, bland annat kan de återställa en störd tarmflora.

Mjölksyrning har använts mycket på våra breddgrader för att konservera olika livsmedel. I norra Sverige äter man till exempel mycket surströmming, som är en sorts mjölksyrad strömming, och samerna mjölksyrar kvanne och fjälltolta med renmjölk.

Själv mjölksyrar jag grönsaker, jag tycker jag att det är ett bra sockerfritt alternativ till inläggningar.

Enkel process

Man råriver eller skivar grönsakerna tunt, packar dem hårt i en glasburk tillsammans med salt och kryddor, stampar dem tills saften tränger fram och sedan fyller man burken med rent vatten så att det täcker grönsakerna ordentligt.

Efter några dagar frigörs sockret i grönsakerna och jäser till mjölksyra som hindrar bakterier från att växa och på så sätt konserverar grönsakerna.

Gynnsamt för kroppen

Men mjölksyran i sig är också väldigt gynnsam för balansen i kroppens organ, framför allt lever, njurar, hud och mage. Mjölksyrabakterier återställer tarmens normala bakterieflora efter en magsjuka eller antibiotikakur, de hämmar tillväxten av skadliga bakterier och stärker immunförsvaret.

Bakterierna ökar kroppens förmåga att ta upp järn, kalcium och magnesium ur maten, och kan hjälpa laktosintoleranta att bryta ner laktos. På utlandsresor kan mjölksyrebakterier vara en bra hjälp för att hantera de främmande bakteriestammar vi kommer i kontakt med.

Som regel mjölksyrar man grönsaker och rotfrukter som innehåller mycket socker, till exempel kål och lök. Men även bönor av olika slag går bra att mjölksyra.

Mjölksyrade rotsaker, så här går det till:

1. Riv rotsakerna grovt.
2. Blanda i salt och kryddor och stampa alltihop med en mortelstöt tills saften tränger fram.
3. Packa det plaskvåta grönsaksrivet hårt i glasburkar, nästan upp till kanten.
4. Häll på kallt, kokt vatten så det täcker ordentligt.
5. För att vara på den säkra sidan kan man tillsätta lite vassle från avrunnen yoghurt så att mjölksyreprocessen kommer igång säkert och snabbt.
6. Sätt på locket löst och låt stå i 2-4 veckor. De första dagarna börjar det bubbla och rinna över lite, men sedan går det lugnare till.
7. Håll noga koll på burkarna så att inga grönsaksdelar sticker upp ovanför vattnet, för då börjar de mögla. Fyll på vatten så snart grönsakerna börjar komma för nära ytan. Man kan lägga en liten hopknuten plastpåse med lite luft i överst i burken för att hålla nere grönsakerna under vattenytan. Eller ta en platt och lagom stor sten, skrubba den ren och koka den i 20 minuter innan man använder den som tyngd i burken.

Morot & kålrot, 1 l

1 kg morot och kålrot (större mängd morot, eller bara morot)
2 msk havssalt
2 msk gult senapsfrö

Morot och kålrot Lag hälls över rivna rotsaker Bild: Yle

Rödbeta med lingon, ¾ l

1 kg färsk rödbeta
2 msk havssalt
3 msk färska lingon

Skär rödbetan i små tärningar och blanda med salt och lingon, fyll på med vatten. Stampa inte, för då blir rödbetorna lite slemmiga.

Rödbeta med lingon. Glasburkar med mjölksyrade rotsaker Bild: Yle

Rödbeta skivad, ¾ l

1 kg små späda rödbetor
1 liten gul lök
1 msk havssalt
1 msk vassle från filmjölk eller yoghurt

Grönsakerna skivas tunt och varvas snyggt i burken. Peta ner kryddorna. Saltet löses upp i vassle blandat med vatten. Häll på lösningen och sätt på locket löst.

Skivad rödbeta med lök. Rödbeta och lök i glasburk Bild: Yle

Mjölksyrad lök

1. Skiva löken tunt eller hacka den.
2. Blanda i lite havssalt.
3. Packa löken hårt i en glasburk.
4. Fyll på vatten blandat med en matsked vassle från filmjölk eller yoghurt.

Vassle från yoghurt

1. Lägg några matskedar yoghurt i ett kaffefilter och ställ på ett glas.
2. Låt vasslen droppa ner i glaset.
3. Använd en matsked av vasslen i mjölksyraburkarna för att vara säker på att processen startar som den ska.

Av yoghurten som är kvar i filtret kan du göra färskost. Blanda den med finhackad gräslök, vitlök eller chili och bred på smörgåsen.

Här kan du läsa mera om rotsaker.

Småskaligt, lättplacerat och passar vem och var som helst - så kan man motivera lådodling. Lådodling är trendigt just nu. Ibland kallas den cityodling eller boxodling - vi valde att odla i däck.

Det finns många fördelar med att odla i lådor. De är lättplacerade - en odlingslåda funkar lika bra på balkongen som direkt på gräsmattan. Du slipper allt det jobbiga med att gräva upp odlingsmarken, rensa ogräs och förbättra av jorden. Färdig jord (mylla) finns att köpa i butik, både för ekologisk odling och konventionell (kemisk gödsling).

Däck är också bekväma att sitta på eller luta knäna emot så ergonomiskt fungerar de också bra. Sist men inte minst är gamla däck hyfsat lätta att få tag på, ibland är de gratis OCH så är de ju så snygga!

Traktordäck är varma

Vi odlade både i bildäck och traktordäck. Traktordäck är bra för att de är stora, de är robusta och framförallt så är de varma. En upphöjd odling är alltid varmare än en traditionell markbädd. Den svarta färgen gör att jorden värms upp mycket tidigt på våren och på så sätt kan du starta din odling lite tidigare än om du väljer en odlingslåda i trä eller plåt.

Täck gärna med fiberduk om du startar tidigt så skyddar du växtligheten mot kalla frostnätter. För att få en större odlingsyta förstorade vi öppningen i däcket. Det går bra med figursåg.

Hälsorisker och gamla däck

Experterna på området är inte eniga i fråga om hälsorisker med gamla bildäck, en del menar att man kan odla i gamla däck och andra har åsikten att man inte skall odla i gamla däck.

Det vi skall vara uppmärksamma på är att gummidäcken innehåller flera olika kemikalier som t.ex HA-oljor som används för att göra gummit mjukt. HA-oljorna avdunstar efterhand (därför blir gamla däck hårda). Om man vill odla mat i däcken så skall man sätta något emellan däcket och jorden t.ex en plastfilm. Det gäller att känna till riskerna och välja själv - väga fördelarna mot nackdelarna.

(Enligt nya EU-direktiv har användningen av skadliga kemikalier i däck skärpts 2010 och vissa däcktillverkare har helt frångått användningen av HA-oljor.)

Vårt kåldäck

I den lilla trädgården har utseende, form och färg en stor betydelse. Det vi odlar skall vara estetiskt tilltalande och näringsrikt. Vi valde att odla kända kålsorter som blomkål och huvudkål men vi ville också gärna ha sorter med ett lite annorlunda utseende än vi kanske är vana att se. Kålsläktet Brassica är en stor grupp kålsorter i olika storlekar, former och färger.

Owes växtval, kål:

• Blomkål (orange), Brassica oleracea, F1 `Sunset`
• Blomkål (violet), Brassica oleracea, F1 `Violet Queen`
• Spetskål (violet), Brassica oleracea, `Kalibos`
• Spetskål (grön), Brassica olearacea, `Fildekraut`
• Blomsterkål, Brassica oleracea, `Autumna Star F1`
• Kålrabbi, Brassica oleracea var. gongylodes, 'Olivia F.1'

Kål har odlats i långa tider på våra breddgrader och har varit en betydande del av vår kost. Kål innehåller en hel del viktiga vitaminer och näringsämnen. Kålsläktet är härdigt och har goda lagringsegenskaper – det enda negativa man kan säga om kål är att den är väldigt känslig för ohyra och då främst kålfjärilen.

Vissa kålsorter är mera attraktiva för ohyra än andra. En av de minst attraktiva kålsorterna för ohyra är grönkålen. Ett bra knep är att plantera in växter som ter sej ännu mera läckra för ohyran än kålen eller växter som insekterna avskyr.

Använd gärna insektnät eller fiberduk som skydd. Insektnätet är mera genomskinligt än fiberduken och är därför kanske att föredra ur estetisk synvinkel.

Du kan läsa mer om ekologisk bekämpning här.

Ärter och bönor trivs i traktordäck

Ärt- och bönsläktet är kanske ännu mera omfattande än kålsläktet och minst lika näringsrikt. Vi skapade en sprudlande fontän med ärter och bönor i olika storlekar, former och färger och som ett sista visuellt penseldrag även luktärter. Pröva dej fram och hitta dina egna favoriter.

Obs! Blomsterbönan/Rosenbönan är ätbar. Det som skiljer den från ”vanliga” bönor är att blomsterbönan har en stor och färgsprakande blomma, så vi kan förena nytta med nöje. Njut först av de vackra blommorna och ät sen bönorna!

Owes växtval, bönor:

• Vaxskärböna, Phaseolus vulgaris, `Captitano`
• Störpurpurböna, Phaseolus vulgaris, `Baluhilde`
• Buskböna, Phaseolus vulgaris, `Purple Teepee`
• Skärböna, Phaseolus vulgaris, `Merveille de Piemonte`
• Blomsterböna, Phaseolus coccineus L., `Hestia`
• Blomsterböna, Phaseolus coccineus, `Enorma`
• Brytböna, Phaseolus vulgaris, `Domino`
• Bondböna, Vicia Faba, `Red Epicure`

Owes växtval, ärter:

• Märgärt, Pisum sativum, `Waverex`
• Sockerärt, Pisum sativum, `Carouby de Maussane`
• Spritärt/ Blåärt, Pisum sativum, `Blauwshokker`
• Luktärt, Lathyrus odoratus, `Wiltshire Ripple`
• Luktärt, Lathyrus odoratus, `Fragrant Skies`
• Luktärt, Lathyrus odoratus, `Knee High`
• Luktärt, Lathyrus odoratus, `Little Sweetheart`

Växelodla kål och bönor

Odla inte samma gröda på samma ställe flera år i rad för då ökar risken för sjukdomar. Bönor och ärter samlar kväve i sina rötter och tillför på så sätt kväve till jorden inför nästa odlingssäsong. Därför passar det bra att odla någon kvävekrävande gröda som t.ex. kål i ”böndäcket” följande år. Kål igen har relativt djupgående rötter och fungerar som jordförbättrare. Kålens rötter luckrar upp jorden och gör den mera syrerik.

Om man odlar kål flera år i rad ökar risken för t.ex klumprot. Om du skulle ha oturen att få klumprot i din kålodling så hjälper inget annat än att sluta odla kål eller byta ut jorden. Att byta jord och börja om från början är ju i och för sig lätt när man odlar i lådor.

Här kan du läsa mer om näringsbalansen i jorden.

Odla i däck

Näringsbalansen i jorden är avgörande för hur växterna mår. Lär därför känna din jord! Och vill du odla ekologiskt finns det goda alternativ att välja mellan.

N= Kväve
Växterna behöver kväve för tillväxten. Kvävebrist ger bleka och svaga plantor och de äldre bladen gulnar och faller av i förtid. För kraftig kvävegödsling ger en alltför snabb tillväxt. Växternas celler blir lösa och vätskefyllda, och gör dem ömtåliga för kyla. Gödsla därför inte fleråriga växter med kväve på sensommaren och hösten.

Ko-, häst- och hönsgödsel är goda kvävekällor, mest kväve finns i hönsgödseln. Blodmjöl, urin och gräsklipp är kväverika och lämpliga att använda som gödsling under växtperioden.

P= Fosfor
Fosfor är viktigt för växternas energiomsättning och bildningen av nya celler. Brist kan ge mörkgröna till violetta blad. Gödsla gärna med fosfor och kalium (PK-gödsel) på hösten, Det stärker cellerna och gör att växten mognar och klarar övervintringen bättre.

Goda fosforkällor är bl. a. benmjöl och hornmjöl.

K= Kalium
Kalium är viktigt för växternas fotosyntes och vattenbalans. Brist ger torra bladkanter och gulfärgning av främst äldre växter. Och likt fosfor hör kalium speciellt till höstgödslingen (PK-gödsel).

Goda kaliumkällor är träaska och tång.

S=Svavel
Svavel medverkar vid bildandet av äggviteämnen. Brist uppträder mycket sällan. Svavelföreningar kan försura jorden.

Mg=Magnesium
Magnesium ingår i klorofyllet. Magnesiumbrist ger flammiga blad med gula partier mellan bladnerverna.

Ca=Kalcium
Kalcium inverkar på cellväggarnas fasthet och cellmembranens genomsläpplighet. Det har betydelse för växternas förmåga att motstå angrepp. Brist gör att toppar och unga blad vissnar bort.

Skilj på växtnäringsämnet kalcium och på kalk! Kalk höjer pH och motverkar försurning, förbättrar jordstrukturen och tillför kalcium.

Algmjöl är pH höjande. Det innehåller mycket kalcium, lite kväve och kalium samt en del mikronäringsämnen.

Spårämnen eller mikronäringsämnen, behöver växterna i mindre mängder. De viktigaste är bor, mangan, järn, koppar, zink och molybden.

Läs mer om ekologisk odling i artikeln från Riksförbundet Svensk Trädgård.

Ekologisk odling skiljer sig från konventionell odling på så sätt att man inte tillför några kemiskt tillverkade preparat.

Genom att endast tillföra organiskt material som t.ex stall- och kreatursgödsel eller kompost strävar man till ett naturligt kretslopp. Man kan också tillföra andra preparat som benmjöl, blodmjöl, algextrakt o.dyl.

En av utmaningarna inom ekologisk odling är att uppnå rätt balans mellan olika näringsämnen. I konventionell odling är det lättare att kontrollera näringstillförseln och balansen mellan olika näringsämnen kan lättare korrigeras.

Den största utmaningen i ekologisk odling är bekämpningen av ohyra och växtsjukdomar. Det gäller att tänka efter och vara påhittig, men med en god planering lyckas man nog.

Att tänka på:

• Växtföljden är viktig, odla inte flera år samma växt på ett ställe utan rotera växterna. Rita upp en karta på ditt trädgårdsland och planera växtföljden.
• Sorter, välj gamla beprövade sorter som lämpar sig för vårt klimat.
• Använd ekologiska frön.
• Köp rena, certifierade plantor.
• Känn din jord. Välj växter som lämpar sig bäst för din jord och klimatet i din trädgård.
• Samodling. Plantera in växter som insekterna avskyr som tagetes, vitlök o.dyl. Blommande växter drar också till sig insekter som samtidigt bekämpar oönskad ohyra.
• Lär dig känna igen insekterna i din trädgård. Det finns både önskade och oönskade insekter. Blomfluga, jordlöpare, nyckelpiga, näbbstinkfly och stinkslända är nyttodjur som äter bladlöss, snigelägg och bladloppor.
• Mekanisk bekämpning. Följ med dagligen hur växterna mår och plocka bort oönskade insekter och angripna bald och växtdelar.
• Täckduk och insektnät. Täckduken fungerar bra från sådd tills växterna vuxit till sig men i längden trycker den ned växtligheten. Insektnätet skyddar mot insekter och har en bättre förmåga att släppa igenom både ljus och vatten än fiberduken och finns att få med olika stora maskor.
• Använd välbeprövade knep som att duscha med kallt vatten, såpblanding, nässelvatten, pudra med aska osv... det finns otaliga husmansknep att ta till!
• Följ dagligen med vad som händer i ditt trädgårdsland!

Ekologisk odling har många fördelar. Du får en slutprodukt som är ren, utan tillförda kemikalier. Genom att odla ekologiskt gör du hela vårt ekosystem en tjänst. Mångfalden ökar i naturen och utrotningshotade insekter och växtarter får bättre levnadsförhållanden.

Läs mer om växtskydd här.

Våga lämna de fyrkantiga odlingslådorna av trä en stund och rulla in något rejält i din trädgård. Vad sägs om några hederliga traktordäck?

Det är en blandning av nostalgi, trendigt svart och runda sköna former när traktordäcken intar trädgården. De svarta däcken samlar värme och materialet fungerar överraskande bra i allt det gröna.

Vi gillar kål, vi älskar baljväxter och därför ska de få gotta sig i var sitt traktordäck. Och nu är det inte läge att hålla tillbaka. Blanda många sorter och passa på att göra en skulptural skapelse som luktärterna får växa sig höga och vilda på!

Kålen däremot, den är populär hos ohyran också så den behöver skyddas. Och då finns det flera sätt att göra det på. Vi gjorde det med nät, precis som de gör på de stora odlingarna i Pikis. Och ibland går det inte helt som planerat. Men då är det bara att tänka om och så på nytt.

Vad ska man göra med all skörd då? Torka, lägg in, mjölksyra och förstås - njut direkt där du står. Få saker slår känslan man får av att äta direkt ur trädgårdslandet.

Lådodla i däck

Trädgården på Strömsö söndagen den 22.2 kl 17.25

Många växter behöver ställningar att klättra på och då kan man passa på att låta kreativiteten flöda och inte endast sticka ner några pinnar i marken. Owe och jag skapade fritt en skulptural installation i ett av våra traktordäck.

Med hjälp av ett knippe armeringsjärn, två gamla cykelhjul, järntråd och några meter snören, fick luktärterna och bönorna ett konstverk att klättra på. Eftersom det här var en väldigt fri konstruktion måste man bara pröva sig fram.

Stick armeringsjärnet djupt så det inte börjar svaja av första bästa vindpust. Vi använde oss av det större cykelhjulet som nedre ”bas” och surrade fast armeringsjärnet i hjulet. Det mindre hjulet fästes/snurrades fast lite högre upp på konstruktionen.

Sen gäller det att sätta några snedgående armeringsjärn för stabiliteten så den yttre siluetten blir aningen konformad. Testa att gunga på konstruktionen, vajar den för mycket behövs flera snedgående armeringsjärn.

Knyt fast snören i det övre och nedre cykelhjulet, på den yttre ringen men även på ekrarna så det blir tillräckligt mycket klätteryta.

Gör konstruktionen rejält hög med tanken på luktärters förmåga att klättra högt!

Kålen älskas av skrottar och småkryp under sommarens alla månader. Genast vid vårsådden kommer jordloppor och skinnbaggar. Sen kommer små och stora kålflugor i olika generationer och flyger ända in i augusti. Kålen hör till de växter i trädgårdstäppan som är mest utsatt för skadeinsekter.

Hur man skyddar sig mot de här skadeinsekterna undersöks på Naturresursinstitutet i Pikis utanför Åbo. Här undersöks växtskydd både i växthus och på friland, och hur man gödslar och förvarar grönsaker och bär på bästa sätt.

Det bästa sättet att skydda kålväxterna mot skadedjur har visat sig vara ett ekologiskt sätt – med skyddsnät. Skadeinsekterna blir ofta resistenta mot gifter som sprutas på plantorna, så därför har olika skyddsnät utvecklats som skydd för växterna.

Det är viktigt att maskorna är tillräckligt små. Det är också viktigt att kanten på skyddsnätet grävs ner i marken så att inga kryp kan komma in, säger Anne Nissinen som är expert på bekämpning av skadedjur.

Mot ogräs kan man skydda växterna med olika täckdukar. Forskaren Terhi Suojala-Ahlfors som har specialiserat sig på grönsaksodling berättar att det experimenteras med olika material, till exempel med biologiskt nedbrytbara, som man inte behöver ta bort till hösten eftersom de förmultnar i landet. Ett annat material på kommande är en pappersliknande täckduk som är behandlat så att det inte genast ska förmultna.

Orsaken till att man använder mörka färger är att myllans temperatur ska höjas vilket förlänger växtperioden. Svart plast fungerar bra mellan jordgubbsplantor, men en risk är att jordens temperatur kan höjas för mycket. Då solen lyser kan det bli upp till 60 grader under plasten.

Ett knep som fungerar för hemmabruk är att då man klippt gräsmattan sätta överblivet gräs i trädgårdsgångarna. Men då får man se upp ifall det är en regnig och varm sommar så att inte sniglar börjar trivas om förhållanden blir för gynnsamma.

Mota ohyra och ogräs med skyddsnät och täckdukar

Kålväxterna har fått en renässans efter att länge ha betraktats som fattigmansmat. Framför allt grönkålen vördas numera bland raw food- och råsaftanhängare för sitt häpnadsväckande näringsinnehåll.

Jag har alltid älskat kål av alla sorter: Vitkål fräst med lök och grönsaksbuljong tills den är len och söt i smaken, grönkålschips, ångkokt broccoli med soja och sesamfrön, brysselkål med smör, ugnsrostad kålrot, färsk kålrabbi…

Tiden då kål betraktades som fattigmansmat är förbi och kålen har hittat in i de finaste köken.

Nyttigt svavel renar kroppen

Den kål vi odlar nu härstammar från vildkål som växer i sydvästra Europa. Man började odla den under tidig stenålder, och till Norden kom kålen under järnåldern.

Än idag har vi vild strandkål längs kusterna, men den är sällsynt och fridlyst.

Kål innehåller mycket vitaminer och mineraler, men det kanske mest intressanta är svavelföreningarna som är ansvariga för den karaktäristiska doften av kokt kål. Svavlet binder sig till slaggämnen i kroppen och gör dem vattenlösliga så att de kan transporteras ut.

Kål hjälper levern att rensa ut gifter, motverkar onormal celldelning och bekämpar led- och ögonsjukdomar. I rödkål finns antioxidanten antocyanin som motverkar demenssjukdomar. Kål ger också ett bra tillskott av kalcium, särskilt om man mjölksyrar den.

Rödkål skördas. Rödkål skördas. Bild: Svenska Yle

Grönkål är nyttigast

Kungen av kål är grönkål som innehåller samma saker som annan kål, men också en rejäl dos betakarotener och klorofyll, som båda är kraftfulla antioxidanter.

Grönkål är en av våra mest näringsrika grönsaker och ger ett bra försvar mot förkylningar och virus. Den är antiinflammatorisk och minskar risken för astmaatacker och ledvärk.

Den stärker benstommen och motverkar effekten av ett stillasittande vinterliv. Den skyddar ögonen vid kyla och fibrerna stabiliserar blodsockret.

Grönkål är antioxidativ och utrensande och kan vara till stor hjälp för rökare som ofta har svårt att ta upp A-vitamin.

Råsaft för hjältar

Jag kör grönkål i råsaftcentrifugen och får en knallgrön juice som smakar ganska mycket som gräs. Men märkligt nog är den där smaken rent begärlig, åtminstone för mig, och jag kan ibland sätta i mig en hel liter ren grönkålsjuice på en gång.

För den som inte finner grönkålsjuicen riktigt så begärlig kan man blanda den med gurka, äpple, citron, selleri, päron, broccoli, persiljestjälkar, spenat eller andra gröna grönsaker. Har du ett knippe rödbetsblast kan det gärna åka med, eftersom blasten faktiskt är den nyttigaste delen av rödbetan och riktigt god.

Jag blandar grönkål i smoothien, gör grönkålschips, fräser den med lök, har den i grytor och soppor och är så glad att den klarar sig ute i trädgårdslandet ända fram till jul.

Se recepten för grön råsaft med grönkål och grönkålssmoothie med nötsmör.

Grönkålssmoothie med nötsmör. ett glas smoothie och en luktärt Bild: Svenska Yle

Väderspänning av kål

Jo, det är sant. Man får gaser i magen av kål.

Det beror på att kål innehåller en hel del kolhydrater som kroppen inte kan ta upp. Tarmbakterierna jäser kolhydraterna för att få ut näringen, och det är den processen som ger upphov till gaser.

Ett bra tips är att alltid tillaga kålen, eftersom den ger mindre gaser då. Skulle magen ändå svälla upp kan man tugga på en nypa fänkålsfrön, så släpper väderspänningen.

Näringsinnehåll

Vitkål - A, B1, B2, B6, C, K, folat, kalcium, magnesium, mangan, kalium, fibrer, omega 3, protein

Grönkål - A, B6, C, E, K, betakaroten, klorofyll, kalium, kalcium, koppar, mangan, magnesium, omega 3, fibrer, svavel, lutein, zeaxantin

Blomkål - B5, B6, C, folat, mangan, fibrer, omega 3, glukosinolater
Blomkål stödjer levern och är utrensande och avgiftande. Glukosinolaterna ger bränsle och stödjer levern i avgiftningen.

Broccoli - A, B6, C, E, K, folat, magnesium, fosfor, kalium, fibrer, surforafan
Broccoli skyddar mot magsår genom att döda skadliga bakterier, stödjer kroppens avgiftningsprocesser och stärker cellernas motståndskraft med ämnet surforafan.

Brysselkål - B1, B2, B6, C, E, K, betakaroten, folat, kalcium, koppar, järn, magnesium, mangan, fosfor, kalium, fibrer, omega 3, protein, glukosinolater, fenoler
Brysselkål stärker immunförsvaret, bekämpar sjukdomar och är bra för hyn.

Bönor, linser och ärtor används i hela världen som basvaror i maten. De är flexibla livsmedel som kan användas till allt från växtmjölk och veganost till matiga vegbiffar och mustiga grytor. Jag älskar dem. Allihop.

Jag var fem år första gången jag plockade bondbönor i köksträdgården hos min dagmamma, mormor Asta. Knippen av stora gröna skidor hängde från rad efter rad av kraftiga bönplantor, och jag var helt uppfylld av doften, gnisslet från bönstjälkarna och den lyxiga känslan i att skörda min egen mat.

På kvällen satt vi på bron och petade ut bönorna ur sin mjuka fäll inne i skidan, och så lade vi dem på tork i kökssoffan. Sedan kokade mormor Asta bondbönsoppa, och det är fortfarande bland det allra godaste jag vet.

Bönorna minskade barnadödligheten

Linser är ett av världens äldsta odlade spannmål, de domesticerades för omkring 13 000 år sedan. Bönor har man odlat i omkring 10 000 år.

Det fina med dem är att de inte tär det minsta på jordens resurser. Tvärtom är all odling av baljväxter positiv eftersom den tillför näring till jorden genom att binda kvävet i marken.

Bönodling blev populärt i Europa på 900-talet. Så snart folk fick tillgång till de lättodlade, billiga och näringsrika bönorna gick befolkningen från att vara sjuk, svältande och med extremt hög barnadödlighet till att bli välmående, friskare och med många fler överlevande barn.

Bönor hade alla råd med, och med bönor i magen orkade man arbeta mer. Det infördes till och med dödsstraff på att stjäla bönor i någons bönland.

Bondböna och spritärt, även kallad blåärt. Ärt- och bönplanor. Bild: Svenska Yle

En livslång kärlek

Efter 25 år som vegetarian har jag en djup och stark kärlek till allt vad baljväxter heter. Jag äter bönor, linser eller ärtor varje dag i olika former och gläder mig åt att det finns så många kök runt om i världen där baljväxterna är så viktiga.

Indien har förstås det bästa utbudet av lins- och kikärtsgrytor eftersom ungefär halva befolkningen är vegetarianer, men man måste verkligen inte vara vegetarian för att uppskatta baljväxter. Mellanöstern bjuder på underbar falafel, hummus, foul och linssoppa, Mexiko och cajunköket serverar frijoles och chili sin carne med bönor och i Sydostasien äter man tofu, böngroddar och sötsaker gjorda av bönor.

Innehåller fullvärdigt protein

För mig och många andra vegetarianer fungerar baljväxterna som en motsvarighet till kött. De innehåller i stort sett fullvärdigt protein och äter man dem tillsammans med spannmål får man i sig alla aminosyror man behöver.

Men det är oftast inte proteinet som är problemet för vegetarianer – alla grönsaker innehåller protein och en varierad kost ger oftast ett fullvärdigt proteinintag. Problemet ligger i att laga mat som man blir mätt av utan att behöva fylla upp med pasta och bröd.

Grönsaker ger inte den där tunga mättnadskänslan som man får av kött, och många som börjar med vegetarisk mat går omkring konstant småhungriga innan de kommer på hur de ska äta. Och där är baljväxterna fantastiska.

De innehåller mycket fibrer som ger både substans, tuggmotstånd och en skön mättnadskänsla. Baljväxter innehåller också mycket järn och andra mineraler vilket passar bra för vegetarianer som alltid måste tänka på att få ett tillräckligt järnintag.

Se recept för Mormor Astas bondbönsoppa och Mjölksyrade vaxbönor och haricôts verts.

Bönor för träning

Gröna bönor är bra att äta för den som tränar mycket. De bygger upp kroppen och hjälper till att bibehålla kondition och hälsa.

I bönorna finns K-vitamin som främjar läkning av sår och skador, C-vitamin som stärker cellväggarna och B-vitaminer som håller nerver och energinivåer på topp. Mangan, magnesium och zink stärker skelettet och järn ökar syreupptaget. Zink skyndar också på läkningen av muskelskador. Blodkärlen blir starka och elastiska och blodet kan transportera ut syre och näring och ge mer energi.

Koka bort lektinet

Något man kan tänka på när det gäller bönor är att se till att koka dem ordentligt, eftersom de innehåller ett ämne som heter lektin som man vill koka ut ur bönan, annars kan man må lite illa. Det finns många olika sorters lektin, och de finns i många olika grönsaker och frukter. En del är hälsosamma och en del kan orsaka obehag i kroppen.

Färska bönor ska kokas i tio minuter för att få ur lektinet. Torkade blötlägger man i 12 timmar och sen kastar man bort vattnet och tar nytt till kokningen.

Här kan du läsa om hur du lätt torkar bönor och ärtor själv.

Håll magen lugn

Den andra baksidan av baljväxterna är att man kan bli ganska pruttig i magen om de är dåligt kokta. Så när det står 20 minuter på en påse gröna linser brukar jag koka dem i 40 minuter, så blir de mer lättsmälta och magen håller sig lugn. När man kokar torkade bönor kan man byta kokvatten någon gång mitt i, så slipper man väldigt mycket av gasbildningen.

Det är kolhydrater som orsakar gaserna, och det beror på att baljväxternas kolhydrater inte påverkas av våra matsmältningsenzymer och alltså inte tas upp i kroppen. I stället går de direkt till tarmen, och där sätter tarmbakterierna igång att äta upp kolhydraterna och blir väldigt pruttiga i magen av det.

Så det är egentligen inte vi som fiser, utan bakterierna. Om det kan vara till någon gläjde.

Bondböna (stor grön), dvärgböna (lila), skärböna (spräcklig) och sockerärt (den breda belkgröna platta). Skördade bönor på ett fat. Bild: Yle/Camilla Forsén-Ström

Näringsinnehåll

Gröna bönor
B1, B2, B3, C, K, betakaroten, folat, kalcium, koppar, järn, magnesium, mangan, fosfor, kalium, fibrer, omega 3, protein

Bondbönor
B1, B2, B3, folsyra, fosfor, järn, kalium, magnesium, zink, protein

Bruna, röda och vita bönor
B1, B2, B3, B6, folsyra, fosfor, järn, kalium, kalcium, magnesium, zink, protein, antioxidant

Linser, gröna och röda
B1, B2, B3, B6, folsyra, fosfor, järn, kalium, kalcium, magnesium, natrium, zink, selen, protein, antioxidant

Ärtor
B1, B2, B3, folsyra, fosfor, järn, kalium, kalcium, magnesium, zink, protein, antioxidant

Kikärter
B1, B2, B3, folsyra, fosfor, järn, kalium, kalcium, magnesium, protein

I de halverade oljefaten i Strömsös trädgård planterade vi allt från lättodlade åkerbär och jordgubbar till de kanske lite med otippade bären, åtminstone i trädgårdssammanhang - hjortron och tranbär.

Jordgubbar, Fragaria x ananassa, är ett av våra mest älskade och odlade bär. De första solmogna jordgubbarna plockade från egen odling hör nog till en av sommarens höjdpunkter.
Jordgubbar är lättodlade. De trivs i mullrik, lucker trädgårdsjord. Gödsla inte jordgubbarna för mycket, då åstadkommer du bara kraftig bladväxt och liten skörd. Grundregeln är "ju mer gödsel desto mindre skörd". Grundgödsla jorden med stallgödsel 3-4 kg per kvadratmeter. Gödsla en andra gång direkt efter skörden då med t. ex hönsgödsel eller komposterad stallgödsel. Gödsla aldrig jordgubbsplantorna på våren! Blodmjöl och gräsklipp är bra tilläggsgödsel om plantorna ser bleka och klena ut.

Jordgubbarna kräver rätt liten skötsel. På våren skall man klippa eller räfsa bort torkade blad och byta ut plantor som dött under vinter. Är sommaren torr så kan man vattna för att få en god skörd. Efter skörden är det bra att klippa bort alla revor. På så sätt får moderplantan all näring och har då goda förutsättningar att klara vintern och följande års blomning.

Idag har vi en hel del olika jordgubbssorter, som skiljer i smak, storlek och skördetidpunkt. En nybörjare får lova att pröva sig fram och den inbitne trädgårdsentusiasten har redan sina favoritsorter.

Vanligen är jordgubbsplantorna ettåriga när du köper dem, men idag finns även tvååriga plantor (jumboplantor) på marknaden. Fördelen med dem är att de ger skörd redan första året.
Du kan även köpa s.k familjeplantor med tre olika jordgubbsorter i samma kruka. De här lämpar sig speciellt bra om du har en liten odlingsyta eller bara några krukor med jordgubbar.

Köp alltid certifierade och garanterat friska plantor – det lönar sig i längden. Om du förökar dina jordgubbar genom revor är risken stor att du får oönskade komplikationer (sjukdomar) in i din odling.
Ett av de största problemen med jordgubben är mögel. Olika sorter har olika resistens (motstånd/känslighet) mot mögel. Det lönar sig att kolla upp resistensen när du väljer sorter.
Genom att odla jordgubbar i upphöjda odlingsbäddar (eller oljefat) minskar risken för mögelskador på bären då luften lättare kommer åt att torka upp bladmassan. Ett annat bekymmer kan vara sorkar - odlar du i oljefat så slipper du dem också.

Det lönar sig att byta ut jordgubbsplantorna ca vart fjärde år. Gamla plantor ger sämre skörd och kan få problem med olika växtsjukdomar och ohyra.

Jordgubbssorter i Strömsös trädgård:
Honeoye, Jonsok, Polka

Åkerbär, Rubus stellarcticus, är en mycket lättodlad liten bärväxt som trivs i halvskugga och som med fördel kan användas som marktäckare under t.ex fruktträd eller i rabatter. Åkerbär förökar sig genom rotskott och kan om man inte passar sig bli till ett ogräs i trädgården. Den blir 20-30 cm hög och blommar på försommaren med stora rosa blommor med god doft. Den är härdig i hela landet och vill ha jord med lågt pH-värde i lucker och vattenhållande jord. Var försiktig med gödsling, tillsätt gärna brunnen stallgödsel och lite torv, men absolut inte kalk.

Åkerbären vissnar ner till vintern och följande vår växer det upp nya skott från de underjordiska stammarna. Blomningen sker i juni och drygt en månad senare är bären mogna. Det odlade åkerbäret är aromatiskt och välsmakande men har ändå inte den fulla arom och smak som det vilda åkerbäret.

Åkerbären är tvåkönade och självsterila. För att få bär bör man alltid plantera minst två olika sorter tillsammans. Idag finns plantor att köpa med två sorter i samma kruka. Om du vill odla åkerbär för bärens skull, plantera då med ett inbördes avstånd på ca 30-40 cm och ett radavstånd på ca 1,5 m. Vi planterade åkerbären mycket tätare i vårt oljefat. Därför bör vi hålla efter rotskotten så att växtligheten inte blir för kompakt.

Det kan ta upp till tre år innan skördenivån har nått sin topp. Bären blir röda ett tag innan de mognar, så ha tålamod och vänta med att skörda tills de är röda, glansiga och lätt genomskinliga.

Åkerbärssorter i Strömsös trädgård:
Susanna, Pima

Hjortron, Rubus chamaemorus, är ännu inte speciellt vanliga i våra hemträdgårdar, men varför inte? Hjortronen är också de lättodlade, de har inte så stora krav på skötsel och gödsling bara odlingsunderlaget (jorden) och fuktigheten samt ph-värdet (sur jord, Ph 4-5) är rätt.

Vanligtvis odlas hjortron i odlingsbassänger av plast, men vi valde att odla i oljefat. Hjortron vill gärna ha en rätt grov torvjord. Jorden får absolut inte kalkas och gödslas mycket, endast måttfullt med t.ex lite bärgödsel. Odlingsunderlagets tjocklek bör vara ca 30 cm.
Det är viktigt att torven hålls jämnfuktig, Plantorna vill inte simma men torven bör vara ordentligt fuktig. Odlingsunderlaget bör vara rätt grovt för att behålla tillräckligt med syre. Om du planterar hjortron i köpt torv kan du gärna blanda in lite vitmossa för att få en grövre struktur. På hösten kan man gärna luckra upp torven och blanda in lite grövre torv eller vitmossa. Rohdodendronmylla kan med fördel användas som odlingsunderlag år hjortronen.

Hjortronbladen vissnar ner till vintern och det bildas små röda knoppar på markytan. Det är de här röda knopparna som utvecklas till nya blad på våren. Hjortronen kan tidvis försvinna nästan helt men ha tålamod och vänta till nästa vår, de dyker upp igen!
Hjortron trivs bäst på en varm, solig och skyddad plats. Hjortronen blommar rätt tidigt på våren så det kan vara på sin plats att skydda blomningen mot frost med en fiberduk.

Hjortronen är såkallade tvåbyggare, vilket betyder att det finns både hon- och hanplantor. Kolla upp när du köper dina hjortronplantor att du får plantor av båda könen. Man kan köpa plantor med båda könen i samma kruka. Det finns en självfertil sort på marknaden, Nyby heter den. Köper du Nyby så klarar du dej med en sort för dess blomma har både ståndare och pistill.

Hjortron i Strömsös trädgård:
Nyby

Tranbär, Vaccinium oxycoccos L, skall du välja om du vill odla riktig superfood i din trädgård. Tranbären har fått ett riktigt uppsving de senaste åren – de är fulla av supernyttiga vitaminer och oxidanter.

Att odla tranbär påminner långt om att odla hjortron. Tranbären trivs i samma jordtyp. De vill ha samma ph-värde och fukt som hjortronen och kan också odlas i odlingsbassänger, i krukor eller som vi valde - i gamla oljefat.Tranbär vill, liksom hjortron, ha en ljus och solig växtplats.

Till skillnad från hjortronen är tranbären dekorativa under hela odlingssäsongen. De har ett friskt, grönt och glänsande bladverk hela sommaren och till hösten får de en fin röd färg. Tranbären utvecklar långa rankor och passar därför bra i en upphöjd odlingsbädd eller i en ampel.

Obs! Tranbären är inte känsliga för köld men uttorkning kan vara ett problem under vintern. Tranbären växer i naturligt tillstånd på myrar och mossar där rankorna slingrar sig in i mossan så skydda gärna dina tranbär över vintern med t.ex frostduk eller täck över dem med ett lätt lager löv.

Bärbuskar är nog kanske det mest lättodlade du kan hitta. Plantera en bärbuske, gödsla, vattna - och glöm bort den! Den kräver ytterst liten skötsel. Du behöver bara gallra ur gamla kvistar och kasta en näve gödsel kring busken på våren och den bara växer och frodas och ger skörd år efter år.

Krusbär, Ribes uva-crispa, är en gammal goding som gärna kunde få lite mera uppmärksamhet. Krusbärsbusken är lättodlad, ger rikligt med skörd och bären kan användas på många olika sätt. Det finns säkert inget godare än att äta solmogna krusbär direkt från busken!

De gamla krusbärssorterna är mycket söta, har mindre frukter men är känsligare för mjöldagg än de nyare sorterna som t.ex Hinnonmäki gul o röd. Nyare sorter har en bättre motståndskraft mot mjöldagg. Vår egen inhemska Lepas till exempel är helt resistent mot mjöldagg. Skillnaden mellan de gamla sorterna och de nya är alltså smak, storlek och sjukdomsresistens. Om du väljer de äldre sorterna så är det viktigt att plantera bärbuskarna på en luftig och solig plats där vinden kommer åt att snabbt torka upp efter regn och dagg. Solljuset främjar också fruktsättningen.

Plantera krusbären i en god trädgårdsmylla, gärna inte för genomsläpplig. Gödsla på våren med trädgårds- eller kreaturskompost. Gallra ur gamla kvistar, ta bort lite varje vår så förnyar busken sig och ger en jämnare skörd. Krusbärsbusken är mycket anspråkslös och lättodlad.

Krusbär i Strömsös trädgård:
Hughton, amerikanskt bergskrusbär

Vi har en ovärderlig skatt i våra bär, både odlade och vilda. De är formligen sprängfyllda med nyttiga vitaminer och antioxidanter, de är lättodlade och anpassade för vårt klimat. Visst är det roligt med päronträd och plommonträd och andra ännu mera exotiska frukter men våra egna bär skulle nog förtjäna en statusuppgradering – de är verkligen närproducerad superfood!

Bärodling är en växande trend och förädlingen av våra vilda bär går ständigt framåt. Det senaste på marknaden är trädgårdslingon. De lämpar sig som undervegetation och städsegrön prydnadsväxt i blomrabatten eller som man helt enkelt kan odla bara för bärens skull. Åkerbär har funnits redan länge på marknaden och kan planteras in i vilken rabatt som helst. Olika uppstammade bärbuskar kan man odla både som prydnadsväxt och nyttoväxt.

Odla i oljefat

Att odla bär i gamla tunnor och oljefat är ett roligt alternativ för den lilla trädgården. Vi skaffade ett par oljefat som vi skar upp på längden med hjälp av en vinkelslip. Kanterna är mycket vassa så slipa dem gärna med slipmaskin eller sandpapper för att undvika otrevliga skärsår.

Det som man bör komma ihåg är att rengöra oljefaten ordentligt innan man börjar odla. Ett effektivt sätt är att bränna ur dem. Vi brände våra oljefat med gasbrännare. Ett annat alternativ är att elda en brasa i fatet. Skillnaden mellan de två tillvägagångssätten är att när man bränner ur med gasbrännare så behåller man färgen på fatets utsida. Väljer du att göra upp en brasa i fatet så kommer färgen på utsidan att brännas bort och ytan rostar småningom. Båda alternativen fungerar fint. Vi ville behålla färgen på utsidan.

Till sist borrade vi hål i faten. Det är viktigt för dräneringens skull. Gör tillräckligt många och stora hål, 6-8 hål med en diameter på ca 8 mm.

Placera ut oljefatshalvorna på lämplig plats och stöd upp med stenar eller tegelstenar vid behov. Fyll faten med odlingsjord som lämpar sig för de bärsorter du tänkt odla.

Bärodling i oljefat

Owes växtval, bär:

• Jordgubbar: Honeoye, Jonsok, Polka
• Åkerbär: Susanna, Pima
• Hjortron: Nyby
• Tranbär
• Krusbär: Hughton, amerikanskt bergskrusbär

Läs mer om bären i Strömsös trädgård här.

Odlar man jordgubbar i krukor och tunnor måste man täcka över dem till vintern. En fiberduk är ett bra skydd både mot vinterns kyla och vårens sol. Owe Salmela sköter om Strömsös jordgubbar i klippet nedan.

Nyttigare mat än våra bär är svårt att hitta! Vill du inte söka dig ut i skogen och plocka, så plantera några plantor och buskar i din egen trädgård.

Några nävar bär varje dag och du mår så mycket bättre! För vårt nordiska klimat är superbt för bär och slår medelhavsfrukternas näringsinnehåll med hästlängder.

Nu ska vi inte känna att vi måste börja odla vinbär i kilometerslånga rader och plantera jordgubbsland stora som fotbollsplaner. Odla enligt ditt eget behov! Några tunnor med jordgubbar och tranbär, några buskar krusbär och du är bra på väg.

Och att odla i tunnor är både enkelt och ger en snygg touch till trädgården. Det gäller bara att hålla ordning på gödslingen och vilka bär som behöver vilken slags jord.

Uppe i Laukaa har de koll på det mesta, deras kryotank är som Finlands naturskattkista ifall katastrofen är framme.

Så nu är det egentligen bara att börja fundera på om du ska göra saft, smoothies, sylt eller andra läckerheter av dina bär?

Tunna för trendbär
Bär i Strömsös trädgård
Bären är Nordens superfrukter
En iskall skattkista

Trädgården på Strömsö söndagen den 1.3 kl 17.25

Om det skulle hända en ekokatastrof och våra bär- och trädgårdsväxter skulle försvinna skulle nya friska rena skott vara hett efterlängtade för att vi skulle kunna odla växterna på nytt. Lyckligtvis finns det en sådan skattkista med finska traditionella bär i Laukaa, norr om Jyväskylä. En mycket kall skattkista.

På Naturresursinstitutet i Laukaa finns en metallbehållare med plats för 30.000 växtprover, som förvaras i flytande kväve och har en temperatur på 196 minusgrader. Behållaren kallas för kryotank. Kryo betyder extrem köld. Kryotanken har funnits sedan 2006 och har idag hunnit fyllas till hälften. Man kan inte fylla hela tanken på en gång. Det är ett arbete som tar tiotals år. I kryotanken sätts trädgårdsväxter som har ett nationellt värde och som kan sprida sig då de växer. En ekokatastrof behöver inte nödvändigtvis betyda terroristattentat. Det kan vara fråga om stora frostskador, ett nytt virus eller en invasion av sorkar.

Att förvara växtgener i en kryotank är ett livsnödvändighet, speciellt för växtarter som är hårt utsatta för sjukdomar. Det som förvaras i kryotanken hålls livskraftigt i tiotals år och är skyddat för växtsjukdomar och skadeinsekter. I kryotanken kan man förvara genprover också för till exempel forskning och förädling.

Att ta tillvara prover och lägga dem i tanken är en process som tar ungefär en vecka. Under ett mikroskåp tar man ett snitt från vävnaden i växtens knopp. Varje prov kontrolleras noga och man försäkrar sig om att provet är livskraftigt och att det inte är angripet av mikrober.

Tack vare de rena och friska plantorna som odlas i Laukaa gjorde Naturresurscentralen 2014 ett nytt kvalitetsmärke, FINE. FINE garanterar rena och friska plantor. De plantor som skickas från Laukaa till plantskolor runt om i landet är helt friska när de lämnar forskningsstationen.

På Naturresursinstitutet i Laukaa

Här i norr har vi faktiskt en hel massa supernäringsrika frukter – de är bara väldigt små och kallas bär. Våra nordiska bär står sig bra i jämförelse med exotiska frukter och innehåller ofta mycket mer C-vitamin och antioxidanter än de mer långväga gästerna i fruktskålen.

Det är helt otroligt hur mycket näring som kan rymmas i ett litet bär. Om vi jämför apelsiner med nypon ser vi att en apelsin innehåller 54 mg C-vitamin per 100 g frukt. Torkade nypon innehåller 370 mg C-vitamin per 100 g frukt och färska nypon kan innehålla så mycket som 2000 mg C-vitamin per 100 g frukt. Det här innebär att ett enda litet nypon kan innehålla mer C-vitamin än en hel apelsin. Svarta vinbär innehåller 150 mg C-vitamin per 100 g frukt och havtorn innehåller 166 mg.

De stora mängderna C-vitamin tillsammans med antioxidanterna och andra näringsämnen är rena dunderkuren för immunförsvaret. Vissa bär, som jordgubbar, innehåller också en hel del järn som lätt tas upp av kroppen tillsammans med C-vitamin. Därför är de väldigt stärkande för den som har låg energi eller liten blodbrist.

Frys eller torka bären

Förr konserverade man bären genom att sylta och safta – det var enda sättet att förvara dem över vintern. Idag har vi frysning som alternativ och det tycker jag är bra eftersom de flesta av bärens näringsämnen då bevaras. Hettar man upp bären förstörs en hel del av vitaminerna. Man kan också torka bären, men även i torkningsprocessen försvinner en del vitaminer. Däremot får man en högre koncentration av mineraler.

Det bästa med att ha frysen full av bär är att man kan använda dem i matlagningen, till efterrätter eller till smoothies. Vill jag ha sylt gör jag rårörd sylt istället. Det är bara att röra ihop bären med lite socker så är den färska, näringsrika sylten klar (även om den inte har så värst lång hållbarhet). Vissa bär, som krusbär, måste man nog ändå göra marmelad av på det gamla hederliga sättet. Man skall plocka dem medan de fortfarande är lite omogna. Då har de en högre halt av pektin, ett naturligt stabiliseringsmedel, och blir sådär härligt marmeladiga utan tillsatser. Krusbär så pass hårda att de inte blir bra i rårörd sylt. Åkerbär, hjortron, tranbär, blåbär, hallon och björnbär däremot kan man gärna frysa in och ta fram just när man behöver dem.

Jag gillar att göra smoothies eller shakes av frysta bär. Det är gott och mättande och de flesta näringsämnena finns kvar. Jag blandar bär efter dagens humör med sojamjölk, juice eller yoghurt och kör i en mixer. Perfekt att ta med sig som mellanmål, snabblunch eller att ha i väskan efter träningen.

Torka bären i bastun

Torkade bär är toppen att ha i müsli, i bröd eller som godis. Det finns flera sätt att torka bär på så att de håller länge. Bäst går det om det har varit ganska torrt ute just innan man plockar dem. Är det blött i markerna torkar bären för långsamt och kan börja mögla. För näringsinnehållets skull är det bäst att lufttorka bären i rumstemperatur, men det är svårt eftersom mögelrisken är stor. Jag föredrar att torka dem i en svamp- och bärtork eftersom det är det snabbaste och säkraste sättet. En varmluftsugn på 50° med luckan på glänt fungerar också bra. Man kan också breda ut bären på laven i bastun, förslagsvis med ett tjockt lager papper under, eller en vaxduk, så att inte bären missfärgar träet.

Tranbär

Tranbär är bakteriedödande och motverkar urinvägsinfektioner och infektioner i mun och mage. Proantocyaninerna är antioxidanter som hindrar bakterier från att få fäste i urinvägarnas slemhinnor. På samma sätt förhindrar de infektioner i mun och mage. Flavonoiderna stödjer njurarna, C-vitaminet skapar en sur miljö i urinvägarna som gör att bakterier inte trivs där. Lingon fungerar på precis samma sätt, och lika bra.

Tranbär innehåller C-vitamin, K-vitamin, fibrer, flavonoider och proantocyaniner.

Åkerbär

Åkerbär är väldigt svårrensade, eftersom de lätt mosas sönder. Oftast gör man sylt av dem och plockar ur foderbladen ur sylten. Man kan också göra en väldigt god åkerbärslikör. I Finland framställde man på 1930-talet en dryck av råsaft av åkerbär. Alko tyckte att den var jämförbar med de finaste dessertvinerna trots att den inte innehöll någon alkohol. Den användes av flera församlingar som nattvardsvin, men vid krigsutbrottet 1939 drog man in alla saftförråd för användning inom försvaret och sjukvården.

Åkerbär innehåller C-vitamin, antioxidanter och fibrer.

Hallon

Hallon motverkar svampinfektioner, stödjer matsmältningen och har antimikrobiella egenskaper som hindrar tillväxt av svamp och bakterier i matsmältningskanalen. De motverkar också Candida Albans i munnen och i underlivet. Svampen Candida kan ställa till med mycket problem i kroppen, bland annat kan den orsaka IBS, Irritable Bowel Syndrome. Hallon skyddar synen och har lösliga fibrer som stabiliserar blodsockernivån. Kärnorna är välgörande för matsmältningskanalen eftersom de river med sig gammal skit i tarmen.

Hallon innehåller B-vitamin, C-vitamin, folat, koppar, magnesium, mangan, kalium, fibrer, antocyaniner och andra antioxidanter.

Hjortron

Hjortron kallas ibland för Nordens apelsiner, men de innehåller en och en halv gång mer C-vitamin än apelsiner. De gyllene bären har en hög halt av bensoesyra, som är ett naturligt konserveringsmedel. De jäser inte ens om man mosar dem till mylta, alltså sylt utan socker. Man måste bara tänka på att förvara hjortronen svalt. Bären har använts för att skydda mot skörbjugg och behandla gikt. De kan också hjälpa mot urinvägsinfektion och luftrörskatarr. Järn, kalium och magnesium gör hjortronet till vandrarens (eller trädgårdsgrävarens) bästa vän, eftersom de motverkar kramper.

Hjortron innehåller folacin, järn, kalium, karoten, kolhydrater, kostfibrer, magnesium, A-vitamin och C-vitamin.

Havtorn

Studier har visat att havtorn har bra effekt på bukfetma, hjärt-kärlsjukdomar och leverskador. Havtorn kan även minska mängden magsyra, stärka slemhinnorna och höja immunförsvaret. De innehåller tre gånger så mycket C-vitamin som apelsiner (166 mg/100 g bär) och lite mer än dubbelt så mycket som jordgubbar.

Havtorn innehåller A-vitamin, B-vitamin, C-vitamin, E-vitamin, K-vitamin, karotenoider, flavonoider, fenoler och andra antioxidanter samt omega 3, omega 6, omega 7 och omega 9.

Jordgubbar

Jordgubben är ett bär som helt och hållet har skapats av människan. Från början var de smultron som odlades i Sydamerika. De sorter som småningom utvecklades till jordgubbar kom till Europa på 1600- och 1700-talen. På 1800-talet hade det nya bäret etablerat sig och man slutade i princip att odla smultron. I Nordamerika är jordgubben kulturellt sett ett viktigt bär för indianerna.

Ibland kallas jordgubbarna för blodgubbar, eftersom järnet i gubbarna ger bättre blodvärde och motverkar anemi. De stödjer minnet, stärker hjärnan och immunförsvaret och motverkar hjärt- och kärlsjukdomar. De motverkar också inflammationer och stabiliserar blodsockret tack vare sin höga halt av fibrer. Jordgubbar kan hjälpa när man vill gå ner i vikt eftersom fibrerna i bären ger en mättnadskänsla och motverkar lusten att småäta. Jordgubbar ger mycket energi och är perfekt som bilgodis eller i mellanmålssmoothies. Se recept för Mohawkindianernas jordgubbssaft och smoothie med färska bär.

Jordgubbar innehåller B-vitamin, C-vitamin, folat, kalium, magnesium, järn och antocyaniner.

Krusbär

Krusbär är kanske inte det mest näringsrika av våra bär, men de är väldigt bra vid trög mage eftersom de innehåller mycket fibrer och små hårda kärnor som river med sig gammal skit. De stärker också immunförsvaret och skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Krusbär är bra som smågodis, eftersom de inte blir mosiga som andra bär. Det går bra att frysa dem och ta fram krusbärsgodisar hela vintern. Eller så kokar man marmelad på dem, färska eller frysta.

Krusbär innehåller fibrer, karoten, antioxidanter, C-vitamin, kalium och järn.

Gamla bildäck är ypperliga som odlingskärl både för prydnadsväxter och nyttoväxter. Om man åtgärdar dem en aning börjar de nästan se ut som blommor i trädgården. Kom bara ihåg att om du vill odla ätbart i dina gamla bildäck så skall du gärna klä in däcket invändigt med en plastfilm för att minimera risken för oönskade kemikalier i odlingsjorden.

Börja med att rita upp ett flikmönster på däcket med en krita. Skär sedan ut mönstret med en mattkniv. Bildäck är rätt tuffa att skära i så du får byta ut knivbladet efter ett tag. Du kan också såga ut mönstret med en figursåg. Ett tips är att låta däcket ligga i solen så att det värms upp och mjuknar - då går det lättare att skära i. När du skurit klart skall däcket vändas ut och in. Det här kräver krafter så det är bra att vara två som hjälps åt, men om däcket fått ligga i solen och mjukna så går det avsevärt lättare att vända det.

Placera ut däcken där du vill ha dem, sätt markduk eller tidningspapper i bottnen, fyll på med matjord och plantera och vips så har du en blommande blomma!

Ett bildäck blir en blomma

Solen skiner från en klarblå himmel och luften dallrar av värme. Insekterna surrar och luften är mättad av dofter. Jag går från planta till planta, doftar, krossar blad mellan fingrarna och doftar igen, drar med handen över växtligheten. Den ena plantan doftar starkare än den andra. Det är något magiskt över örtagården. Jag känner historiens vingslag, mättas med syn- och doftintryck och själen vilar – det här är min örtagård!

Att odla örter både som läkemedel och kryddor har mycket långa anor. Vi kan gå tillbaka till klosterträdgården, som kan anses som trädgårdsodlingens ursprung. I klosterträdgårdarna odlades örter i läkemedelssyfte och som kryddor men man odlade även växter i dekorationssyfte. Klostren har haft en mycket viktig roll i spridandet av kunskap och utbildning. Munkarna och nunnorna odlade för eget behov men de spred även kunskapen till samhället runtomkring. Från Norden reste man för att hämta kunskap från kända kloster ute i Europa och tog med sig både odlingskunskap och växter tillbaka. Kunskapen spreds sedan bland befolkningen, först till prästboställen och högreståndshemman men småningom också till gemene man.

Örter älskar sol och värme

Då du väljer ut en plats för din örtagård skall du komma ihåg att örter älskar värme och skydd, så platsen får gärna vara varm, solig och i lä. Det gillar också insekterna som örterna dra till sig. Placera alltså gärna örtagården nära en vägg eller en häck. Du kan också bygga en stenmur eller ett staket till skydd för örtagården.

Jorden får gärna vara varm och ha en god dräneringsförmåga. Morän- och sandblandade jordar lämpar sig väl. Lerjordar är tunga, kalla och dåligt dränerade och bör blandas upp med t. ex sand för att bl. a få bättre dränering. Organiska mulljordar torkar lätt ut och innehåller ofta mycket näring. För att örterna skall trivas i sådana jordar kan man tillföra både lera och sand. Upphöjda odlingsbäddar är varmare än markbäddar. Odla därför gärna dina örter i olika typer av odlingslådor, upphöjda bäddar, krukor och liknande.

Vi valde vide

Vi valde att anlägga vår örtagård i en videkonstruktion, en form av fyra båtstävar – en för varje väderstreck. Vide är ett gammalt traditionellt material som har använts genom århundradena för olika konstruktioner i trädgården. Vide används t. ex i England, både som vindskydd, växtstöd och odlingslådor ännu i dag.

Det du behöver om du vill anlägga en örtträdgård i en videkonstruktion som liknar den på Strömsö är rundstav med en diameter på 30 mm ( ju grövre vide desto tjockare rundstavar behövs) , brun eller svart markduk, ett järnspett och vide. Du kan välja mellan färskt och torkat vide.

Vi flätade vår konstruktion i färskt odlat vide. Det odlade videt är längre än det vide som växer vilt ute i naturen. Ju längre videt är desto lättare går flätandet. Odlat vide finns att köpa i olika färger och grovlek. Om du inte har tillgång till odlat vide så kan du använda vilt vide. Välj då årsskott och sök så långa oförgrenade skott (så kallade piskor) som möjligt. Skörda det färska videt på våren innan bladknopparna börjar svälla (mars-april) och lagra videt inlindat i plast för att förhindra att det torkar. En snödriva på norrsidan av huset eller en jordkällare är en bra förvaringsplats.

Gör så här:

• Jämna ut marken på platsen du valt för din örtagård.
• Mät ut och rita formen på din örtagård.
• Såga till rundstavarna i lämplig längd. Räkna med att slå ned rundstaven ca 30-50 cm i jorden + höjden på den tilltänkta konstruktionen + någon centimeter extra. Spetsa ena ändan på rundstaven med yxa eller kniv.
• Slå ner rundstavarna med ca 30-40 cm mellanrum, 3-4 stycken per meter. Tätheten varierar beroende på videts tjocklek - ju tjockare och längre vide desto längre mellan rundstavarna.
• Om du väljer att göra en liknande form på din videkonstruktion som vi gjorde, börja då med att slå ned rundstav ut i spetsarna på "båtstäven" och i den tänkta inre cirkeln för att få konturerna på formen, fyll sen ut mellanrummen.
• Börja fläta från stävens spets, inåt ( en båtstäv i gången), hela varvet runt, varv efter varv.
• Lägg alltid den tjockare ändan av videt i stäven för att få konstruktionen att bli högre i utkanterna än i mitten.
• Fortsätt att fläta till önskad höjd. Om videt är mycket tunt kan du fläta med dubbla videpiskor.
• Om du har problem med att få videt att hållas i stäven kan du fästa det med små spikar i rundstaven.
• När du har uppnått önskad höjd, knipsar du bort alla ändor som sticker ut och jämnar till videändorna i båtstävarna.
• Täck konstruktionen invändigt med markduk.
• Fyll konstruktionen med mylla och klipp bort eventuell markduk som sticker upp.

Dags för odling

Vi använde samma matjord som i potageren ( länk här till I en potagere möter nyttan skönheten) men vi gödslade mycket försiktigt för att inte få en för kraftig mylla. De mera stillsamma och örterna med en inte alltför stark tillväxt och ”ivriga” rötter planterade vi i videkonstruktionen och de mera ”vildsinta” örterna, med stark drift till spridning och ”ivriga” rötter, planterade vi i gamla bildäck som vi skurit till och vänt ut och in.

Det man skall tänka på när man odlar örter, förutom att platsen är varm och skyddad, är hur höga och vida örterna blir. Det kan vara bra att plantera de högsta i mitten eller längst bak. Plantera gärna ettåriga örter i grupper så att det går lätt att ersätta dem följande säsong. Och så skall man ju naturligtvis välja örter utgående från eget intresse och behov. Odla de kryddor du tycker om att använda i matlagningen och de örter du använder för att upprätthålla och stärka din hälsa. Följ med tillväxten och skörda örterna kontinuerligt, de som odlas för bladens skull har mest smak och arom just innan de går i blom. Många fleråriga örter är rätt känsliga för kyla så täck dem gärna till vintern med granris eller fiberduk. Ett tjockt snötäcke är den bästa naturliga isolering som finns.

Owes växtval, örter:

• Åbrodd, Artemisia abrotnum
• Trädgårdstimjan, Thymus vulgaris
• Mejram, Origanum majorana
• Kyndel, Satureja hortensis
• Isop, Hyssopus officinalis
• Krypmalört,Artemisia schmiditana `Nana`
• Oregano, Origanum vulgare
• Fransk dragon, Artemisia dracunculus
• Kryddsalvia, Salvia officinalis
• Sibirisk hjärtstilla, Leonurus sibiricus
• Läkevänderot, Valeriana officinalis
• Pepparmynta, Mentha x piperita
• Libsticka, Levisticum officinale
• Johannesört, Hypericum perforatum L.
• Kamomill, Matricaria recutita L.
• Arnika, Arnica sororia
• Gräslök, Allium schoenoprasum

Egna örter är mödan värd

Våra långa, ljusa sommarnätter och vårt relativt svala klimat gör att örterna vi odlar på våra breddgrader blir mycket aromatiska och smakrika. Jag vill gärna ha mina örter i nära anslutning till köket. Den största njutningen är när jag mitt i matlagningen kan sticka mig ut och plocka de örter jag behöver just då - det är någonting magiskt med en egen örtagård!

Örtagården