Ända sedan barnsben har Marita Reuter hoppats att hon en dag ska få se en livslevande härfågel. Och på måndagen hände det äntligen hemma i Lofsdal i Pargas.

– Till min stora förvåning och glädje såg jag härfågeln sitta mitt på vägen, berättar Marita. Jag stannade bilen och det var nästan så att hjärtat klappade. Det var otvetydigt en härfågel, man kan inte ta fel även om man endast sett den i fågelböcker.

– Sedan ringde jag genast häftigt till naturintresserat folk som bor här nära. Första samtalet gick till Henrik Wrede som jag frågade om han någonsin sett en härfågel. Han svarade ”jo, men i Tunisien”.

Det är just i Afrika, Asien samt Mellan- och Sydeuropa som härfågeln i allmänhet finns. I Norden häckar den praktiskt taget aldrig, men ett tiotal exemplar av den svart- vit- orangea härfågeln hittar till Finland årligen.

– Som barn när jag tittade på fågelböcker – och nog har jag förstås också senare tittat på fågelböcker – tänkte jag att den där fågeln skulle jag någon gång vilja se, säger Marita Reuter.

– Den är ju helt osannolikt exotisk. Alltså grann och har den där stora kammen på huvudet, mycket exotisk. Den ser inte ut att höra till vår natur och det gör den synbarligen inte heller. Det var roligt att få se den.

Det varma vädret som väntas i södra Finland den här veckan är gynnsamt för skadeinskten granbarkborren. En varm sommar kan leda till ökade skador, varnar skogsforsningsinstitutet.

Värmeböljan inträffar precis då insekterna har sin mest intensiva förkningsperiod. Risken för skador ökar dessutom av att det i skogarna finns många träd som fälldes i höstens stormar.

Man beräknar att granbarkborren i fjol ställde till med skador för två miljoner euro i södra Finlands granskogar.

Djurskyddsföreningen Animalia tycker att Högholmens verksamhet borde granskas. Högholmen själva anser sig syssla med djurskyddande verksamhet.

Delfinariet i Tammerfors nöjespark Särkänniemi kan tvingas att avsluta sin verksamhet. Åtminstone om De Grönas stadsfullmäktigeledamot Juhana Suoniemi får som han vill. Suoniemi har lämnat in ett initiativ till Tammerfors stadsfullmäktige där han och närmare tjugo andra personer vill att delfinariet sätter lapp på luckan då de fem stycken delfiner som fortfarande finns i delfinariet har dött en naturlig död.

Orsaken till initiativet är, enligt Suoniemi, djurens välmående och att ett delfinarie kan ge dålig image till staden.

Särkänniemi meddelar att de kommer att undersöka initiativet.

Djurskyddsorganisationen Animalia meddelade att de stöder intiativet och säger samtidigt att djurparker överlag borde granskas.

"Högholmen skyddar djur"

Nina Trontti, som är chef för djuravdelningen på Högholmen, tycker att det är bra att det finns djurparker.

- Vi är här för att skydda djur och natur. Vi har nästan tvåhundra olika arter i vår djurpark och av dem är cirka 30 stycken utrotningshotade, säger Trontti.

Trontti förstår kritiken mot djurparker överlag och mot delfinariet i Tammerfors i synnerhet.

- Jag förstår det jättebra. I ett delfinarium är situationen lite annorlunda, exempelvis har de vilda djur och därför är det annorlunda, säger Trontti.

Tre av fem delfiner i Tammerfors delfinarium är födda utanför bassängen. Enligt Trontti är nästan alla djur på Högholmen födda i djurparker.

- Situationen på Högholmen är så bra som den kan vara. Vi tar väldigt bra hand om våra djur, eftersom det är viktigt för oss.

Animalia inte övertygade

Djurskyddsorganisationen Animalia är starkt emot att djur används i underhållningssyfte.

- Problemet med djurparker är att de ofta förklarar sin existens genom att säga de finns för att skydda utrotningshotade djur, trots att de utrotningshotade arternas andel i parken är väldigt liten, säger Ninni Pekkala på Animalia.

- På Högholmen exempelvis finns det många djur som inte är utrotningshotade och därför kan man säga att många av djuren används endast i underhållningssyfte.

Ni stöder initiativet mot delfinariet i Tammerfors. Tycker ni lika om Högholmen?

- Högholmen borde också granskas. Exempelvis borde man se över vilka djur som skulle få finnas där och på vilka grunder, men vi har ingen klar ståndpunkt i frågan. Vi förhåller oss ändå kritiskt till djurparken, säger Pekkala.

Den 14 juli sjösätter vi kajakerna vid gästhamnen i Vederlax, ett stenkast från den ryska gränsen. Efter det är det i vår egen skärgård och längs vår egen kust som vi kommer att vistas i 5-6 veckor. Tanken är att i realtid här på webben och i Radio Vega skildra vår egen skärgård då den visar upp sin allra bästa sida. Och tanken är att någon gång i slutet av augusti nå den svenska gränsen vid Torneå.

Reportage och intervjuer

Det blir många möten med människor, besök på spännande platser och inte minst en närkontakt med havet. Det betyder också att rapporteringen och hela vår resa helt och hållet är beroende av havet och av väder och vind. Ibland ligger vi kanske inblåsta på någon ö, ibland bunkrar vi upp mat- och vattenförrådet samtidigt som vi tar oss en pratstund med skäribor, sommargäster och turister.

Tältliv och couchsurfing

Havskajakerna är fullpackade med all tänkbar friluftsutrustning inklusive gaskök, mat, tält, sovsäck och kläder. För webb- och radiorapporteringen har vi med oss smarttelefoner, pekdatorer och olika slag av batterier och ackumulatorer. Vi är i princip självförsörjande men tackar inte nej till erbjudanden om tältplats eller en uppfriskande bastukväll. Och vi ser fram emot att få medpaddlare någon dag. Hör gärna av er via sms, numret är 040 593 8082.

Sex paddlare

Sammanlagt är vi sex paddlare som tar oss fram längs kusten i sommar. Med mig har jag Henrik Ahlskog, Peter Lüttge, Bertel Backholm, Stefan Jansson och Leif Lunabba. Henrik paddlar sträckan Vederlax-Helsingfors, Peter är med från Helsingfors till Nagu, Bertel ansluter sig i Kimito och följer med till Vasa, Stefan paddlar Kristinestad-Jakobstad medan Leif kommer med från Jakobstad norrut. Vem som paddlar med mig in i Torne älv är i skrivande stund ännu öppet.

Varför

Det finns några svar: för att kusten finns där och lockar, för att skildra vår fina skärgård och dela med oss till andra, för att visa att långsamt och länge kan ha ett större mervärde än snabbt och kort, för att det enkla och naturnära kan kombineras med mobil teknologi och online-rapportering.

När och var

Starten sker i Vederlax måndagen den 14 juli. Hela resan kan följas här på svenska.yle.fi och i Radio Vega i program som Radiohuset , Naturväktarna och Lördax.

Det är bara en tidsfråga innan vithajen når våra vatten. Det säger danska experter. Men hur sannolikt är det att vithajen når vår finska skärgård?

I våra vatten simmar numera större fiskar och det fungerar som lockbete för vithajen som är en duktig långfärdssimmare. Det säger danska Lars Olsen, avdelningschef på akvariet Den blå planet vid Kastrup, till mx.dk.

Marinbiologen Alf Norkko lugnar ner alla hajrädda kustbesökare. Alf Norkko, professor i Östersjöforskning Bild: Yle/Christopher Marins

Marinbiologen Alf Norkko i Hangö håller däremot inte med.

- Vi har i själva verket fiskat bort en hel del av de större fiskarna i våra vatten. Å andra sidan så har vattnet blivit varmare här på nordligare breddgrader, så visst är det tänkbart att vithajen kunde skymta till. Men Östersjön har väldigt låg salthalt och därför har jag svårt att tro att vithajen skulle trivas en längre tid. Eventuellt kunde den dyka upp på ett kort besök.

Det är ingen omöjlighet med tanke på att andra exotiska havsdjur har simmat vilse i våra vatten tidigare. Till exempel har knölvalen synts till ett par gånger i Östersjön till allas överraskning. Knölvalen kan bli uppemot 16 meter lång och håller mest till i de större haven, Nordatlanten och på det södra halvklotet. Senast för två år sen syntes en förirrad knölval till.

Knölvalen har förirrat sig till Östersjön ett par gånger tidigare. Senast sågs den till i Bottenviken ett par år sedan. Knölval Bild: EPA/JOSE JACOME

- Inte alls farlig. Vithajen äter främst säl och av dem finns det så det räcker i Östersjön. Det har visserligen hänt att vithajen, som annars är ett klokt djur, misstagit en människa för en säl eller delfin och då har det slutat illa. Mest hänger vithajen ändå i Sydafrika eller Australien.

Vithajen kan bli uppemot 4-5 meter lång och honor blir i allmänhet större än hanar.

Vad har du, Alf Norkko, för tips till oroade kustbor som är rädda för att stöta på en vithaj i sommar vid Östersjön?

- Det skulle vara mycket osannlikt att en hungrig vithaj skulle förirra sig ända fram till västkanten av Östersjön. Om det mot förmodan händer så låt bli att sprattla i vattnet, ta dig upp på stranden och ta en bild, säger Alf Ronkko som helt tydligt tvivlar på att vithajen kommer att dyka upp i den finska skärgården.

Red. anmn. För allmänhetens bästa (och nattsömn) så väljer redaktionen att inte länka till ett Jaws-klipp. Sök upp på egen risk.

Högholmens djurpark är många barnfamiljers favorit. Också parkmarodören, den vitkindade gåsen har hittat ön. Djurparken har tvingats sätta ut varningsskyltar för att varna för de aggressiva fåglarna.

Högholmens djurpark är en av Helsingfors främsta turistattraktioner och en favorit hos barnfamiljerna. Men den som har kommit för att enbart se på djur på tryggt avstånd bakom staket kan få en obehaglig överraskning.

Varningsskylten varnar för vitkindade gäss. Vitkindade gäss pinar Högholmen sommaren 2014. Bild: Yle/Cecilia Heikel

Redan vid ingången finns stora skyltar som varnar för aggressiva djur som går omkring på holmen. Det är inga som djurparken sköter om, utan vitkindade gäss som gjort sig hemmastadda.

Bara enstaka problemexemplar

Carina Wilenius framför kamelinhägnaden där även gässen trivs. Veterinärassistent Carina Wilenius på Högholmens djurpark, framför kamelinhägnaden där det också finns vitkindade gäss. Bild: Yle/ Cecilia Heikel

– Visst är det skrämmande, särskilt för ett litet barn om det kommer en stor, väsande gås rakt emot. Men det är främst vissa individer som är ett problem, de flesta väjer. Vi har också satt ut varningsskyltar vid de bon där vi vet att föräldrarna vaktar extra noga, säger Wilenius.

Gässen får stanna

Vitkindade gäss har häckat i Finland sedan 80-talet, och många upplever den som en inkräktare och en parkplåga. I huvudstadsregionen har gässen befolkat parker och grönområden, vilket syns på avföringen de lämnar efter sig. De gräsmattorna lockar inte till att breda ut en piknikfilt.

– Våra trädgårdsmästare är ju inte så förtjusta i gässen, våra gräsmattor är rent ut sagt ganska nedskitna. Men gässen är fridlysta, så det går i varje fall inte att sjasa bort dem, säger Wilenius.

Nya rövare samsas med gamla

Före gässen gjorde intåg visste de flesta återvändande besökare till ön att vakta matsäcken mot djurparkens fritt spatserande påfåglar och glupska måsar. Hur står sig det gamla gardet i kampen om födan?

– Självklart är det konkurrens, säger Wilenius bara en stund före ett smärre fågelslagsmål bryter ut bakom henne.

En mås har lyckats komma över en halv smörgås och kallar stolt på sina artfränder när en gås får upp ögonen för situationen. Under skrän och flaxande får måsarna se smörgåsen försvinna i större krävor. Vem som är öns konung blir ändå klart när en påfågelshanne stolt kommer gående. Både gäss och måsar ger vika.

Varningstavlorna är inte dekorationer

Wilenius berättar att alla besökare trots alla varningstavlor inte tycks förstå hur aggressiva gässen kan vara.

– Vi försöker informera, men någon kan alltid tycka att gässen ser så söta ut, särskilt ugarna. Men de nyper till ganska rejält om de får tag i en, säger hon.

Ett sällskap som har koll på hur nära man kan gå är Alva, Wilmer och Leevi som tillsammans med de två förstnämndas pappa Mikael är på besök.

– De är fina, men man ska inte gå så jättenära. För när de har ungar så skyddar de dem, förklarar Alva.

Det skulle inte ha varit möjligt att söva och flytta på den älg som under tisdagen sprang i Brunnsparken och närområdet i Helsingfors. Det säger veterinär Einar Eriksson, specialiserad på vilda djur.

Enligt Eriksson är orsaken att älgen sköts den allmäna säkerheten. Älgen är inte utrotningshotad och kan vara väldigt farlig i stadsmiljö.

- Det tar 10-15 minuter innan djuret somnar om man skjuter den med nedsövande pil. Då hinner den vimsa runt ännu i tio minuter till och springa framför en bil eller spårvagn. Det är inte som på film, där de faller ihop genast de får en pil i sig, säger Eriksson.

Risken att pilen missar djuret är också ett problem.

- En älg kan väga upp mot 500 kg, så doserna av det sövande medlet är stora. Om pilen flyger förbi och blir liggande i parken kan till exempel ett barn trampa på den, och då är det kört, varnar Eriksson.

Läs också:

Polisen avlivade älg i Brunnsparken

De fåglar som aggressivt skyddar sina bon och ungar kan kännas obehagliga, men är i regel inte farliga. Veterinär Einar Eriksson rekommenderar paraply som skydd för störtattackerande och illvilligt bajsande fåglar.

Många fågelarter är extra aggressiva just nu, eftersom de häckar och därför försvarar både bon och unga. De arga city-fåglarna är inte farliga i sig, men kan såklart orsaka farosituationer. Det berättar veterinär Einar Eriksson, specialiserad på vilda djur.

- De vitkindade gässen är farliga främst för små barn, som kan bli bitna i ansiktet om de går för nära. Det kan så klart göra ont. För vuxna utgör de ingen större hot, berättar Eriksson.

Kråkan kan däremot vålla större skada också för vuxna människor. De är inte heller farliga i sig, påpekar Eriksson, men skrämselfaktorn är högre.

- Du kanske cyklar eller går, och så kommer attacken plötsligt. Du kanske hör kråkan i ett träd, och nästa sekund är den nära huvudet. Så kommer det en buss, och sedan är det färdigt. Annars är de inte så farliga, säger han.

Rör man sig på områden där man vet att kråkor eller andra fåglar häckar tipsar Eriksson om paraply som skydd.

- Det är bara att öppna paraplyet, så studsar kråkorna bort.

Paraplyet är också behändigt ifall fåglarna störtbombar, alltså avsiktligt siktar sin avföring på en.

Sår ingen risk om du är frisk

Man behöver inte bli rädd eller uppsöka läkare om en fågelattack ger sår. Så länge man i grunden är frisk räcker det att putsa såret för att minska risken för infektion.

- Det är främst de som har underliggande sjukdomar, som man vet att gör en känsligare för infektion, som gör klokt i att söka upp läkare, råder Eriksson.

Fågelns näbb är såklart smutsig, och ger också smutsiga sår, det förtydligar Eriksson, men i de flesta fallen är det ändå frågan om ytliga sår så risken för att man får någon sjukdom är liten.

Fåglar bär ofta på parasiter av olika slag, men enligt Eriksson är risken att få sådana vid en fågelattack minimal. Det är främst om man petar på redan döda fåglar som man kommer i kontakt med dem.

- Ibland ser man hur ett svart moln av alla världens kvalster lämnar fågeln när kroppen svalnar. Mina elever brukar bli ganska skärrade, skrattar Eriksson, och påpekar att även om de är otäcka så är de inte farliga.

- De blir inte på människor. De kanske smakar lite, men sedan kilar de vidare igen.

Läs också:
Varning för vilda djur på Högholmen

Naturens bästa plåster heter groblad och växer i gräsmattor, på stigar och småvägar – överallt där människor rör sig. När man skadar sig på sommaren är det lätt att gå ut och plocka ett plåster i gräsmattan, men för vinterns skador måste man förbereda sig genom att frysa in bladen eller göra en tinktur.

Grobladstinktur

4 min 45 s

Spela upp klipp på Arenan: Grobladstinktur

Groblad, Plantago major, är ett litet oansenligt ogräs med fantastiska läkande egenskaper. Det får de flesta sår att läka mycket snabbare, drar ut stickor ur fingrar, vätska ur blåsor och var ur infekterade sår. Groblad hjälper också mot insektsbett och om man har bränt sig på nässlor.

Bladen innehåller garvämne som drar ihop blödande sår och skadad hudvävnad, det bakteriedödande ämnet aucubin och ett slemämne som drar ut var ur sår samt kiselsyra som påskyndar nybildning av hud.

På sommaren är det bara att gå ut och plocka ett blad, skölja av det och gnugga det litet mellan fingrarna innan man lägger bladet på såret eller bisticket. Men för att ha tillgång till groblad även på vintern får man frysa in bladen eller göra en tinktur.

Frysta groblad

Plocka färska groblad en solig dag. Skölj dem noga och bred ut dem på en kökshandduk.
Lägg en ny kökshandduk ovanpå och rulla ihop de båda handdukarna till en rulle med bladen emellan. Rulla fram och tillbaka och tryck ihop rullen så att handdukarna suger upp vattnet från bladen.
Rulla ut rullen igen på en bricka. Fördela grobladen jämnt över brickan. Sätt in brickan i frysen och lämna den där tills bladen är frysta, det tar ca en halvtimme.
Ta ut brickan och häll snabbt ner bladen i en burk. Sätt på locket och ställ tillbaka i frysen.

När du skadar dig, ta bara fram ett djupfryst groblad och lägg direkt på såret. Fäst med hudtejp.

Grobladstinktur

Plocka groblad en solig dag. Tvätta och torka av dem med en kökshandduk, som i receptet ovan.
Hacka bladen fint och lägg dem i en glasburk. Fyll på med 40-procentig vodka eller brännvin så att det täcker bladen.
Sätt på locket och låt stå i fyra veckor. Sila sedan bort bladen. Häll upp på en mörk glasflaska. Håller i många år.

När du ska använda tinkturen droppar du bara några droppar direkt i såret eller på insektsbettet. En liten flaska grobladstinktur är alltid bra att ha i handväskan…

Groblad

Alexandra gör en grobladstinktur

Bertil Bloms utmaning sommaren 2014 stavas Blåvita bandet – det vill säga hela den finländska kusten. Målet är att paddla från Vederlax vid ryska gränsen och upp till Torneå vilket beräknas ta fem till sex veckor. Reportageresan kan man hela tiden följa här på Svenska.yle.fi.

Med bara tre dagar till start är förberedelserna i full gång hemma i Kuni utanför Vasa. Det mesta gällande packningen är noggrant planerat långt i förväg men nu gäller det att kolla att allt är i skick och att inget glöms inför avfärden. Fem andra paddlare kommer att avlösa varandra och göra Blom sällskap under resan. Det är en utmaning och en dröm som väntar.

Blåvita bandet Bild: Yle / Daniel Nylund

Veckorna kommer garanterat att skilja sig en del från arbetet på kontor och den fysiska utmaningen är också stor. Men fokus ligger inte på prestationen utan på att förmedla allt man upplever under färden.

- Planen är att etapperna skall bli ganska humana. 30 km per dag har vi planerat vilket betyder ungefär sex sju timmar i kajaken. Då finns det också tid att slå läger, laga mat och framför allt träffa folk. Det här skall bli en reportageresa där målet är att skildra skärgården så som den sur ut nu när den är som vackrast. Samtidigt kan vi ta oss en pratstund med båtfolk, skäribor och turister.

Paddla gärna med en bit

Blåvita bandet Bild: Yle / Daniel Nylund

- På webben finns en loggbok som hela tiden visar var vi befinner oss. Vi kan inte stanna till vid varenda brygga men man får gärna paddla med en bit om man vill. Behöver vi något så kan vi också lägga ut en förfrågan på webben. Exempelvis om vi behöver färskt vatten eller kanske en bastu.

Tanken är ändå att paddlarna skall vara helt självgående. Allt man behöver skall med i kajaken och det finns ingen servicebil som följer dem.

Blåvita bandet Bild: Yle / Daniel Nylund

Att vara helt självgående och ha reserver med sig är också avgörande för att resan skall bli så variationsrik som möjligt. I annat fall skulle det bli många besök i gästhamnar och mindre möjligheter att paddla i den yttre skärgården.

Träning och förberedelser

Skall det bli en lyckad färd gäller det att tänka på säkerheten och att inte köra slut på sig.

- Att paddla är inte särskilt farligt bara man inte slarvar med säkerhetsutrustningen. Flytväst har man alltid och så är det också en säkerhet att vi är två och kan hålla oss relativt nära kusten. Sen skall man inte ut i dåligt väder. Viktigt är naturligtvis att förbereda sig, paddla mycket och att man kan eskimåsväng.

- Jag är ganska klent byggd men i långfärdspaddling hänger det inte på musklerna utan att man använder hela kroppen rätt och är uthållig. Paddlar man bara med armarna så blir man trött. I kilometer vet jag inte hur mycket jag tränat men senaste tiden har jag paddlat varannan dag för att bygga upp konditionen. Men det är viktigt att ännu konstatera att det viktiga här inte är den fysiska prestationen vi gör utan att skildra skärgården.

Annorlunda jobbveckor ger ny energi

För Radio Vegas lyssnare är du känd som musikredaktör och därför måste man ju fråga vilken musik du kommer att lyssna på ute bland vågorna.

- Det är väl en yrkessjukdom men när jag är ledig så uppskattar jag tystnaden och naturens ljud. Jag vill iaktta vad som händer och njuta av fåglarna och vågorna. Jag vet också att när man varit från musiken ett tag så uppskattar man den ännu mer när man kommer tillbaka. Det här är ett sätt för mig att få ny energi.

Blåvita bandet Bild: Yle / Daniel Nylund

- Ja, de flesta av oss vill ju ha massor av sol och värme under sommaren men inte vi. Blir det mycket sol är risken stor att man bränner sig. Det finns inget skydd att söka ute på havet så i så fall blir det paddling i stora safarihattar som täcker nacken och viktigt är också att skydda näsan och läpparna. Får man önska något så är det väl att det blir mycket mulet väder och svag vind.

Följ med Blåvita bandet på svenska.yle.fi och i sociala medier på #blåvitabandet. I Radio Vega kommer vi med jämna mellanrum att få rapporter i Radiohuset, Lördax och Naturväktarna.

Läs också: Här är de blåvita paddlarna
Läs också: Paddling längs med finländska kusten

Paddlingsäventyret Blåvita bandet som 14 juli startade i Vederlax, ett stenkast från den ryska gränsen och som siktar in sig på att nå svenska gränsen vid Torneå i slutet av augusti har nu pågått i två veckor.

Bertil Blom kom på lördag 26 juli till Tvärminne där han på den zoologiska stationen träffade marinbiologen och dykaren Juha Roope som tillsammans med dykgruppen Badewanne arbetar med forskning av krigstida vrak, ett projekt som pågått i nästan tjugo år och som dokumenterats av bl.a. Yle Fem och National Geografic.

Vi dyker mellan 50-100 meter ner till fartygen. Där videofilmar vi och tar stillbilder men vi rör ingenting, vår forskning är non destructive - d.v.s. vi förstör inget.

- Vi jobbar just nu i mynningen till Finska viken, ca 20-30 sjömil utanför Tvärminne med ett ryskt vrak från början av första världskriget, en Panzerkreutzer Pallada som sänktes av U26. Pallada hittade vi redan för tio år sedan och U26 upptäckte vi nu i våras. Det finns en massa andra också som alla anknyter till varandra så det blir en bra story. Nu är det hundra år sedan första världskriget började så det är dags att ta upp den.

Djupdykande forskare

Att undersöka och eventuellt bärga så pass stora fartyg kräver erfarenhet och bra utrustning. Vad är det som krävs för att en dylik operation ska lyckas?

- Vi brukar använda 2-3 båtar, två är våra egna och en får vi låna från zoologiska stationen här i Tvärminne och med dem tar vi oss ut till platsen där vi sedan dyker 50-100 meter ner till fartygen. Där videofilmar vi och tar stillbilder men vi rör ingenting, vår forskning är non destructive d.v.s. vi förstör inget.

Nu då sommaren är som vackrast och varmast har många det ganska svettigt uppe på land men hurudana är förhållandena djupt nere i havet?

- Vi dyker med torrdräkt för där nere vid 50-70 meters djup är vattnet ca. två grader varmt men själva proceduren att få på sig all utrustning uppe på båten under gassande sol är minsann svettigt. Man måste vara noga med att dricka mycket vätska så man inte får vätskebrist. I övrigt är de somriga förhållanden trevliga för det är ingen sjögång eller annat som försvårar dykningsarbetet.

Rekordmängd blågröna alger

Jag har arbetat som marinbiolog i hela mitt liv och jag har aldrig sett lika häftig blomstring som det nu är ute på havet.

- Där nere är sikten mycket god men på ytan är det betydligt sämre, speciellt nu då vi har rekordstora blågröna algblomstringar i vattnen. Jag har arbetat som marinbiolog i hela mitt liv och jag har aldrig sett lika häftig blomstring som det nu är ute på havet. Då man kommer upp de sista femton metrarna får man verkligen hålla i sig i linan för sikten är mindre än en meter. Sen då man kommer upp är man ju helt täckt av alger så då hamnar man rengöra hela utrustningen grundligt.

Vad kommer då Juha Roopes och dykgruppen Badewannes forskning att resultera i?

- Den här forskningen är för National Geografic men kommer troligtvis också att hamna i olika böcker och artiklar som hanterar ämnet.

Bertil Blom intervjuade Juha Roope för Radio Vega 26 juli 2014.

Ätbara eller ätliga blommor och växter finns det gott om i våra skogar och trädgårdar. I den här artikeln listar vi de flesta som kan odlas eller köpas av t ex grönsakshandlaren eller som som växer vilt i naturen. Ätbara blommor används oftast i sallader, som dekoration eller som krydda.

Varning! Var säker på vad det är för blomma du stoppar i dig, att de inte är giftiga och inte är besprutade med diverse giftiga ämnen. Det finns drygt 200 giftiga arter i Finland, varav ett 20-tal är definierade som mycket giftiga och ca 80 som giftiga. Är du inte säker, ät dem eller plocka dem inte. Den farligaste gruppen är flockblommiga växter, till vilka räknas bl a odört, vildpersilja och sprängört. Läs Jouni Paarlahtis Myrkkykasvit (2005) för mera information eller besök LuontoPorttis - NatureGates hemsida (även på svenska).

För recept rekommenderar vi Sami Tallbergs Vilda örter: Kokbok (2014) och vetenskaplig text på molekylärnivå hittar du i Harold McGees On food and cooking: The science and lore of the kitchen (2004). Hemsidan Skogsskafferiet.se är också värt ett besök för information om ätbart i skogen som går utanför den här artikelns gränser.

Bredkaveldun (Typha latifolia) (Leveäosmankäämi) Bredkaveldun är en strandväxt med mild och sofistikerad smak. Bredkaveldunets ljusa rotändor kan ätas färska i sin helhet och är saftiga och delikata till 15 cm:s höjd. Ur äldre växter kan man gräva ut det grötliknande innehållet som smakar mandel. Efter blomningen blir växten träig, men näringen kvarstår. Passar även tiull fiskrätter.
Bild på bredkaveldun.

Brännässla (Urtica dioica) (Nokkonen) De vilda örternas okrönte konung är en god källa för kalcium, järn, kalium och magnesium. De späda vårskotten kan skördas till nässelkål och nässelsoppa. Brännässla används som spenat och serveras i soppa med ägg, men även med färskost eller som plättar.
Bild på brännässla

Dansk körvel eller Trädgårdskörvel (Anthriscus cerefolium) (Maustekirveli) Bladen används färska, torkade eller frysta som krydda till bland annat soppa, sås, sallad, kyckling, ägg- och fiskrätter. Smaken påminner om anis.
Dansk körvel har även använts som läkeört. Läkebok 3, en handskrift från början av 1500-talet utgiven av G. E. Klemming, anger Cerefolium thz ær kirfwil han ær mykyt hetir oc thør. Drikkir man kirwil mz winn tha dughir thz for sidhowærk.
Bild på dansk körvel

Fjällsyra (Oxyria digyna) (Hapro) Fjällsyrans blad och stam används som Ängssyra (Rumex acetosa). Bladen är rika på c-vitamin och används flitigt i samers och inuiters matlagning. Såsom flera syrliga växter lämpar sig fjällsyra till fiskrätter, t ex kallrökt lax. Under de svenska expeditionerna till Spetsbergen från andra hälften av 1800-talet tillreddes ibland fjällsyra som ett slags spenat. I likhet med ängssyra, harsyra och rabarber innehåller fjällsyra oxalsyra och bör därför ätas i måttliga mängder.
Bild på fjällsyra

Fänkål (Foeniculum vulgare) (Fenkoli) De torkade fröna med sak av anis och lakrits används till såser, fiskrätter, skaldjur och som brödkrydda (ofta tillsammans med anis). Fänkål fungerar även utmärkt tillsammans med apelsiner och jordgubbar.
Fröna kan användas hela, stötta eller malda. Blad och stjälk, i första hand de nedre delarna av stjälken, används i matlagning med den färska växten. Färsk fänkål kan bland annat användas till sallad eller griljeras i ugn. Dock försvinner lakritsaromen vid tillagningen.
Bild på fänkål

Gatkamomill (Matricaria suaveolens) (Pihasaunio) En vild ört med smak av kamomill och ananas, passar bra med hallon. Både blad och blommor passar i sallader samt med ljust kött och stek av fågel.
Bild på gatkamomill

Gräslök (Allium schoenoprasum) (Ruohosipuli) Gräslök är en omtyckt krydda som bl a används klippt i sallader, på smörgås, till inlagd sill och som dekoration. Gräslök används ofta i röror tillsammans med gräddfil.
Bild på gräslök

Harsyra (Oxalis acetosella)(Käenkaali, ketunleipä) Hela växten innehåller oxalsyra och genom kokning och kristallisering gjordes förr harsyresalt, Sal Acetosellæ, som användes som kylande medel.
Färsk kan den användas i blandad sallad eller tillsammans med fisk och skaldjur. Harsyra innehåller c-vitamin, men bör ätas i måttliga mängder då oxalsyra i större mängd är frätande och giftigt och kan irritera mag- och tarmkanalen samt ge njursten.
Bild på harsyra

Hundkäx - även hundloka, hundkax, hundkex (Anthriscus sylvestris) (Koiranputki) Unga blad kan användas som körvel. Hundkäx passar bra till sallader och soppor. Finhackad fungerar den också som aromförstärkande i för- och huvudrätter.
Dessutom innehåller roten 15 % stärkelse och är ätbar. Om den urlakas så bitterämnerna försvinner påminner smaken om morot och palsternacka. Var försiktig! Det finns liknande växter som är giftiga, t ex Odört och Vildpersilja. Hundkäxets rot doftar morot, medan odört luktar unket och vildpersiljans doft påminner om lök. Om roten hackas smått och kokas mer än 45 min så försvinner bitterheten helt.
Bild på hundkäx

Jordreva (Glechoma hederacea) (Maahumala) Jordreva kan användas i en blandad sallad eller för att smaksätta öl, t ex Anders Jahan Retzius omtalar i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) att engelsmännen använde jordreva när de bryggde öl. Unga blad innehåller mycket c-vitamin och man kan också brygga te utav dem. Smaken är milt pepprig. Jordreva har också använts i osttillverkning istället för löpe.
OBS! Trots att jordreva använts I sallader och som medicinalväxt I årtusenden, uppmanas man att använda den i måttliga mängder. Den är giftig för kor och hästar och innehåller eteriska oljor med höga halter av terpenoider som kan irritera mag-tarmkanalen och njurarna. De eteriska oljorna innehåller också pulegon som också finns i Polejmynta (Mentha pulegium), känd för att vara giftig för levern och abortframkallande.
Bild på jordreva

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) (Jättipalsami) Stammen har en kraftig smak som påminner om vitpeppar, de unga bladen och blommorna är mildare och sötare. Jättebalsamin kan tillredas som sparris (skalas och kokas), men stammen bör ätas innan blomningen varefter den blir träig. Även fröskidor, frön och knoppar är ätliga. OBS! Jättebalsamin är lindrigt giftig så ät med måtta.
Bild på jättebalsamin

Kardborre (Arctium) (Takiainen): Stor kardborre (Arctium lappa) (Isotakiainen), Liten kardborre (Arctium minus) ( Pikkutakiainen), Ullkardborre (Arctium tomentosum) (Seittitakianen)
Kardborrens rötter innehåller mycket kolhydrater och har ätits sedan medeltiden. Ullkardborrens rot innehåller ca 21% kolhydrater och kan ätas färsk, även om kokt är att föredra. Näringsvärdet är högst under vintern (september till maj). Om roten hackas och därefter kokas i flera timmar ökar halten av tillgängliga kolhydrater då inulin brytes ned. Roten kan då sägas bestå av 80 % tillgängliga kolhydrater
Idag äts kardborrens rötter främst i Japan där den kallas gobō, i Taiwan, Korea, Italien, Brasilien och Portugal, där den kallas bardana eller garduna.
Även blomstjälkarna hos den späda växten kan ätas och smakar ungefär som den besläktade kronärtskockan. Bladen av liten kardborre hjälper även mot infekterade sår.

Carl Fredrik Hoffberg skriver i Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom (1792) att späda rötter smaka wäl och äro hälsosamme afskalade ätas wårtid kokte som Sparis: Decokt af rötterne renar bloden, drifwer urin och berömmes emot Gicht. Emulsion af fröen med litet mandlar blandade intages med nytta i Njursten. Färska örtbladen rena och läka öpna rötsår, samt hudlöshet, och fördela kalla kjörtel- och ledswulster då de påläggas.
Bild på stor kardborre

Kirskål, skvallerkål eller kers (Aegopodium podagraria) (Vuohenputki) Kirskålen sägs ofta felaktigt ha införts av munkarna under medeltiden. Arkeologiska fynd visar dock att den odlades på våra breddgrader redan under förromersk järnålder (500 f.Kr. - år 0), långt innan klosterväsendet etablerats i Norden. Däremot odlade munkar kirskål som läkeört och grönsak. Idag är kirskål ett av våra vanligaste ogräs. De späda bladen kan anrättas som kål, därav de vanliga namnen kirskål, skvallerkål och svallerkål. Kirskål fungerar också som spenat till stuvning eller i omeletter. Bladen är även användbara i sallader och pesto.
OBS! Man bör dock se upp när man plockar kirskål att den inte förväxlas med odört, sprängört och vildpersilja som är mycket giftiga.
Bild på kirskål

Klöversläktet (Trifolium) (Apilat) varav de vanligaste är Vitklöver (Trifolium repens) (Valko-apila) och Rödklöver (Trifolium pratense) (Puna-apila). Rödklöver växer vilt i hela landet, men odlas också som vallväxt. De svagt doftande blommorna är fyllda av nektar och har en söt, något sträv smak. Strö klöver över salladen, riset eller en pastasallad precis innan du dukar fram. Ät inte för mycket klöver då de kan innehålla stora mängder kväve.
I nödtider torkades blommorna och maldes till mjöl, som fick dryga ut i brödbaket och gröten.
Bild på rödklöver

Krassesläktet (Tropaeolum) (Koristekrassit) Alla delar av växten är ätliga och kan användas som en dekorativ ingrediens i t ex sallad eller wokade rätter. De omogna baljorna kan läggas in i vinäger eller ättika och användas istället för kapris, men ger en intensiv krassesmak. En art är t ex Indiankrasse (blomsterkrasse) (Tropaeolum majus) med intensiv krassesmak i blommorna.

Dessa skall inte förväxlas med Smörgåskrasse (Lepidium sativum) (även kryddkrassing, kryddkrasse, trädgårdskrasse) (Vesikrassi) eller Vattenkrasse (Källfräne) (Rorippa nasturtium-aquaticum) (Vihanneskrassi) som tillhör korsblommiga växter. Örtens groddar används färska som kryddgrönt på smörgås, i sallader och sås. De förlorar mycket av smaken då de värms. Smörgåskrasse innehåller mycket järn, kalcium och folsyra samt A- och C-vitaminer och har starkare smak än vattenkrasse..
Bild på indiankrasse

Kryddtagetes (Tagetes tenuifolia) (Kääpiösamettikukka) Kryddtagetes är en vacker, lättodlad och tålig tagetes som används som krydda i maten. Kryddtagets har frisk smak och doft av citron.
Bild på kryddtagetes

Kummin, brödkummin (Carum carvi) (Kumina) Kummin har en mycket lång historia och kan spåras tillbaka till sumererna, som kallade kryddan gamun. Även Plinius talar om de torkade frukterna som användes av romarna för att krydda bland annat ost, matbröd, surkål, gulasch, likör och brännvin (akvavit). Kummin passar också till höns- och grisrätter samt lamm. Dragerade kumminfrön förekommer som godsak.
Färska blad kan användas på samma sätt som dansk körvel (Anthriscus cerefolium) (Maustekirveli).
Frukterna upptogs också i farmakopén och användes både invärtes och utvärtes mot frossa och slem i bröstet.

OBS! Kummin hör till flockblommiga växter och bland dessa finns också mycket giftiga arter, bl a vildpersilja och odört, så undvik dessa ifall du inte är 100 % säker på att växten verkligen är kummin.
Bild på kumminfrön

Kungsmynta (Origanum vulgare) (Mäkimeirami, oregano) Kungsmyntan är Finlands oregano, mycket stark i smaken och passar till pasta- och potatisrätter. I den sydvästra delen av landet har man kryddat fiskrätter med kungsmynta, men den passar väl till tomatbaserade rätter, lamm, kött, fågel samt inälvor (lever, njure).
Bild på kungsmynta

Kärleksört (Sedum telephium) (Isomaksaruoho) Rotknölarna innehåller cirka 10 % kolhydrater och har en nöt- och bönliknande smak. De kan ätas råa men bör kokas i 15 minuter. De nyutslagna bladen är saftiga, något syrliga och en bra källa till c-vitamin. Bladen kan tillredas tillsammans med stekt fisk. De kan också ätas färska. Skotten kan tillredas hela som sparris.
I Finland har den tidigare använts som nyttoväxt och har, tack vare sina tjocka och saftiga rötter i folkmun kallats bergspotatis.
Bild på kärleksört

Lavendel (Lavandula angustifolia) (Laventeli) Lavendel är en flerårig liten buske, vanligtvis med blåvioletta blommor och används mest som dekoration och för sina väldoftande blommor, men också som te och krydda. Lavendel ingår i kryddblandningen Herbes de Provence, en kryddblandning med ursprung i Provence i södra Frankrike. Den används till kött, fågel och grönsaker. Blandningen innehåller basilika, fänkålsfrö, lavendel, rosmarin, salvia, sommarkyndel och timjan.
Bild på lavendel

Lind (Tilia cordata, även kallad skogslind) (Metsälehmus) Lindens blad, blommor och bark har i huvudsak används i medicinalt syfte. Lindblommor bryggs oftast till te, med gyllene färg, söt och sammandragande smak. Lindblomste förbättrar blodcirkulation i kärlen. Därför används lindblomste vid behandling av svällande fötter.

Lindblomste har också inflammationshämmande, hostdämpande och svettdrivande verkan, alltså bra att dricka vid förkylning, halsont, bronkit och lunginflammation. Lindrar även vid pms och klimakteriebesvär. Bin besöker dessutom gärna blommorna som ger rikligt med nektar.
Bild på lind

Löktrav (Alliaria petiolata) (Litulaukka) De krossade bladens doft påminner om vitlökens och sedan stenåldern har den använts som medicinalväxt och som krydda. Bladen används färska som lökkrydda i sallader, vinägretter och i dipsåser. Smaken är en blandning av gullök och vitlök. Blommorna används som vacker dekoration. Roten liknar rädisa i smaken och bör skördas innan växten blommar. Löktrav växer huvudsakligen på Åland och i de södra delarna av Finland.
Bild på löktrav

Marviol eller atlantisk marviol (Cakile maritima) (Merisinappi) Bladen och blommorna har stark smak av senap. Marviol kan användas i sallader, men är utmärkt i ägg- och tomaträtter samt med rödbeta.
Bild på marviol

Maskros (Taraxacum) (Voikukka) Maskrosen är kraftig, skarpt pepprig och något bitter i smaken. Späda maskrosblad kan blandas i salladen och blommorna är dekorativa. Roten rostades förr till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin.
Roten innehåller ca 23 % kolhydrater och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att få bort den bittra smaken bör roten skalas och urlakas innan kokning. Bladen har hög halt av c-vitamin och kan ätas färska.
Maskrosor ger vart år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen.
Bild på maskrosor

Myntasläktet (Mentha) (Minttu) Man uppskattar att det finns omkring 1200 olika sorters mynta i världen. Myntor odlas för användning som krydda och används i t ex godis, likör, glass, tandkräm, men passar även till lammkött. Myntan är lättodlad och tacksam att ha i den egna trädgården. Mynta ingår också som smaksättning i drinken Mojito.

För utvinning av eterisk olja används Pepparmynta (Mentha ×piperita) och Grönmynta (Mentha spicata), men i trädgården förekommer ofta varianter med smak av t ex choklad.

En mynta som växer vild i naturen är Ädelmynta (Mentha x gracilis) (Jalominttu) med stark smak av mentol. Passar i blandade sallader med tomater, men också tillsammans med frukter, bär och chokladbaserade desserter. Man kan också krydda brännvin med ädelmynta och brygga te utav den.
Bild på pepparmynta

Penséer (Viola ×wittrockiana) (Tarhaorvokki) Penséer är ursprungligen hybrider mellan olika arter ur viola-släktet, främst styvmorsviol och storblommiga violarter. De färgglada blommorna, från blått till lila (gult, guld, orange, lila, violett, rött, vitt, även svart och mycket mörklila, med stora pråliga markeringar) används i första hand färska eller kanderade som dekorationer, och kan köpas i påsar av grönsakshandlaren. Använder man vilda eller egenodlade penséer bör man se till att de är obesprutade eller inte växer nära trafikerad väg. Torkade penséer har använts i medicinalt syfte som slemlösande och hudrenande.

Penséer kan också användas i en blandad sallad med t ex dill, basilika, persilja, fetaost, melon, gurka, litet citronsaft, en nypa nötter samt salt och peppar.

Penséer förekommer i flera mytologier och historiska berättelser. William Shakespeare skrev i pjäsen En midsommarnattsdröm om hur den sovande Titania kommer att förälska sig i den första varelse hon ser när hon vaknar, tack vare pensésaft som hällts över hennes ögon. Penséen kallas heart på engelska, för man trodde att blomman skulle säkerställa kärlek. Blomman ingick också i en keltisk kärleksdryck, eftersom den troddes ha magiska kärlekskrafter.
Bild på penseer

Prästkrage (Leucanthemum vulgare, tidigare Chrysanthemum leucanthemum) (Päivänkakkara) Prästkragen kan användas som dekoration, i sallader eller tillsammans med andra sommarblommor i omeletter. Man kan också marinera de outslagna knopparna och använda dem på samma sätt som kapris.
Bild på prästkrage

Ramslök (Allium ursinum) (Karhunlaukka) Ramslöken har en stark smak som påminner om vitlök, men till skillnad från vitlöken är det de gröna bladen som används. På grund av detta går ramslök i folkmun ofta under benämningen skogsvitlök. Ramslöken är känslig för värme och bör inte upphettas, eftersom dess smak- och näringsämnen då går förlorade.
Ett typiskt recept är ramslökssoppa. I det moderna köket tillreds också potatissallad och ramslökpesto.
Bild på ramslök

Rockentrav (Arabis glabra) (Pölkkyruoho) Rockentrav används på samma sätt som endiv (sydcikoria) (Cichorium endivia), alltså som en kryddört och grönsak. Bladen och stammen är sträv i smaken, bladen bittersöta. Passar även i vegetariska rätter, t ex med stekt svamp.
Bild på rockentrav

Ros (Rosa damascena, Rosa centifolia, Rosa gallica) (Ruusu) De finns omkring 200 arter av rosväxter som är indelade i ett flertal undergrupper. Ur rosor utvinns rosenvatten som troligen är historiens äldsta ansiktsvatten. Rosenvatten används bl a för att parfymera ris och desserter i det persiska köket.

Kanderade rosblad, av t ex Vresros (Rosa rugosa) används till bakverk och som konfekt. Rosens blad används också till vissa brännvinskryddningar och likörer, till dekoration av maträtter och till doftkrus. Under medeltiden framställde munkar rosenhonung som användes både som sötningsmedel och för att bota lungsot. Rosen ger också nypon som är mycket rik på C-vitamin.
Bild på vresros

Röd temynta (Monarda didyma) (Punaväriminttu) Är inte en mynta utan en plisterväxt och hör till samma kransblommiga familj som basilika, pepparmynta, mejram, oregano och kryddtimjan. Blommorna odlas för te, som kan bryggas av både blommor och blad. Temyntan skall helst användas tillsammans med annat te.
Bild på röd temynta

Rundsileshår eller daggört (Drosera rotundifolia, Rovus meatus) (Pyöreälehtikihokki) Rundsileshår har använts i medicinskt syfte mot hosta, som antiinflammatorisk och för att lindra spasmer. Ur växten har man också utvunnit tätmjölk som tidigare använts som löpe. Daggörtens frukter är milda i smaken och kan användas som dekoration på t ex desserter.
Bild på rundsileshår

Rödmalva (Malva sylvestris) (Kiiltomalva) Malvor har i huvudsak används som medicinalväxter för att lindra förkylningssymptom, hosta och svullnader. Blad från unga växter kokades dock som vegetabilie runt om i Europa på 1800-talet. Rödmalva förekommer i södra Finland.
Bild på rödmalva

Röllika eller rölleka (Achillea millefolium) (Siankärsimö) Rölleka är en mycket gammal medicinal- och kryddväxt. Avkok på röllikan användes inom folkmedicinen som ett magstärkande läkemedel mot diarré, smärtstillande, mot inflammationer (chamazulen, C14H16) reumatism och kramper samt som aptitihöjande och abortframkallande medel. Den har också använts krossad som sårrengörare tack vare de aktiva ämnena metoinin (C7H13NO3) och smärtlindrande eugenol.

Röllekan är örtig, dess något bittra blad passar i sallader och kan ersätta timjan och rosmarin som krydda. Rölleka användes förr istället för humle (Humulus lupulus) vid ölframställning, vilket givit upphov till namnen backhumle och jordhumle.
Bild på rölleka

Skogssallat (Lactuca muralis) (Jänönsalaatti) Skogsallat har liknande smak som maskros, något sträv och bitter. Bladen och blommorna kan användas i sallader eller med ostar.
Bild på skogssallat

Sommargyllen (Barbarea vulgaris) (Peltokanankaali) Sommargyllens blad kan användas i sallader. De innehåller stora mängder c-vitamin. Knopparna har smak av kål och kan kokas upp snabbt och ätas som sådana eller i t ex en pasta. Sommargyllen förekommer vilt i hela landet, men odling av sommargyllen som grönsak omtalas redan av Linné 1755.

Enligt Anders Jahan Retzius (1806) odlas den i de fläste Trägårdar, för at tidigt om wåren hawfa grön Sallat, emedan den står grön under Snön; men längre ut på året blir den för hård.
Bild på sommargyllen

Spansk körvel (Myrrhis odorata) (Saksankirveli) Det är lätt att förväxla spansk körvel med hundkäx, men spansk körvel har är mer aromatisk och har smak av anis, då hundkäxet är mer gräsigt. Frökapslarna är minst lika aromatiska som stjärnanis. Spansk körvel kan användas till mycket. Blommor, stjälkar och blad kan användas i sallader och soppor samt aromförstärkande som persilja och libsticka. Körveln passar utomordentligt med morötter, ärter, zucchini, sparris, blomkål, bönor osv. Spansk körvel passar också till jordgubbs- eller hallonbaserade desserter samt som kryddat brännvin till kräftor.
Bild på spansk körvel

Stensöta (Polypodium vulgare) (Kallioimarre) Stensöta är känd för att jordstammen (rhizom) har kraftigt smak av lakrits, som beror på glycyrrhetinsyra. Stensöta används bl a som slemlösande medel i samband med bronkitis.
Bild på stensöta

Svalört (Ranunculus ficaria) (Mukulaleinikki) Smaken är nötig och bittersöt och det är i första hand blad och blommor som kan användas i t ex förrätter med griskött. Rotknölen är lindrigt giftig och har tidigare använts för att bota hemorrojder, men också rostats som mat.
Bild på svalört

Svinmolke (Sonchus asper) (Otavalvatti) Svinmolken har en skarp, bitter men fräsch smak. Blad och unga stammar kan användas i blandade sallader.
Anders Jahan Retzius skriver i Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) att svinmolke kan användas såväl som grönsak som till svinfoder.
Bild på svinmolke

Syren eller bondsyren (Syringa vulgaris) (Pihasyreeni) Blommorna kan göras till saft, gelé eller marmelad. Man kan också äta blomman rå eller dekorera t ex sallader med dem. Kanderade syrenblommor förgyller en dessert. Kanderingen görs så att man doppar blomman i vispad äggvita, strör socker eller florsocker över torkar blommorna.
Bild på syren

Tusensköna (Bellis perennis) (Kaunokainen) Tusenskönan växer vilt på gräsmattor, i parker och på betesmarker. Växten används också som friväxande rabattblomma eller som kantväxt. Tusenskönan används som en bladgrönsak (liksom maskros, mjölkört, kirskål och brännässlor). Unga blad kan ätas råa i sallader eller tillredas. Knoppar och blomblad kan också ätas råa i sallader, soppor eller som smörgåspålägg. Den används också som te och kosttilskott.
Bild på tusensköna

Viol (Viola) (Orvokki) Violer hör till violsläktet och finns, liksom rosor, i flera undergrupper. De förekommer vilda, men odlas också som prydnads- och trädgårdsväxter. När de precis har slagit ut kan man dekorera sallader med eller använda dem i fyllningar av hönsfåglar och fjäderfä samt fisk. Violens blommor kan också smaksätta suffléer, krämer och liknande efterrätter. Bladen kan ätas råa eller tillredda i en blandad sallad. Blommor, blad och rötter innehåller a- och c-vitaminer.
Den odlade violettan, Rebecca, har en märkbar arom av vanilj i blad och blomma, med inslag av vaktelbär (släktet Gaultheria) (eng. Wintergreen).

Den starka doften från olika varianter av luktviol ger sötma till desserter, fruktsallader och tesorter, medan den mildare styvmorsviolen fungerar med både söta och salta rätter, grillat kött och ångkokta grönsaker. Luktviolens hjärtformade blad kan också användas som grönsak.

En kanderad viol är en blomma, oftast en luktviol, viola odorata, som täckts med vispad äggvita och doppats i socker. Man kan också kandera eller kristallisera genom att hälla het sockerlag över blomman eller doppa den i lagen och röra om tills sockret stelnat och torkat. Metoden används bl a för att kandera rosenblad och tidigare apelsinträdets blommor. När man kanderar mandlar och apelsinskal på detta sätt kallas de för praliner på franska och engelska.

Kanderade violer tillverkas kommersiellt i Toulouse, kända som violettes de Toulouse. De används huvudsakligen som dekorationer eller som ingrediens i aromstarka desserter.
Fransmännen är också kända för sin sockerlag med smak av viol, som i USA används när man gör violscones och marshmallows. Violextrakt smaksätter också likörerna Creme Yvette, Creme de Violette och Parfait d’Amour.
Bild på styvmorsviol

Vitplister (Lamium album) (Valkopeippi) Vitplister påminner om brännässlan och växer i samma sort jordmån som denna, men bränns inte om man rör den. Örtståndet producerar en eterisk olja med mycket frän lukt. De späda skotten som kommer tidigt på våren har använts som grönkål. De tidigaste skotten av vitplister är lätta att förväxla med nässelskott, då dessa samlas för att användas som kål, men skulle de förväxlas är ingen olycka skedd, utom att nässlan ger en läckrare kål än blindnässlan. Man kan dock späda ut nässelsoppan med vitplister även om dess näringsinnehåll inte motsvarar nässlans.
Bild på vitplister

Vårklynne (Valerianella locusta) (Vuonankaali) Vårklynne är aromatisk, med inslag av ros och örter. Den är sällsynt i Finland och fridlyst på vissa håll. Vårklynnens blad och blommor passar i en finare sallad med skaldjur, sparris och kardborrar. I kokboken Vilda örter dekorerar Sami Tallberg stekt hönslever med färsk vårklynne och dressing.
Bild på vitplister

Våtarv, Vattunarv (Stellaria media) (Pihatähtimö eller vesiheinä) Hela växten är ätbar och behöver inte tillagas. Den rik på protein, kolhydrater och C-vitamin. Den kan plockas tills snön faller. Den kan ätas rå i sallader, tillredas som spenat eller mixas med annat grönt till hälsodryck. Koka våtarv i sin egen vätska 5-10 min, tillsätt litet citron och smör, eller fräs hela växten i smör, gärna med löktrav.
Den är också känd som medicinalväxt. Utvärtes har den varit viktig i vården av sår och kliande utslag, invärtes för att vårda problem i användnings- och urinvägar, hosta, skörbjugg, gikt, reumatism samt för hemorojder. Våtarv har också används för att bleka bort fräknar och förhöja tarmfunktioner. De verksamma ämnena är i huvudsak kisel och kalium, men växten innehåller också flavonoiden rutin (C27H30O16).
Småfåglar och kycklingar äter gärna våtarv, vilket givit upphov till det lokala namnet fågelgräs.
Bild på våtarv

Ängsbräsma (Cardamine pratensis) (Luhtalitukka) Ängsbräsma är en växt man plockar i sjöar, bäckar och våtmarker. Smaken påminner om smörgåskrasse och växten kallas därför också för ängskrasse.Ängskrassens blad och blommor kan användas tillsammans med grillat kött, med rökt fisk och potatisallad samt i sallader. Pröva också att kombinera den med getost och färska jordgubbar.
Bild på ängsbräsma

Ängshaverrot (Tragopogon pratensis) (Piennarpukinparta eller pukinparta) Blomknoppar av ängshaverrot kan kokas som primörer eller som ingrediens i t ex en pastarätt. Späda skott kan användas som sparris, men även roten är ätlig.
Bild på ängshaverrot

Ängssyra (Rumex acetosa) (Niittysuolaheinä) och Bergsyra (Rumex acetosella) (Ahosuolaheinä) Ängssyran har odlats av människan i århundraden. Den kallas även för Nordens citron för sin syrlighet som den får av oxalsyra. Passar bra till fet mat, t ex lax och fett kött, till skaldjur och primörer, i gräddsåser och majonnäser samt efterrätter. Växten har använts av samerna för att syra mjölk för att få den mer hållbar. Bergsyran är något mindre till växten, men kan användas på samma sätt som ängssyra.
Bladen kan också mixas till puré i soppor och redningar eller hela i sallader. De vildväxande varianterna har en skarpare smak p g a den högre halten av oxalsyra och har en doft av kiwifrukt eller syrliga smultron. Den odlade varianten av ängssyra, också kallad trädgårdssyra, är betydligt mildare. Kom ihåg att oxalsyra är giftigt. Små mängder ängssyra är ofarligt, men vid större intag kan den vara dödlig.
Ängssyra är även en internationellt populär växt.

I norra Nigeria kallas änggsyra yakuwa eller sure (uttalas suuray) på hausa or karassu på kanuri. Den används vanligtvis i stuvningar tillsammans med spenat. Den ångkokas också och tillreds som en sallad tillsammans med kuli-kuli (traditionella rostade, torra jordnötskakor), salt, peppar, lök och tomater.

I Rumänien är den vilda och odlade änggsyran känd som măcriş eller ştevie. Även här blir den till stuvningar med spenat, ingrediens i soppor samt äts rå i sallader med spenat eller som smörgåspålägg. I Ryssland och Ukraina kallas den shchavel (щавель) och är en ingrediens i en s k grön borscht. Även i Litauen är rūgštynė en soppingrediens. I Ungern kallas ängssyran sóska (/ʃoːʃkɔ/ eller "SHO-sh-kaw"), i Turkiet kuzukulağı ('lammöron') och på polska säger man szczaw (uttalas /ʂʈʂaf/). I Kroatien och Bulgarien ingår ängssyra i soppor eller potatismos, eller som en del av en traditionella rätt av ål och andra gröna örter.

På den grekiska landsbygden används växten tillsammans med spenat, lök och mangold i en rätt som kallas spanakopita. I den flamländska delen av Belgien talar man om zurkel och konserverad puré av ängssyra blandas i potatismos som äts vintertid tillsammans med korv, köttbullar och stekt bacon. I Portugal kallas den azeda (syrlig) och tuggas vanligtvis rå.

I Vietnam kallas den rau chua och äts rå med salladsblad samt som ingrediens i pannkakan Bánh Xēo. I Indien kallas bladen chukkakura på telugu och används i flera smakrika recept, t ex chukkakura pappu soppa på gula linser, även kallad toor dal.

I Albanien benämns vildörten lëpjeta, bladen sjuds och serveras kalla marinerade i olivolja. Ängssyran används även i soppor och som fyllning i burek (byrek me lakra).
Bild på ängssyra

Kvällens sändning av Naturväktarna var stundvis som att vandra i en sagoskog: vi fick höra om svampar som ser ut som hattifnattar och kantareller som är, inte gula, utan vita.

Hattifnattarna i skogen visade sig vara klubbsvampar och de vita svamparna är, precis som Gunnel som skickade in bilden trodde, vita kantareller. Det är helt enkelt kantareller som inte kan producera det gula färgämnet. De är ändå precis lika ätbara som de vanliga gula kantarellerna.

En lite olycklig historia råkade Ylva ut för: hon skickade in en bild på en björktrast som dött. Ylva hade hittat den på marken, fågeln tappade balansen och var död några timmar senare. I dag hittade Ylva en till som var död tjugo minuter senare. Jörgen Palmgren tippade på att fåglarna flugit mot ett fönster, då brukar de bete sig just såhär: tappa balansen innan de dör. Men senare kontaktade Ylva Naturväktarna och berättade att hon hittat en tredje björktrast som dött på samma sätt. Våra exprter uppmanade Ylva att ta kontakt med livsmedelssäkerhetsverket Evira så att man kan undersöka om fåglarna till exempel har dött av något gift, eftersom det handlar om så pass många som tre.

I kvällens sändning ersattes Anders Albrecht av preofessor emeritus i botanik Carl-Adam Haeggström och som vanligt var Jörgen Palmgren och Björn Federley på plats. Gå in på bloggen här nedanför och kolla in de fina bilderna, bland annat några riktigt fina fjärilsbilder kan våra lyssnare bjuda på. Den vackra vinjettbilden är en orkidé från Åland och närmare bestämt blodnycklar.

Det här var sommarens sista sändning och blogg från Naturväktarna. På hösten ingår Naturväktarna i Experttimmen och sänds en gång i månaden.

Efter den torra och heta sommaren kommer regnen och de potentiella skyfallen. Nu är det hög tid att tänka på dränering och dikning i trädgården.

Sluttningar och nivåskillnader är besvärliga i trädgårdar. I sluttningarna lider växterna ofta av torka då regnvattnet lätt rinner bort. I värsta fall spolas både mylla och växtlighet. En hållbarare och mer lättskött trädgård får man genom att terrassera trädgården. Det kräver visserligen noggrann planering och en del arbete men slutresultatet är värt besväret.

- När man planerar en trädgård utgår man från funktionen, vad det är som händer där. Skall det finnas plats för barn att leka, för vuxna att sitta och umgås eller är det fråga om en trädgård man främst tittar på?

Det säger trädgårdsagronomen Johan Slätis som planerar och anlägger trädgårdar. En av hans ögonstenar är en urban trädgård mitt i det pulserande stadslivet i bortre Tölö i Helsingfors. Där har invånarna varit måna om att få en oas att vistas i, en oas som också är en fröjd för ögat.

Återanvändning är tidens melodi också i trädgården

Nivåskillnaderna i den här trädgården löste Slätis med skifferstensmurar som omhuldar rabatter med diverse växtlighet. En skifferstensläggning med återanvända stenplattor från 1930-talet leder besökaren till sittgruppen uppe på kullen. För att skyla staketet och bilarna som finns bredvid sittgruppen har Slätis planterat höga perenner som gråmalva och strandris. Lite längre ner längs den terrasserade sluttningen finns prydnadsäppelträd.

Pydnadsäppelträd är vackra och lättskötta Äppelträd i trädgård mitt i Tölö i Helsingfors. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

- Jag försöker återanvända så mycket som möjligt både vad gäller växtlighet och material som ofta upphittas i källare och förråd, säger Slästis.

Det som i stor grad påverkar valet av växter är hur mycket tid ägarna är villiga att sätta på skötseln av trädgården.

- När grundarbetet är gjort och man lyckats få trädgården till en lättskött helhet som tilltalar, blir också invånarna mer intresserade av att sköta den, säger Slätis.

Programvärd Nina Sederlöf med expert Johan Slätis Programledare Nina Sederlöf och Experttimmens egen expert trädgårdsagronom Johan Slätis besöker en nyligen anlagd trädgård i Bortre Tölö. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

Johan Slätis svarar på dina trädgårdsrelaterade frågor i Experttimmen på torsdagen mellan klockan 19:00-21:00 på nummer 0600-11 12 13. Du kan också e-posta dina frågor och bilder till expert@yle.fi eller skicka sms till nummer 16261, inled med expert, lämna sedan ett mellanslag och skriv din fråga.

Läs också:
Här hittar du fler bilder och funderingar kring trädgården i Experttimmens bildblogg.
Torka och skyfall - trädgårdsentusiastens mardröm?
En estetiker med många järn i elden

Det är en livsstil att vara trädgårdsföretagare, säger Johan Slätis som i sju års tid svarat på lyssnarnas frågor om trädgård i Experttimmen. Den grönskande estetiken och plantornas välmående till trots finns det mer att hämta hos mannen bakom den mjuka rösten och det välpolerade munlädret.

Sina första trevande försök i trädgården gjorde Slätis som liten pojke.

- Jag försökte klämma in vitsippor i en död azalea. Vad som var tanken med projektet har jag glömt men något slag av återupplivningsförsök var det visst frågan om.

Slätis är född i Helsingfors men spenderade en stor del av sin barndom i Vasa där han erövrade en bit av sin farmors trädgård. Där fick han odla vad han ville. Först blev det några kvadratmeter sticklingar från vinbärsbuskar, sedan blev det trädgårdsland med nyttoväxter som potatis, morot och gräslök. Senare i gymnasiet i Grankulla ansvarade Slätis för skolans växter.

En av de många trädgårdar som Johan Slätis planerat. Den här finns i Tölö Programledare Nina Sederlöf och Experttimmens trädgårdsagronom Johan Slätis i trädgård i Bortre Tölö. Bild: YLE/Hedda Jakobsson

Från Grankulla till Afrika

Efter avslutade studier och med titeln trädgårdsagronom i bakfickan bar det iväg till Zimbabwe där Slätis var involverad i ett biståndsprojekt i FN:s regi. Arbetet gick ut på att göra exporten av snittblommor och grönsaker mer lönande och mångsidig för de lokala producenterna.

Under 90-talets lågkonjunktur blev det svårt för Slätis att finna sysselsättning. Under en kurs för akademiska arbetslösa kläckte han företagsidén att återanvända gamla krukväxter.

- Tänk på mängden julstjärnor och azaleor som slängs bort efter julen, vilket slöseri. I stället tänkte jag samla in dem och odla upp dem på nytt för att följande år kunna sälja dem större och vackrare.

Det blev dessvärre inget av den tanken, det skulle helt enkelt ha blivit för dyrt att genomföra, minns Slätis.

Jag tycker att det är viktigt att hitta en församlingsgemenskap där också hbtq-människor ryms med

Men en idé leder till en annan. En insikt från tiden i Afrika var att om lokalbefolkningen där kan hålla i gång ett företag, så lär det väl lyckas här också. I Slätis fall blev det ett företag i trädgårdsbranschen som planerar, sköter och anlägger trädgårdar. I år firar företaget sitt 20-årsjubileum.

Ortodox teologi och regnbågsfrågor

Trots att Johan Slätis med sina gröna fingrar lever och andas trädgårdsplanering finns det en annan värld som engagerar. Han har en magisterexamen i ortodox teologi och har också tidigare undervisat i ämnet. Det han brinner för just nu är hbtq-frågor, alltså frågor som gäller könsminoriteter.

- Jag tycker att det är viktigt att hitta en församlingsgemenskap där också hbtq-människor ryms med i ett ortodoxt koncept, säger Slätis.

Han arbetar i internationella sammanhang som mentor och stödperson och försöker öka stödet till Östeuropas hbtq-aktiva inom kyrkan.

Den fritid som blir över spenderar Johan Slätis i sin nybyggda stockstuga i Tavastland, en stockstuga byggd på traditionellt vis.

- Följande projekt blir att fundera på vad som är vettigt att plantera kring stugan bland alla älgar och lodjur.

Johan Slätis svarar på dina trädgårdsrelaterade frågor i Experttimmen på torsdagen mellan klockan 19:00-21:00 på nummer 0600-11 12 13. Du kan också e-posta dina frågor och bilder i förväg till expert@yle.fi eller skicka sms till nummer 16261, inled med expert, lämna sedan ett mellanslag och skriv din fråga.

Sand är ett utmärkt slipmedel, inte bara för ingrodda stekpannor och smutsiga golv, utan även för sommarslitna fötter och torra ben. Känslan av att gå barfota på en sandstrand är något jag gärna vill spara över vintern, så här är två skrubbar som återskapar strandkänslan.

Kroppsvård med kokos och nypon

3 min 40 s

Spela upp klipp på Arenan: Kroppsvård med kokos och nypon

Själv sitter jag gärna i vattenbrynet och gnuggar fötterna och underbenen med blöt sand, men det krävs att sandkornen i fråga är ganska mjuka och runda, annars sliter det för mycket på huden. Sandskrubben använder jag till fötter och ben, medan jag tar nyponskrubb till den känsligare huden på överkroppen. Nyponpulver ger en vacker, lite solkysst färg, och tillför vitaminer och kärlstärkande bioflavonoider. Nyponskrubb är alltså extra bra för den som har åderbråck eller lätt att få blåmärken.

Kokosolja kommer alltid att dofta sol och strandliv för mig och är en självklar ingrediens i skrubbarna, mest för att den är så bra för huden. Kokosolja är en ganska fet olja som tas upp långsamt av huden, och på så sätt hinner den gå in ordentligt i alla hudlager. Jag använder den ofta istället för hudcreme. Oljan har en låg smältpunkt, 25-28°, och smälter genast när man tar lite av den i handen.

Kroppsvård med nypon och kokosolja 2

2 min 5 s

Spela upp klipp på Arenan: Kroppsvård med nypon och kokosolja 2

Båda skrubbarna håller i minst ett år och förvaras i rumstemperatur.

Sandskrubb
1. Smält lite kokosolja och häll i en burk.
2. Blanda i len och mjuk sand tills konsistensen blir som en tjock välling.
3. Simma, duscha eller bada bastu, gnid sedan in dig på fötterna och benen med skrubben och gnugga ordentligt tills huden känns mjuk. Skölj i varmt eller ljummet vatten.

Nyponskrubb
1. Smält lite kokosolja och häll i en burk.
2. Blanda i nyponpulver tills konsistensen blir som en tjock välling.
3. Simma, duscha eller bada bastu och skrubba överkroppen och ansiktet. Skölj i varmt eller ljummet vatten.

Nyponpulver
1. Plocka röda och fina nypon.
2. Dela nyponen och peta ur kärnorna.
3. Torka nyponen på en bricka i rumstemperatur tills de är helt torra.
4. Mal dem i mixer till pulver.
5. Förvara pulvret i en glasburk och använd det till skrubbar eller som kosttillskott i smoothies eller på maten. Innehåller med C-vitamin än något annat bär, ca 450 g/100 g nypon. Nypon är också rika på mineraler och bioflavonoider (antioxidanter).

Sandskrubb

Alexandra och Anne renar huden med sand, nypon och kokosolja.

Olika läroanstalter i vårt land ordnar utbildningar i naturprodukter, dvs bär, svamp och vilda växter. På en dag kan du bli plockare av en viss art, på fem dagar kan du bli naturproduktrådgivare som inkluderar rådgivare i vilda växter.

Elisabeth Eriksson, sakkunnig i huslig ekonomi vid Finlands svenska Marthaförbund är också naturproduktrådgivare eller rådgivare i vilda växter. I den här artikeln betonar vi ätbara vilda växter framom svampar och bär. Kompetensen ges vid bl a yrkesläroanstalten Hyria i Hyvinge. Utbildningen är finskspråkig, då det inte finns en motsvarande utbildning i Finland på svenska. En fem dagars kurs ger tillstånd att plocka handelsörter till försäljning, men också att utbilda andra i vilda växter. Det finns sedan möjligheter att studera vidare och bli inspektör inom området, s k keruutuotetarkastaja.

Känna till handelsörterna

En rådgivare i vilda växter måste känna till de 32 handelsörter som Utbildningsstyrelsen godkänt som handelsvara. Urvalet baserar sig på de växter och örter som kan plockas i hela landet. Dessa är listade i ett personligt, grönt, rikstäckande kort och för varje ört eller växt innehavaren känt igen och redovisat för får denne en stämpel som ger tillstånd att utbilda vidare i just denna ört eller växt. Elisabeth Eriksson har nummer 6672, och i egenskap av rådgivare får hon utbilda plockare genom endagars kurser som sedan får sina egna, personliga plockarkort.

Lagen kräver kurs

Information om lagstiftningen på området ger t ex Evira, men i korthet kunde vem som helst plocka och sälja t ex svamp, bär, nässlor eller maskrosknoppar till försäljning innan år 1997 respektive 2006 då förordningen om nya livsmedel (EF) 258/97 och förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden (EG) 1924/2006 trädde i kraft. Plockaren var då endast tvungen att beakta de allmänna livsmedelbestämmelserna, vilket bl a innebar en garanti att råvarorna var av god kvalitet, ätliga och inte utsatte kunden för fara. Nu krävs det alltså att plockaren går en kurs och blir godkänd för just den svampen, örten eller bäret som denne tänker plocka till försäljning.

Utbildningen sker i samarbete med föreningen Arktiska aromer, en riksomfattande branschorganisation inom naturproduktbranschen (vilda bär, svamp, örter och specialprodukter) i Finland. Arktiska aromer arrangerar och utvecklar utbildningar på området. Föreningen publicerar också böcker och broschyrer på flere olika språk och det är lätt att beställa relevant information även på svenska från deras hemsida. Vid rådgivarkursen används också undervisningsmaterial som sammanställts av Arktiska aromer, t ex häftet Luonnonyrttiopas av Simo Moisio, Yrjö Mäkinen, Marja Tuominen och Jukka Vauras. Den finskspråkiga guiden ger kunskaper i plockande, förvaring, näringsinnehåll, tillredning, marknadsföring samt lagstiftning. Guiden är riktad till deltagare i örtkurser, rådgivare, representanter för naturprodukt- och livsmedelsbranschen, företag som förädlar naturprodukter samt den som är intresserad av vilda växter i största allmänhet.

Kursens uppbyggnad

Deltagarna inleder kursen med att plocka och känna igen olika växter och örter.
- Bästa tillfället att plocka är att gå på morgonen efter att morgondaggen har börjat torka och solen lyser, berättar Elisabeth Eriksson. Då får du den bästa och finaste kvalitén på de vilda växterna.

Odörten är mycket giftig Odörten är mycket giftig Bild: Yle/Public domain

Vid rådgivarutbildningen lägger man stor vikt vid att känna igen olika växters dubbelgångare. Orsaken är att dubbelgångarna kan vara dödligt giftiga. Så är fallet med t ex kirskål och dubbelgångarna sprängört och odört. Elisabeth Eriksson betonar dock att kirskål aldrig växer ensamt utan är ett ogräs som gör stora bestånd och sprider sig snabbt, medan sprängört och odört förekommer som enstaka växter. Det är i första hand flockblommiga växter man skall vara extra uppmärksam på när man plockar. För ett ovant öga kan körvelkäx eller hundkäx, palsternacka, björnloka, kummin, strätta och rölleka se rätt lika ut som vildpersilja, sprängört och odört. Det kan dessutom förekomma giftiga arter bland de ätliga så plocka bara om du är 100 % säker på att du kan identifiera dem rätt. Efter att kursdeltagarna plockat växter bygger de en utställning som sedan tenteras. Följande dag tenteras den teoretiska biten, med bl a juridik om plockandet och till sist håller man en endagars kurs för plockare. En rådgivare måste bl a känna till lagen om allemansrätten och vilda växters näringsinnehåll.

Torka och fermentera

Till kursen hörde också att lära sig metoder att ta tillvara växterna, bl a genom att torka och fermentera.
- Vi hade blad av mjölkört och maskros i handen som vi rullade och packade tätt i en glasburk och satte locket på, berättar Elisabeth. Glasburken fick sedan stå ett eller två dygn i ett torkskåp. Det gav bladen en speciell arom och framhävde god smak, i synnerhet mjölkörtens. Vi gjorde ett örtte av den. Man kan göra olika blandningar av örterna, bäst blir blandningar med klöver, maskros och mjölkört. De som hållit på i åratal har sina egna blandningar och vår lärare har en egen butik på gården och han säljer massor. Han har skilda blandningar för kvinnor och karlar, som de kan köpa för sina åkommor. Han menar att de nog fungerar för kunderna kommer efter mera, ler Elisabeth Eriksson.

Elisabeth betonar att hon hade önskat mer kunskaper i hur man tillreder olika maträtter av växterna. Till buds finns dock t ex Sami Tallbergs Vilda örter – kokbok, Marthaförbundets broschyr Vilda grönsaker eller besöka Mat och fritids sida och läsa artikeln om Ätbara blommor.

Nässlan är mångsidig som ingrediens Av nässlan kan man laga olika maträtter Bild: Yle/Public domain

- Allt bladgrönt innehåller vitaminer och mineraler. Vi jämförde plockade nässlor, maskrosblad med odlad spenat och bladsallad. Där såg man tydligt att vitaminhalter i de vilda växterna var betydligt högre och att det fanns mycket järn och zink i t ex nässlor. Vi utgick ifrån jämförelser som Institutet för hälsa och välfärd har gjort och som finns på deras livsmedeldatabas fineli.fi. Vi gick igenom olika tabeller och diskuterade.

Tar man en närmare titt på finelis tabeller och jämför t ex nässla med spenat kan man mycket riktigt konstatera att nässlan är mer proteinrik än spenaten, men att spenat innehåller mer k-vitamin än nässla, 270 mikrogram mot 192,5 per 100 gram. I övrigt är nässlan mer näringsrik än spenaten. Den innehåller högre halter kalcium (594mg mot 88mg), kalium (670mg mot 470mg), järn (4,4mg mot 1,3mg), zink (1,7mg mot 0,9mg), magnesium (86mg mot 59mg) och fosfor 90mg mot 30mg).

Man skall naturligtvis inte stirra sig blind på tabeller och tro att vilda växter är helt överlägsna odlade växter och örter. Basilika, färsk och i synnerhet torkad innehåller otroligt höga halter järn, kalcium, kalium fosfor, zink och k-vitamin.

Maskrosblomman är dekorativ. Maskrosblomman är en fin dekoration Bild: Yle/Public domain

Vilda växter är mångsidiga

Det är inte bara spröda blad på våren och försommaren som kan plockas, menar Elisabeth Eriksson.
- Maskrosen är jättemångsidig. På våren som kommer de här fina spröda, gröna bladen som du plockar med i salladen. Sen kommer de härliga knopparna och före de slår ut så plockar vi och gör t ex en kapris av dem eller äter dem smörsteka med litet bacon. Sen kommer den vackra blomman, då kan du dekorera. Den tycker jag bara är fin dekoration, men en del kokar ju vin på den. Så här till hösten kan du dra upp roten som är väldigt söt. Den kan sirap på. En del tuggar den bara så här för att den är så söt och god.

Mjölkörten smakar sparris Mjölkörten smakar sparris Bild: Yle/Public domain

Elisabeth egen favorit är mjölkörten.
- Mjölkörten, den blir helt ljuvlig när man snabbt kokar upp den. Den blir som sparris, om inte godare. Den är som sparris när man kokar den i saltat vatten, men man kan också steka den i smör. På mjölkörten används stammen, inte de vackra blommorna som samtidigt pryder pärmen till Marthornas broschyr Vilda grönsaker. En annan favorit är en dryck av rönnbärsblad. Den är enkel och rolig att göra. Man plockar spröda rönnblad, slår på kokat vatten och låter det stå. Det blir ett jättegott te. Det smakar faktiskt amarettolikör, men helt alkoholfri. Man får ju inte plocka från andras skog eller från levande träd, men vi hade ett ställe där de fällt rönnar som jag plockade ifrån.

- För nybörjare passar örthummusar och hemma så gör vi nässelsoppa och nässelplättar. Det går alltid hem hos barnen. Man pratar inte så mycket om vad som finns i soppan. Daggkåpa har jag klippt med i sallad någon gång. Det smakar, ja inte smakar ju sallad så mycket heller, men de måste nog vara nya och spröda. Så här års (september) skulle jag inte längre ta dem med. Daggkåporna kan man äta som råa, men också förvälla dem.

Respons från äldre Marthor?

- Jag vet inte faktiskt, det kan ju hända att del tycker att åhhhå, det där gjorde vi efter kriget, men så är det ju med många andra saker också, säger Elisabeth. Om man tänker på vår verksamhet, så behövde vi inte lära nyblivna föräldrar att laga mat på 1950-, 60- knappt ens på 70-talet. Det kunde man. Nu lär vi folk att laga mat och ta hand sitt hushåll, Vi hjälper folk klara av att hantera vardagen. I princip har det aldrig varit så enkelt att hantera vardagen som nu, men nu har vi jättestora problem med det. Det är många saker som kommer igen. Vi ser det här. Vi har varit 115 år i branschen. Det är så många som har tappat det här naturnära, så det här är litet roligt också, att gå ut och plocka. Nu har vi en jättestor förfrågan på våra svampkurser. Just på hösten är det aktuellt, så vi ordnar kurser nästan varje veckoslut.

- Nog är det ju en enorm rikedom vi har. Tänk att vi i Finland får gå ut och plocka liksom av de här, typ gratis. Vi är ju alla mer eller mindre skogsmänniskor så fast vi lite börjar bli främjade från det så tror jag absolut att intresset kommer att öka. Vi har redan nu många som har frågat efter kurser till nästa vår. De vill komma med och plocka.

Augusti – september är högaktuella planteringsmånader, speciellt om du vill plantera barrväxter men även andra buskar, träd och perenner kan med fördel planteras på hösten.
Höstplantering av barrväxter ger flera fördelar, det är ofta rätt futkigt och lite svalare temperatur och solen är inte längre så het och brännande. Växterna får i lugn och ro etablera sig – rota sig och är då bättre rustade att klara vintern och speciellt den kommande våren!

Plantera barrväxter till hösten

6 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Plantera barrväxter till hösten

Barrväxter är rätt tåliga när de väl har etblerat sig. De två, tre första åren kräver de lite mera tillsyn, men när rotsystemet väl har utvecklat sig så klarar de sig bra.

Vårsolen är kanske den största utmaningen. När rotsystemet ännu är fruset och växten inte kan ta upp vatten, skydda då gärna nyplanterade barrväxter för vårsolen med t ex skuggväv eller placera växterna så att de får naturlig skugga. Ett sätt att hjälpa till på våren är att vattna barrväxterna med varmt vatten som tinar upp tjälen i marken så att växten kan ta upp vatten genom rötterna och kompensera avdunstingen som sker via barren under soliga vårvinterdagar!
Om dina barrväxter ändå gulnar under våren kan du använda ett barrväxtbalsampreparat som du duschar på barren och som till viss del kan reparera skador som vårsolen orsakat!

Växtunderlaget för barrväxter får gärna vara mylla med rätt hög humushalt och ph-värdet lite surt (ph 4,5-5,5). Vi kan alltså använda samma mylla som för rohdodendron eller så blandar man själv in lite okalkad torv eller liknande och undviker att kalka jorden (kalkning höjer ph-värdet i jorden)!

Plantering

Börja med att förbereda jorden, gräv sen ordentliga planteringsgropar. Vattna gärna i planteringsgropen (fyll hela gropen med vatten och låt sjunka ner).

Se till att barrväxternas rotklumpar är genomvåta innan du planterar. Vattna i krukan eller ställ hela växten i ett ämbar med vatten och låt rotklumpen mättas med vatten.
Packa jorden kring rotklumpen, inte för hårt, men inte heller så att det lämnar luftfickor. Vattna igen när du är klar!

Fördelen med höstplantering är att man vanligtvis inte behöver vattna så mycket de inkommande veckorna efter plantering, men följ med och vattna vid behov.
Kom även ihåg att vattna barrväxterna följande vår – speciellt om våren är torr!

Barrväxterna är stabila och friska och drabbas sällan av varken sjukdom eller ohyra.

Beskärning

Barrväxter kan beskäras och formas. Topparna kan beskäras, men radikala föryngringsbeskärningar kan inte utföras! Beskär barrväxterna antingen i februari (under viloperioden) eller gör en lätt beskräning av årskotten i juni-juli, speciellt lämpligt för tallar.

På Strömsö planterade vi:

Serbisk dvärggran, Pica omorica
Dvärgtall, Pinus mugo, uppstammad
Blåen, Juniperus squam

Barrväxter på Strömsö

Owe och Jonathan planterar dvärggran, dvärgtall och blåen.

Gör dina egna knappar och pärlor av små kvistar som hittas på marken på skogsstigar eller i diken eller återanvänd någon träställning som den här vinställningen från loppis. Det är bara att borra ett eller två hål i en lagom lång bit så har du en knapp eller pärla som kan dekoreras i det oändliga om du så tycker!

Knappar och pärlor av trä

3 min 42 s

Spela upp klipp på Arenan: Knappar och pärlor av trä

Knappar till virkad kofta

Det här behöver du:

en vinställning från loppis
borrbett som är tillräckligt stort så att hålet rymmer garnet två varv åtminstone
borrmaskin
(japan) såg
sandpapper
målarfärg

Så här gör du:

1. Såga till önskad längd av träet från det du vill återanvända. T ex 3,5 cm långa bitar av rundstaven som är 1,2 cm i diameter.
2. Borra två hål ca 1 cm från varandra och inte helt i linje för då spricker det lätt.
3. Slipa hålen och ändorna på bitarna.
4. Måla knapparna om du så tycker och låt torka.
5. Sy fast där du vill ha dem.

Se länk här hur du virkar en kofta av två sexkanter, den vuxna koftan på bilden är gjord enligt samma princip som babykoftan i länken!

Armband av träbitar

Det här behöver du:

kvist från naturen
borrmaskin med borrbett som är passligt stort för en gummisnodd för smyckestillverkning
(japan) såg
målarfärg
runt gummiband för smycken ca 1,5 mm tjockt.

Så här gör du:

1. Såga till bitarna i lämplig längd, de här är 2 cm långa. Gör så många som behövs för att det ska gå runt din arm.
2. Borra ett hål på mitten i alla.
3. Slipa ändor, yta och ev hål.
4. Måla kortändorna eller det du vill.
5. Trä upp på gummiband som passar din arm och knyt fast.

Tips: Du kan även göra knappar till koftor av naturkvistar och självklart vice versa; armband av återvunna träbitar från något köksföremål t ex.

Bären är våra nordiska superfrukter – sprängfyllda av vitaminer, mineraler och antioxidanter. Vi testade att vara på höstens bär med gammeldags och alternativa metoder som bevarar vitaminerna och dessutom är helt sockerfria. Resultatet blev lingon på farfars vis och fruktläder.

Alexandra och Anne med blåbärskaka Alexandra och Anne med blåbärkaka. Bild: YLE/Strömsö

Vi lagade dessutom en sagolik blåbärspaj vars recept du hittar bakom länken.

Bakgrund:

Förr i tiden var man tvungen att sylta och safta för att kunna spara bär och frukt över vintern. Då hade man stora skafferier och matkällare som i slutet av skördetiden var fyllda av burkar och flaskor som räckte hela vintern. Idag saknar de flesta matkällare, men istället har vi stora frysboxar och plats att frysa in hur mycket bär som helst. Märkligt nog använder vi ändå väldigt mycket socker till bären. Men det är faktiskt inte nödvändigt.

Vattlingon:

Min farfar växte upp i svenska Tornedalen i början av 1900-talet. Hans familj var väldigt fattig, och efterrätt fanns ytterst sällan på bordet. Då var vattlingonen en exklusiv godsak. I lingontider plockade hela familjen lingon som de petade ner i flaskor med vatten som sedan fick stå i fönstret fram till vintern. Då pillade man ut lingonen och åt dem med vispgrädde, om det fanns, annars som de var. Vattlingonen hade då fått en fin smak av sherry. Eftersom lingonen innehåller ett naturligt konserveringsmedel behövs egentligen inget socker för att bevara dem. Får de dessutom vara kvar i sitt skyddande skal håller de extra bra.

Vattlingon

2 min 40 s

Spela upp klipp på Arenan: Vattlingon

Färska lingon
Kokt avsvalnat vatten
Noga rengjorda burkar

1. Fyll burkarna med färska lingon
2. Häll på vattnet
3. Sätt på locket och låt stå svalt i några månader
4. Servera med vispgrädde och socker

Fruktläder:

Fruktläder är också en gammal metod att ta vara på stora mängder bär. Man får en matta av torkade bär som kan rivas i bitar eller klippas till remmar – som hallonremmar fast utan socker, färgämnen och smakämnen. Fruktläder är smakrikt, läskande och fyllt av energi, vitaminer och mineraler och perfekt att ha med ut på utflykten och vandringsturen, eller helt enkelt ha i handväskan istället för godis. Känslan är lyxigare än en påse russin, och smaken är fantastisk. Det går att göra fruktläder av de flesta frukter och bär, vi testade hallon, lingon, blåbär, svarta vinbär och björnbär och var överens om att lingonlädret var godast, tätt följt av blåbärslädret.

Fruktläder

3 min 47 s

Spela upp klipp på Arenan: Fruktläder

Fruktläder

1. Mixa färska eller frysta bär i en mixer/blender till en slät puré
2. Bred ut purén på en plåt täckt av teflonmatta eller bakplåtspapper. Lagret ska vara 3 mm tjockt och så jämnt som möjligt, är det för tunt blir det fruktpapper och är det för tjockt blir det fruktmögel. Tänk på att göra kanterna raka så att du lätt kan klippa snygga remmar.
3. Torka i ugnen på 50° med luckan på glänt i ca åtta timmar. Har du flera plåtar inne kan du behöva flytta omkring dem lite. Håll koll på lädret så att det inte torkar för mycket och blir sprött. Det är klart när du kan ta i lädret utan att det kladdar av sig.
4. Klipp gärna remmar av lädret och rulla ihop dem. Förvara i lufttät burk.

Raw:

Raw blåbärskaka och fruktläder Raw blåbärskaka och fruktläder Bild: YLE/Strömsö

Raw är en matlagningsteknik som blivit alltmer populär de senaste åren, inte minst för att den är skonsam mot näringsämnena i maten. Vi bakade en smaskig blåbärspaj helt utan socker, spannmål, mjölkprodukter och uppvärmning. Istället använde vi nötter och dadlar, och resultatet blev en kaka som är himmelskt god och samtidigt känns riktigt fräsch och nyttig. Enjoy!

Receptet hittar du bakom länken blåbärspaj.

Om bären:

Lingon
Lingon innehåller arbutin som är ett bakteriedödande ämne och gör att lingonen är bra mot urinvägsinfektioner. Man kan dricka lingondricka eller te av lingonris, eller smaska i sig en burk vattlingon. Lingonriset går bra att plocka hela vintern till te. Lingonet har också nyligen fått extra gott rykte bland träningsmänniskor, eftersom en ny studie vid Lunds universitet i Sverige har visat att lingonen kan minska fettupptaget i kroppen.

Lingon i vatten Lingon i vatten Bild: YLE/Strömsö

Blåbär
Blåbär är rika på antioxidanten antocyanin som ger bättre syn, framförallt nattseende, och stärker minnet. Några matskedar blåbär varje dag kan motverka demenssjukdomar och hjälper också mot inflammerad och irriterad tarm, särskilt om man äter dem tillsammans med levande yoghurtkultur. En halvliter färska bär hjälper mot förstoppning, medan två matskedar torkade bär kan stoppa upp en diarré.

Hallon
Hallon har antimikrobiella egenskaper som hindrar tillväxt av bakterier och svamp i matsmältningskanalen. De motverkar också svampinfektioner orsakade av Candida albans i munnen och underlivet – Candida kan leda till IBS. Några matskedar hallon varje dag är också bra för att hålla magen igång. Fibrerna stimulerar tarmrörelserna och de stora kärnorna river med sig gammal skit som fastnat i tarmväggarna.